Vad som finns i min väska

Dagens inlägg handlar om vad som finns i min väska. Det är lätt att blogga om, jag skippade skolan idag och stannade hemma, så min väska är tämligen tom. Bara plånbok, två pennor, suddgummi, tamponger i olika storlekar och läppcerat är allt som finns i den.

Min väska, motivet är en fri tolkning av diskodans.

Mina syskon

Dagens inlägg handlar om mina syskon. Here we go!

Jag har har tre storbröder och jag står ingen av dem direkt nära. Tvärtom är min relation till de alla tre ganska komplicerad. De är alla ganska mycket äldre vilket nog bidrar, det och en massa andra saker också som politik t.ex. Vi tycker olika, vi tänker olika, dom är allt som oftast dumma i huvudet rent ut sagt.

Det skulle nog behövas ett antal terapitimmar för att jag skulle kunna umgås med dom på "ett normalt och oproblematiskt" sätt. De kommer ju alltid att vara där, en avlägsen del av mitt liv. liksom som jag måste förhålla mej till på något sätt och sättet jag har valt är smått distanserat.

Jag har faktiskt inte så mycket mer att säga om dom, så jag slutar nu.

Det där med att blogga och social media

Idag fick jag en tankeställare kring det här med att "hänga ut människor" i bloggen. En person blev upprörd över att jag hade skrivit om henne, så jag redigerade inlägget. För mig var det heller ingen stor grej att ta bort, jag gör ju sånt nästan hela tiden ändå. Fast det är ändå något jag inte har behövt göra tidigare för att någon annan har bett mej göra det så jag började funderade.

Jag har tänkt ganska mycket på det där med att blogga i mitt namn om människor i min närhet. Å ena sidan skulle man kunna ha en helt anonym blogg och skriva om exakt vad och vem jag vill. Eller så skriver jag i mitt namn och får automatiskt ta mer ansvar för det jag skriver.

Jag bloggar ju om sånt jag tänker på och de jag tänker på, men allt är ju väldigt egocentrisk. Kanske lite för egocentriskt, ibland. Om jag skulle vara anonym skulle det vara mindre jag både på gott och ont.

En annan sak jag har tänkt på är att man är så himla sammankopplad med sig själv på nätet och att det faktiskt är lite jobbigt ibland. Jag länkar allt mindre till mej själv och tar bort länkar hela tiden. Det är faktiskt ganska befriande, även om jag inte blir anonym blir jag mer fri från mej själv även om den friheten mycket väl kan vara en illusion.

Samtidigt som jag vill vara transperant vill jag också vara tillräckligt anonym för att vara mej själv. Jag vill hitta balansen.

Vad jag har på mej idag

Dagens inlägg handlar om de kläder jag har på mig idag.

Hela dagen har tillbringats hemmavid, ingen skola idag, bara en deadline som jag klarade igårkväll. Så vad har jag då på mig. Halva dagen var det pyjamas som gällde. Trasiga svarta pyjamasbyxor och en urtvättat t-shirt. Sedan bestämde jag att ta en liten promenad och ta lite kort. Då åkte mina vinterfodrade lila joggingbyxor med mina svarta långkalsonger under. och ett linne och min svarta varma urtvättade tröja och så jacka, hatt, vantar, raggsockor och kängor på. Jag hade också på mej diverse underkläder.

När jag kom tillbaka åkte förutom ytterkläderna även byxorna och långkalsongerna av och nu sitter jag här byxlös. Eventuellt åker byxor av någon sort på senare för en shoppingtur inför julklappspyssel. Men jag har inte bestämt mej än.

Grejen är att jag faktiskt inte har så mycket kläder, eller känns iaf som man bara använder två par byxor och tre tröjor hela tiden. Fast man behöver ju inte så mycket, man har ju bara en kropp ändå.

Och förresten, här är deadlinen jag "klarade" igårkväll. Jag orkade inte slåss mot onda-onda wordpress längre och den fungerar iaf. Men kunde se lite roligare ut, tänker jag.

Det du tror på

Inlägget idag handlar om allt det där som jag tror på.

