De flesta svenskar får trots allt mer pengar kvar, och jag tror inte att viljan att gå på bio påverkas. Även om man är arbetslös tycker man att det är kul att gå på bio. Om man skär in på något är det att byta bil, köpa ny kyl och frys eller utombordare. Det är inte så att man slutar gå på bio, konsert eller restaurang.
Ähm, jag vill inte vara sån men det finns faktiskt ganska många människor som inte vill nåt hellre än att unna sig en biokväll någon gång i månaden men som faktiskt inte har råd, men eller utan skattesänkningar. Och som inte ens äger en båt, jag vet att den tanken är svindlande när man är en östermalmskulturtant, men så är det faktiskt, det folk som varken har en ny bil, båt eller har råd men varken bio, resturang (om man inte räknar McDonalds som en sådan) och inte ens har råd att drömma om konserter. En del har knappt pengar till mat och kläder med eller utan skattesänkningar, kanske är det där som problemmet med svensk film ligger? Men nu ska jag inte vara sån, problemmet med svensk film är kvalitetsmässigt. De senaste årens mest intressanta filmer har haft väldigt små budgetar men ändå inte gått runt, eftersom man blir utkonkurread av amerikansk film och det är inte så konstigt, filmindustrin i USA omsätter ett litet lands stadsbudget per månad, typ. Där kan folk leva på att skriva manus, regissera film, skådespela och behöver ha jobb vid sidan om, klart allt blir bättre då!
Och sen har vi den här Gömda-grejen, alltså är själva skandalen att historien inte är helt sann? För att det är ju det som kallas för fiktion, att man hittar på. Även om något baseras på en sann historia så behöver ju inte allt vara sant, det mesta som händer i verkigen skulle funka väldigt dåligt i bokform, verkigheten är tack och lov inte så dramaturgisk. Dessutom är ju saningen väldigt subjektiv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar