Jag läser det här och tänker på en tant jag känner hon är 98 år och får ibland vatten i knäet. En gång fick hon åka in och röntga och efter röntningen skulle hon få en cortisonspruta i knäet och då var hon tvungen att gå till akuten för att få den och där fick hon sitta i flera timmar, tills hon inte orkade längre, hon har nämligen dåligt hjärta också och bara att sitta på en stol i fyra-fem timmar kan vara jobbigt nog så hon åkte hem, eller min mamma som var med åkte hem med henne. Och det var visst viktigt för akutpersonalen att påpeka att tanten åkte hem för att hon inte ville vänta längre av egen vilja alltså, antar att det var utifall något skulle hända henne och hennes hjärta så hade iaf de inget ansvar i det.
Grejen är ju tanten inte var dödsjuk, bara gammal, vilket iofs kan räknas som döende, beror ju lite på hur man ser på det Kanske att om man är 98 år är i större behov av snabb vård än en del andra? Jag minns när jag var liten och bröt armen då fick jag sitta och vänta i sex timmar vilket var ganska jobbigt och det blev rätt sent på natten, men jag dog iaf inte. Och jag menar, en spruta hur lång tid kan det ta? Fast det är klart hade hon suttit kvar lite till och väntat så hade kanske hjärtat till slut gett med sig och hon hade fått hjärtflimmer eller nåt, då hade hon iaf fått komma in på akuten och kanske också fått sin cortisonspruta om hon hade haft tu...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar