Jag var på konstmuseet idag, tyvärr var det lite omhängningar så bla den moderna-delen var stängd. Visserligen var de delarna jag gillar mest stängda men det gjorde inte så mycket, jag är nämligen ganska svältfödd på utställningar just nu, så nästan vad som helst går bra. Det har bara inte blivit av att jag har gått så mycket under hösten och fram tills nu och nu ska jag åka hem till småland ett tag så det lär inte bli så många utställningar den kommande tiden heller.

Men det är något fantastiskt med att gå ensam genom ett museum och bara titta. Jag gillar också ljudet av knarrande trägolv och föredrar museum med detta. Helst ska det inte vara något annat folk omkring, mer än en eller annan vakt, jag hatar när man måste ta hänsyn till andra eller ännu värre, när man tvingas lyssna på deras samtal om konsten. Å andra sidan har jag haft den bästa "dejten" på tekniska museet i Stockholm, så det där med folk beror kanske mest på vem det är.

Och så glömde jag gå till konsthallen...

Återkomsten?

Man skulle kunna säga att jag har haft en bloggpaus i 13 månader. Man skulle också kunna säga att jag inte har haft något att skriva på 13 månader. Vad man än säger så kände jag ändå att det var dags att blogga lite igen. Inte för att jag har något speciellt att säga utan mer för att jag har på senaste tiden börjat sakna bloggen, på ett helt platoniskt sätt såklart!

Men vad har då hänt under de här 13 månaderna? Jag har tillbringat den mesta tiden på Institutionen för Fysik på GU. Det har varit både upp och ner, mest ner kanske. Det är en av anledningarna till att jag inte har bloggat, jag vill inte blogga när jag är så frustrerad och okonstruktiv. Jag är ändå övertygad om att tiden på fysik har varit givande och att jag har lärt mig en massa som jag tids nog också kan uppskatta, när jag har fått lite mer distans och erfarenheter.

Nu är jag arbetslös och letar jobb men det dyker nog upp nåt snart, kanske. Tills dess försöker jag göra det bästa av situationen. Gick på filmfestivalen i år, det har jag varken haft tid eller råd med tidigare. Såg kanske inte så många filmer(många biljetter var slut när jag skulle köpa), det var dock några bra filmer och det var framförallt trevligt att varje dag gå på bio!

På lördag ska jag på teater igen...

Myror överallt

Ni vet rastlösa barn som har myror i kroppen? Eller vad säger man egentligen? Jag kom på idag (fråga mej ej varför eller var) att jag har ingen aning om hur man låter som en bil eller flygplan, ni vet som man kan leka när man matar barn. Jag skulle bara kunna göra Stålmannen och hur kul är den en hel måltid? Det bästa med småbarn skulle väl vara att de egentligen inte äter så mycket så det kanske inte blir så många ändå.

Det var inte om barnmatning jag skulle skriva egentligen, det var om myror. Det känns som att jag har myror överallt i min kropp inklusive hjärna. jag känner mej rastlös. Samtidigt som det inte känns så, jag känner mej trött, matt och blasé.

Jag känner mej fastklämd, som att jag inte kommer vidare i tanken. Jag borde kanske ägna mej åt lite kreativt skrivande, då kanske det där andra skrivandet går lättare? Jag har lovat mej själv att ta bättre hand om mina fötter i år kanske borde jag också ta bättre hand om min hjärna. Men sen när jag tänker på det så blir jag matt igen.

Jag skulle ha skrivit klart bildanalyserna i helgen, har inte skrivit ett ord.

Vad som finns i min väska

Dagens inlägg handlar om vad som finns i min väska. Det är lätt att blogga om, jag skippade skolan idag och stannade hemma, så min väska är tämligen tom. Bara plånbok, två pennor, suddgummi, tamponger i olika storlekar och läppcerat är allt som finns i den.

Min väska, motivet är en fri tolkning av diskodans.

Mina syskon

Dagens inlägg handlar om mina syskon. Here we go!

Jag har har tre storbröder och jag står ingen av dem direkt nära. Tvärtom är min relation till de alla tre ganska komplicerad. De är alla ganska mycket äldre vilket nog bidrar, det och en massa andra saker också som politik t.ex. Vi tycker olika, vi tänker olika, dom är allt som oftast dumma i huvudet rent ut sagt.

