Jag och kreativiteten

"Snön ligger vit på taken
endast tidningsbudet och snöplogen är vaken"

Fast sen kom jag på att hemtjänstens nattpatrull också var vaken

"Snön ligger vit på taken
endast tidningsbudet, snöplogen och nattpatrullen är vaken"

Fast sen kom jag på att när jag lyssnar på nattradion är det mest långtradarchaufförer som ringer in, så de är också vakna

"Snön ligger vit på taken
endast tidningsbudet, snöplogen, nattpatrullen och långtradarchauffören är vaken"

Sen hade jag hunnit glömma bort hur fortsättningen på dikten går.

Jag ska vara ärlig, jag fick inget skrivit igår, däremot fick jag jag datorn rensad, det har jag länge tänkt göra men ibland behövs en deadline i skolan för att man ska få de där tråkiga sakerna gjorda. Iaf så hittade jag gamla texter från tiderna då jag inte kunde sova, när jag var uppe hela nätterna och dagarna och allt blev som en dimma. Då kunde jag sitta och skriva på saker och ting, noveller, dikter, manus (både teater och film) och andra mer eller mindre löst sammanhängande texter. Naturligtvis så blev ingen av dem klara, det ligger ju inte för mej att göra klart saker och ting..

Men jag brukade alltid skriva minnesanteckningar så jag visste vart jag var på väg med texten, utifall att jag skulle vilja skriva klart den nångång. Men så hittade jag text jag hade döpt till "Kvällen"

"Det är kväll, någon är vaken."

Det är allt jag har skrivit och jag var väl så säker på den idén när jag skrev den att jag var säker på att jag skulle fortsätta på den men så blev det inte av. Grejen är ju att den kan handla om precis vad som helst, det kan vara en novell, en krönika, en dikt, ett manus osv... Det är väl så med idéer, en del är man så säker på att man inte ens skriver ner dem, men glömmer bort dem och en del idéer skriver man inte ner men finns hela tiden med i bakhuvudet.

Och seriöst, det är en bra mening!