Mer än 100 ord 13 Augusti

Det går egentligen helt enligt planen, det ska inte blir vi två, inte än, men ändå gör det ont när jag tänker på er två. Missförstå mej rätt, jag faller isär flera gånger i veckan och väldigt sällan är det på grund av dej.

Du är faktiskt inte speciell på något sätt, ganska tråkig, ointressant, och självupptagen. Jag har på sistone börjat misstänka att du inte ens är speciellt smart. Det är vad jag försöker intala mig själv men jag kan inte sluta tänka på dej och henne.

Jag försöker trycka bort alla känslor, både bra och dåliga, men misslyckas. Det är fullt i hålet i själen där allt hamnar, du får inte plats där.

100 ord 17 maj

Låt oss prata om Kärleken. Jag har ännu inte lyckas lista ut hur den fungerar, det är fortfarande ett minerat fält som ska korsas och jag brukar inte komma särskilt långt innan jag trampar fel. Och det gör så ont när hjärtat sprängs sönder.

Jag tittar på alla runt omkring mig, de som lyckas ta sig över minfältet och jag undrar hur de gör och vad jag gör fel. Jag jämför och rannsakar men kommer aldrig fram till ett svar. Jag ger upp och tänker att kärlek är till för någon annan.

Men hamnar ändå alltid snart framför ett minfält igen.

Vad är kärlek

Dagens ämne är min definition av kärlek.

Jag ska vara ärlig. Jag har ingen aning om vad kärlek är.

Jag var på ett filosofianförande för några veckor sedan där man just pratade om passionen dvs. kärleken utifrån litteraturen. Det var en fin kväll, men ämnet är väldigt stort och svårt att prata om. De mest intressanta kärleksskildringarna tycker jag är de som skrevs under 15 och 1600-talen, de som är så långt ifrån vår egen tid som man kan komma. De blir ofta alldeles för mycket och man skrattar åt dem till slut, men all denna lidelse, all hänförelse och skillanden på att underkasta sig någon och att bli underkastad.

Människor som väljer att underkasta sig någon av kärlek, är de modiga eller bara dumma i huvudet?

Jag tänker på min och Sagals kurs där vi i fyra veckor har gått runt och undersökt vår egen lust och pratat med andra om deras. Jag tänker att kärleken hör ihop med lusten (lusten som i att ha roligt alltså, inte lust som i att åtrå någon). Jag tror att man kan utveckla både sin lust och sin kärlek, jag tror att den bästa kärleken växer fram. Man måste nära både sin lust, kärlek, inspiration och allt som betyder något i livet. Frågan är bara hur man gör.

Min första kärlek

Jag fortsätter upplägget från igår och temat för dag 2 är: min första kärlek.

Och redan på dag två stöter jag på patrull. Alltså kärlek, finns inte den alltid där? Jag skulle kunna skriva om Snobben, den döv/blinda pudel som farfar lämnade efter sig när han dog, något år innan jag föddes och som jag älskade mest av allt i hela världen under mina första år. Jag skulle kunna skriva om hur jag grät en hel natt när mina föräldrar var tvungna att avliva den, första och sista gången jag har gråtit mej själv till sömns som jag kan minnas. Jag skulle kunna skriva om alla katter som vi har haft som husdjur och hur ledsen jag har varit när de har dött och först då insett hur mycket de faktiskt har betytt för mig. Hur jag har insett att min egen lycka står i direkt förbindelse med de djur jag har i min närhet. Hur mycket jag älskar och har älskat de djur som har blivit en del av min familj. Jag har insett att jag sörjer djuren mer än människor runt om kring mig som jag har förlorat.

Jag skulle kunna skriva om paniken som jag kan känna ibland när jag tänker på att mina föräldrar någongång kommer att dö, det måste vara kärlek om något.

Jag skulle kunna skriva om alla pojknamn jag har kluddrat ner i diverse anteckningsblock och skolböcker under min skoltid. Men det handlade aldrig om kärlek. Jag skulle kunna blogga om att jag aldrig har sagt till någon att jag älskar den. Kanske har jag aldrig upplevt någon kärlek, kanske har jag aldrig varit kär på riktigt.

Eller kanske skulle jag blogga om The Pinks, min första skiva, att jag fortfarande kan gå runt och sjunga på deras låtar. Att jag i detta nu var tvungen att starta upp Spotify för att kolla om dom finns där. Det gör dom, min dag är räddad!

Kärlek i svininfluesans tid.

Jag har funderat på det här med influensaspridning och sex. Influensan smittar ju via nära kontakt med smittade och ett råd är undvika att röra vid ögon, näsa och mun, så slipper du smittas om du råkat ta i något föremål som influensavirus nyligen fastnat på. Men jag funderar på det här med sexet, visserligen på ett rent teoretiskt plan, har ju inte inte haft sex på ett tag nu, man borde ju kunna bli smittad genom slemhinnorna en trappa ner också, genom t.ex. hevy petting (inte för att smittskyddsinstitutet skriver något särskilt om det med det kanske har mer med moral att göra...).

Det här har fått mej att fundera på hur man ska få in handtvättning i förspelet, personligen tycker jag att det ät tillräckligt med att få in kondomen idet på ett bra sätt och nu blir det ytterligare en grej, liksom. Det finns ingett bra sätt att säga "Ska du pilla på mej får du allt tvätta händerna först (jag har ju ingen aning om var de har varit)", försök själva säga det på ett kvittrande glatt sätt, det blir liksom bara fel ändå. Jag tänker mej att man istället kan säga något i stil med "Vill du tvätta händerna på mej, vi kan tända lite stearinljus, använda lavendeltvålen och gosa lite vid handfatet". Eller så kan man gnida varandras nakna kroppar i handsprit, istället för t.ex. chokladsås eller vipsgrädde.

Eller så ska man kanske ta det säkra före det osäkra och helt strunta i nära kontakter med andra, ha händerna under täcket, sätta in nya batterier i vibratorn och ägna sig åt onani tills influensorna och vinterkräksjukans tid är över.

Ibland behövs det så lite.

Ibland är det enda som skiljer mellan totalmedvetslöshet och funktionell, 10 minuter. Jag tog den där sovmorgonen idag som jag inte tog i lördags och det behövde jag. Anledningen till varför jag behövde sova några minuter extra idag var att jag låg och funderade igår kväll, jag funderade på det här med kärlek. Jag ska vara ärlig, jag tror inte på kärlek, däremot tror jag tvångstankar och psykoser. Jag har aldrig sagt till något att jag älskar den och jag skulle ringa till psykakuten om någon sa det till mej. För hur vet man om man älskar någon eller om det bara är en tvångstanke? Grejer med psykoser, neuroser, tvångstankar etc. är ju att när man är mitt i det så upplever man det som verkligt, man vet ju inte själv att man är galen.

Hur vet man har fjärilar i magen eller bara gaser?

Hur vet man att man är kär och inte bara lite järnbrist?

Hur vet man att man har träffat sin livspartner eller bara en psykotisk massmördare?

För övrigt är en resa till Göteborg inplanerad idag, ska titta på en lägenhet på Hisingen ikväll. Undra om de från Hjällbo hör av sig. Lite dyrare bostadskostnad varje månad på hisingen, men möblerad!

Varför jag älskar internet!

Först tänkte jag skriva om tv-licensen eller Anna Odell, saker som stör mej. Men sen tänkte jag att kunde (till skillnad från så många andra) skriva om saker/kultur jag tycker om istället (fast jag gillar tv-licensen, bara inte de nya förslagen). Så här får ni en länk till varför jag älskar internet och den digitala kulturen.

Uppdatering: En annan länk till varför jag älskar internet och kultur!

Tja, vad ska man säga...

Hoppet är ju det sista som överger människan sägs det, men frågan är om inte JAG skulle må bättre om hoppet om Hen dog. Jag kan inte gå runt så här längre, tänker mest på allt som kunde bli men inte blev, inte kan bli, jag vill inte flytta för hens skull och jag kan inte tänka mej att hen skulle flytta för min skull, om hen skulle få veta att jag fortfarande har hoppet uppe för Oss. Och långdistans/internetförhållande, shit, jag har inte ens vågat ta upp det, det skulle vara en annan sak om vi liksom hade nåt att bygga på när jag flyttade, men det hade vi ju inte.

Här sitter jag och trånar efter något/någon som jag aldrig har haft, kan inte hoppet bara självdö?

Det där med ex.

Jag fick ett meddelande på facebook från "Aset" som är ett av mina ex och inte vilket ex som helst utan hen som jag faktiskt var riktigt kär i och som jag trodde var "the one". Hen skrev att hen tänker på mej ibland och skickade en länk till en låt på youtube som hade en liten särkild plats i vårt förhållande, You only tell me you love me when you´re drunk, för hen var precis så, bara när hen var full sa hen vad hen kände och det vara rätt så irriterande. Ännu mer irriterande var det att jag alltid blev bortprioriterad och att hen aldrig kunde bestämma sig för vad hen ville. Sen tog det helt slut och jag var helt förstörd. Nu kan jag dock tänka att det kanske var lika bra, förutom att jag träffade på värsta aset sen och jag har inte haft något förhållande sedan dess, våren 2005. Man kan säga att jag blev rätt så bitter.

Men tillbaka till meddelandet, alltså jag vet att hen bara menade exakt det hen skrev, men så känns det ändå nånstans som att hen menade nåt mer. Jag hatar att få såna där meddelande, jag får alltid för mej saker och så vågar jag aldrig säga nåt och det är iofs lika bra för de menar aldrig nåt. Näe, nu är det dags att gå och kolla på skidskytte tror jag.

Jag fick några julklappar idag.

Fast man kan kanske nästan räknas de som födelsedagspresenter. Två böcker från Kanada, "How to get along with boys, secrets, advice & wisdom from the 1940s" och "How to make love, secret of wooing from the 1930s". Jag kan inte vänta på att få läsa dem och recensera dem här på bloggen, men det får vänta lite, det är ju inlämningsvecka denna veckan i skolan, bara att se till att allt blir klart. Iaf, det där med pojkar och att älska, ska bli spännande, få se om jag lär mej något och få se om jag använder mej utav några av knepen någongång. Jag tvivlar på det, men kanske att jag skulle ha mer tur på kärleksfronten om jag använde mej av dom, fast jag har ju inte direkt otur heller, jag är bara inte så pepp på det just nu. Ni ska få ett litet smakprov från boken, "How to make love".

Man was created strong. Woman was created weak. Therefore, it is up to man to protect his woman. Woman is so physically constituted that she needs man´s strong protection.

Ani DiFranco

jag älskar Ani DiFranco och den här sången är bara en av anledningarna, jag skulle vilja tillägna den ett särskilt "Untouchable face"

"i could make you happy you know
if you weren't already
i could do a lot of things
and i do

tell you the truth i prefer
the worst of you
too bad you had to have a better half
she's not really my type
but i think you two are forever
and i hate to say it but
you're perfect together

so fuck you
and your untouchable face
and fuck you
for existing in the first place"