Det skulle nog behövas ett antal terapitimmar för att jag skulle kunna umgås med dom på "ett normalt och oproblematiskt" sätt. De kommer ju alltid att vara där, en avlägsen del av mitt liv. liksom som jag måste förhålla mej till på något sätt och sättet jag har valt är smått distanserat.

Jag har faktiskt inte så mycket mer att säga om dom, så jag slutar nu.

Det där med att blogga och social media

Idag fick jag en tankeställare kring det här med att "hänga ut människor" i bloggen. En person blev upprörd över att jag hade skrivit om henne, så jag redigerade inlägget. För mig var det heller ingen stor grej att ta bort, jag gör ju sånt nästan hela tiden ändå. Fast det är ändå något jag inte har behövt göra tidigare för att någon annan har bett mej göra det så jag började funderade.

Jag har tänkt ganska mycket på det där med att blogga i mitt namn om människor i min närhet. Å ena sidan skulle man kunna ha en helt anonym blogg och skriva om exakt vad och vem jag vill. Eller så skriver jag i mitt namn och får automatiskt ta mer ansvar för det jag skriver.

Jag bloggar ju om sånt jag tänker på och de jag tänker på, men allt är ju väldigt egocentrisk. Kanske lite för egocentriskt, ibland. Om jag skulle vara anonym skulle det vara mindre jag både på gott och ont.

En annan sak jag har tänkt på är att man är så himla sammankopplad med sig själv på nätet och att det faktiskt är lite jobbigt ibland. Jag länkar allt mindre till mej själv och tar bort länkar hela tiden. Det är faktiskt ganska befriande, även om jag inte blir anonym blir jag mer fri från mej själv även om den friheten mycket väl kan vara en illusion.

Samtidigt som jag vill vara transperant vill jag också vara tillräckligt anonym för att vara mej själv. Jag vill hitta balansen.

Vad jag har på mej idag

Dagens inlägg handlar om de kläder jag har på mig idag.

Hela dagen har tillbringats hemmavid, ingen skola idag, bara en deadline som jag klarade igårkväll. Så vad har jag då på mig. Halva dagen var det pyjamas som gällde. Trasiga svarta pyjamasbyxor och en urtvättat t-shirt. Sedan bestämde jag att ta en liten promenad och ta lite kort. Då åkte mina vinterfodrade lila joggingbyxor med mina svarta långkalsonger under. och ett linne och min svarta varma urtvättade tröja och så jacka, hatt, vantar, raggsockor och kängor på. Jag hade också på mej diverse underkläder.

När jag kom tillbaka åkte förutom ytterkläderna även byxorna och långkalsongerna av och nu sitter jag här byxlös. Eventuellt åker byxor av någon sort på senare för en shoppingtur inför julklappspyssel. Men jag har inte bestämt mej än.

Grejen är att jag faktiskt inte har så mycket kläder, eller känns iaf som man bara använder två par byxor och tre tröjor hela tiden. Fast man behöver ju inte så mycket, man har ju bara en kropp ändå.

Och förresten, här är deadlinen jag "klarade" igårkväll. Jag orkade inte slåss mot onda-onda wordpress längre och den fungerar iaf. Men kunde se lite roligare ut, tänker jag.

Det du tror på

Inlägget idag handlar om allt det där som jag tror på.

Jag tror på människan.

Vilken klyscha, vi börjar om.

Jag tror på mej själv.

Men det är ju också en klyscha. När jag tänker efter är allt jag tror på egentligen klyschor. En smått deprimerande tanke att allt man tror på kan kokas ner till meningslösheter. För det är ju det som klyschor är, meningslösa. Jag vill ju gärna tro att det jag tror på faktiskt ska betyda någonting, men så fort som man sätter ord på det, förlorar det sitt värde och blir just inget mer än tomma tankar och luftslott.

Jag tror att det kanske är dags för mej att ta mej ur den här dimman av likgiltighet jag känner inför mej själv och allt och alla andra omkring mej, som jag har fastnat i. Jag tror att inte riktigt än har listat ut hur än. Jag tror att kommer att lösa sig snart, mycket snart.