Jag tror på människan.

Vilken klyscha, vi börjar om.

Jag tror på mej själv.

Men det är ju också en klyscha. När jag tänker efter är allt jag tror på egentligen klyschor. En smått deprimerande tanke att allt man tror på kan kokas ner till meningslösheter. För det är ju det som klyschor är, meningslösa. Jag vill ju gärna tro att det jag tror på faktiskt ska betyda någonting, men så fort som man sätter ord på det, förlorar det sitt värde och blir just inget mer än tomma tankar och luftslott.

Jag tror att det kanske är dags för mej att ta mej ur den här dimman av likgiltighet jag känner inför mej själv och allt och alla andra omkring mej, som jag har fastnat i. Jag tror att inte riktigt än har listat ut hur än. Jag tror att kommer att lösa sig snart, mycket snart.

Ett ögonblick

Förlåt, men inläggen kommer i sprida skurar nu, jag ska försöka bättra mej veckan som kommer. Dagens blogginlägg handlar om ett ögonblick.

Jag tänker på vilken skillnad ett ögonblick kan göra och jag tänker alla de där ögonblicken man tror ska göra skillnad men som inte gör det. Alla nyårsaftnar som man har lovat en massa saker för man tror att ett ögonblick då året blir nytt ska förändra något. Alla de där ögonblickarna då två ögon möts och som man tror ska förändra hela universum men inget händer. Inga fyrverkerier. Ingen jordbävning. Ingen regnbåge.

Men sen helt plötsligt så förändras allt i ett ögonblick och nästan alltid till det sämre, en olycka, en jordbävning, ett plötsligt skyfall. Ett telefonsamtal eller en dörrringning. Och man bara står där helt handfallen. Och livet bara fortsätter som om ingenting har hänt.

Sen tänker på alla ögonblick som bara kommer och går och som ingen lägger något märke till. Man sover, man äter, man läser, man borstar tänderna man är uppkopplad, man är nerkopplad, man är i skolan, man är på jobbet, man är på väg, man står i kö. Det blir hemskt många ögonblick när man tänker efter.

Din bästa vän

Okej, jag tog en liten paus över helgen men nu fortsätter vi med en ny del, min bästa vän.

Det var så väldigt längesedan jag hade en bästa vän, jag har många bästa vänner. De skiftar hela tiden och det går i vågor, ibland är någon mer nära än någon annan, beroende av vad jag behöver just då. Men det finns några som stannat kvar längre, några från Vaggeryd och Skövde och jag hoppas att jag har hittat några här i Göteborg också som stannar kvar. Men man vet ju aldrig vad som kommer att hända. Man tappar ju bort vänner hela tiden och hittar tillbaka till dem igen ibland.

Jag pratade med en fotograf för några veckor sedan om kreativitet och hon sa att hon inte tyckte om att umgås med så många människor för att hon tappade bort sig själv hela tiden. Jag känner såväl igen mej idet och tänker att den bästa vän man har, är nog ändå sig själv, jag är ju det viktigaste och värdefullaste jag har. Ibland är andra människor mest ett brus som stör, hur nära och kära de än må vara.

Min dag

Dagens ämne handlar om vad jag har gjort idag, vardagsrealism deluxe!

Som vanligt var jag mer död än levande när jag vaknade, snoozade två gånger, tänkte att jag måste försöka få upp min sänglampa och fixa förlängningssladd snart. Klättrade ner från min loftsäng och tände halllampan, ett bryskt uppvaknande. Jag stängde badrumsfönstret och svepte in mej i filtar istället för att klä på mej. Jag kissade, suckade när jag såg mej i speglen, åt lite frukost (yoghurt och sylt) klädde på mej samma kläder som jag hade på mej igår, packade ner min miserabla lunchlåda. Borstade tänderna. Klädde på mej ytterkläderna, tog på mej mina svarta kängor, ångrade mej och tog de lila istället. Gick till skolan och lyssnade på P1 på vägen dit.

Pratade lite med Patrick innan mitt rapportseminarium började. Försökte verka intresserad av det de andra sa, gick ganska bra, tröttnade ganska snart. På rasten pratade jag med Henrik om Twitter, han har liksom inte fattat nånting och jag orkar inte förklarar att ibland kan det vara mer intressant att läsa vad andra twittrar än att twittra själv. Varför kan man inte se Twitter som ett ställe att lära sig mer om andra, om världen man lever i, mer än en anslagstavla för sina egna åsikter?

Jag lyckades avstyra vår kursutvärdering efter lunch, så det blev en halvdag idag, jag behövde det. Gick förbi Bokia och köpte små Post it-lappar till mitt egengjorda schema. Prommenade hem och lyssnade på P1, fick ta kort på två turister utanför Operan. Kom hem, värmde lunchen, slängde den eftersom den inte alls var god, värmde lite vegetarisk kålpudding istället. Gjorde lite kaffe och åt upp de sista Ballerina kexen med mintchoklad.

Sen försvann eftermiddagen när jag satte mej framför datorn. Diskade i två omgångar. Sorterade papper, målade naglarna. Styrde upp mitt schema för nästa vecka med hjälp av Post it-lapparna. Packade väskan till biblioteksbesöket imorgon. Jag dammsög golvet, torkade av spisen och slasken ordentligt.

Lyssnar på några avsnitt av radioföljetongen, Utresningen.

Ska läsa lite innan jag lägger mej tidigt ikväll.

Vad är kärlek

Dagens ämne är min definition av kärlek.

Jag ska vara ärlig. Jag har ingen aning om vad kärlek är.

Jag var på ett filosofianförande för några veckor sedan där man just pratade om passionen dvs. kärleken utifrån litteraturen. Det var en fin kväll, men ämnet är väldigt stort och svårt att prata om. De mest intressanta kärleksskildringarna tycker jag är de som skrevs under 15 och 1600-talen, de som är så långt ifrån vår egen tid som man kan komma. De blir ofta alldeles för mycket och man skrattar åt dem till slut, men all denna lidelse, all hänförelse och skillanden på att underkasta sig någon och att bli underkastad.

Människor som väljer att underkasta sig någon av kärlek, är de modiga eller bara dumma i huvudet?

Jag tänker på min och Sagals kurs där vi i fyra veckor har gått runt och undersökt vår egen lust och pratat med andra om deras. Jag tänker att kärleken hör ihop med lusten (lusten som i att ha roligt alltså, inte lust som i att åtrå någon). Jag tror att man kan utveckla både sin lust och sin kärlek, jag tror att den bästa kärleken växer fram. Man måste nära både sin lust, kärlek, inspiration och allt som betyder något i livet. Frågan är bara hur man gör.

Vad jag har ätit idag (igår)

Jag han inte blogga något igår så jag skriver två inlägg idag istället.

Jag åt inte så mat igår överhuvudtaget. Knappt ingen frukost, en sen lunch bestående av ugnsrostade grönsaker och lite skivad paprika till och lite yoghurt och sylt när jag kom hem sent på kvällen. Däremellan åt jag ett antal chokladbollar medan jag och Sagal skrev en utvärderingsrapport i skolan.

Jag är mest bekymrad över min frukost just nu, jag äter ingen och blir såklart jättetrött innan lunch. Det är intressant hur mycket man får kämpa med vissa saker och hur lätt det är att tappa goda vanor. En missad frukost och sen är det nästan kört. Och det är jobbigt att frukosten är just dagens första mål och antingen så är jag för trött eller för stressad för att få i mej nåt. Idag var det trötthet, igår var det ren lathet.

Och så har min all min frukt tagit slut, men jag tänkte gå å köpa ny idag.

Imorgon tar vi nya tag...

Mina föräldrar.

Dag 3, Mina föräldrar.

Min mor (Birgitta) och far (Alf) har varit gifta sedan urminnes tider, eller iaf sedan 1969. Allt var egentligen en enda stort misstag, min far ville inte ha min mor, men hon blev gravid med min bror och de gifte sig och skaffade hus och flera barn och på den vägen är det. Ibland undrar jag om de någonsin verkligen har älskat varandra eller en tyckt om varandra eller bara vant sig vid varandra. Mina föräldrar har mest bråkat så länge jag kan minnas och bråkar än, nästan ännu mer nu när båda är pensionärer och är lediga hela dagarna.

Jag vill aldrig gifta mej, kanske för att jag har sett alla svackor ett gift par går igenom på nära håll, kanske för att jag vet att det krävs så mycket jobb och energi för att dela ett helt liv med någonannan att jag känner att det inte är någon idé.

Trots allt gillar jag att hänga med mina föräldrar, jag har märkt att vi har en rätt avslappnad relation till varandra som inte många av de jag umgås med har till sina. Inte avslappnad på det sätt att vi kan prata om vad som helst, det kan vi verkligen inte, mina föräldrar är ganska troende och får enbart träffa en reviderad version av Sarha. men den är avslappand på det viset att jag gärna hittar på saker med dem, jag skäms inte för dom på något sätt. Dessutom har vi stått varandra riktigt nära, vi har kunnat prata om saker och ting, hur jobbiga de än har varit. Men de senaste åren har det ändrats, jag vet att de inte talar om allt för mig längre och ibland känns det skönt, men oftast känns det bara jobbigt. Om vi inte kan prata med varandra längre, vad finns då kvar? Men jag vet inte heller om jag vill veta allt...

Jag vet att jag aldrig vill förlora dem iaf och jag vet att det är det enda som med säkerhet kommer att hända.

Min första kärlek

Jag fortsätter upplägget från igår och temat för dag 2 är: min första kärlek.

Och redan på dag två stöter jag på patrull. Alltså kärlek, finns inte den alltid där? Jag skulle kunna skriva om Snobben, den döv/blinda pudel som farfar lämnade efter sig när han dog, något år innan jag föddes och som jag älskade mest av allt i hela världen under mina första år. Jag skulle kunna skriva om hur jag grät en hel natt när mina föräldrar var tvungna att avliva den, första och sista gången jag har gråtit mej själv till sömns som jag kan minnas. Jag skulle kunna skriva om alla katter som vi har haft som husdjur och hur ledsen jag har varit när de har dött och först då insett hur mycket de faktiskt har betytt för mig. Hur jag har insett att min egen lycka står i direkt förbindelse med de djur jag har i min närhet. Hur mycket jag älskar och har älskat de djur som har blivit en del av min familj. Jag har insett att jag sörjer djuren mer än människor runt om kring mig som jag har förlorat.

Jag skulle kunna skriva om paniken som jag kan känna ibland när jag tänker på att mina föräldrar någongång kommer att dö, det måste vara kärlek om något.

Jag skulle kunna skriva om alla pojknamn jag har kluddrat ner i diverse anteckningsblock och skolböcker under min skoltid. Men det handlade aldrig om kärlek. Jag skulle kunna blogga om att jag aldrig har sagt till någon att jag älskar den. Kanske har jag aldrig upplevt någon kärlek, kanske har jag aldrig varit kär på riktigt.

Eller kanske skulle jag blogga om The Pinks, min första skiva, att jag fortfarande kan gå runt och sjunga på deras låtar. Att jag i detta nu var tvungen att starta upp Spotify för att kolla om dom finns där. Det gör dom, min dag är räddad!

Presntera dig själv.

Jag fick ett tips på fejjan av Sofie på ett slags bloggupplägg. Jag tänkte att jag kunde prova det, kanske kommer jag ur min bloggtorka. Dag 1, ska man presentera sig själv. Here we go!

Ni vet ju redan det mesta om mej, men jag försöker ändå. Jag heter Sarha, bor i Göteborg och hävdar fortfarande efter ett år att jag är nyinflyttad. Jag hittar inte så bra, men visar gärna folk vägen, trots att det kanske inte alltid blir åt rätt håll, men det vet ju inte dom, då hade de ju inte frågat efter vägen i första hand. En del människor säger att jag tänker för mycket, jag tänker då ganska mycket på om man verkligen kan tänka för mycket. Jag har fortfarande inte kommit fram till något svar på den frågan. Jag äter alldeles för mycket socker. Jag stavar fel ganska ofta och min meningsbyggnad är under all kritik.

Jag återkommer imorgon.

Nej, jag är inte död...

... jag har bara tappat min blogginspiration. Jag letar för fullt efter den och den kommer att komma tillbaka, det är jag säker på! Håll ut så länge!

När varje cell i ens kropp är trött och vill gå hem

Jag är helt slut i hela min kropp, jag vet inte ens om lite choklad hjälper, men jag ska försöka. Jag måste bli piggare till en intervju kvar över sex ikväll. Jag orkar egentligen inte, men det får väl gå ändå.

Jag har ändra larm i min mobil, istället för att vakna till Dolly Parton "9 to 5" vaknar jag till Stephanie Mills "I never knew love like this before". Jag känner mej som en lite bättre människa, inte lika aggresiv på morgonen. Vi får se hur länge det håller i sig.

Jag orkar inte blogga om valet.

Det är helt grått ute och hela Göteborg kändes väldigt Östtyskt idag. Sagal var bitter idag angående SD:s valframgångar och luften hade gått ur hela klassen. Jag tänker att 95% av alla jag möter röstade inte på SD, det gör mej ändå glad. När jag gick hem över Götaälvbron hade några satt upp en stor banderoll över vägen vid Frihamnen med budskapet "Ni röstar på Alliansen, vi rustar för revolution!"

Och radion ska lägga ner "Tracks" och jag minns hur en yngra version av mej själv satt framför radion varje lördageftermiddag med ett inspelningsbart kassette i kassettseplare redo med play och rec-knapparna, om det kom någon ny låt, eller gammal som jag ville spela in. Jag minns hur arg jag blev över trafikmeddelanden, nedtoningar och ihopklippningar av låtar. Jag är äldre nu, jag kommer inte att sakna "Tracks", jag saknar inte ens den yngre versionen av mej själv längre.

Jag äter soppa och kaviarmacka, utanför fönstret regnar det och grannen håller på att måla om. Jag fick en ledig eftermiddag som jag ännu inte har fått nåt gjort på. Jag har massor att göra till imorgon, men jag tänker att det ordnar sig. Det ordnar sig alltid bara man improviserar lite.

Jag tänker att allt kommer att ordna sig.

Kick-offen som var.

Jag måste vara världens mest tråkigaste människa, jag insåg det på spårvagnen hem efter discobowlingen (som för övrigt var roligt i ungefär 35-40 minuter). De andra gick till Kellys jag åkte hem för att äta macka och sedan sova. Idag påpekade en klasskamrat att jag inte har några synliga laster och att det är lite otäckt. Inga synliga laster och åker hem halv tio en fredagskväll för att sova, jag måste ju vara en av världens mest tråkigaste människor och det gör mej faktiskt ledsen, jätteledsen.

Jag vill ju inte vara tråkig, men jag blir så jäkla självmedveten med en massa folk omkring mej och det i sin tur är utmattande. Fast skulle det hjälpa om jag hade lite fler laster? Sen hjälper ju inte mina sociala fobier heller, fast får jag ju bara lära mej att leva med.

Nånstans kan jag förstå de som väljer att fly på olika sätt, genom att isolera sig eller vad som helst. Men för mej skulle det betyda att jag skulle ta den lätta vägen, göra det för lätt för mej liksom. Och jag gör det ju också hela tiden, på mitt egna sätt. Men det känns samtidigt som ett misslyckade för nånstans har jag ju ändå bestämt mej att inte smita undan, att leva med paniken och känslan av att man är obekväm, lite felplacerad, lite utanför det som händer. Vem har sagt att det ska vara lätt att leva? Det är ju svårt och vissa är det skitsvårt, men det är ju bara att klara av det med de förutsättnngar man har.

Kick-off

Man kan säga att jag har blivit ansvarig för den mer sociala biten av det sista grupparbetet i skolan. Jag har redan planerat in avslutningsfesten i WBS:en och Kick-Offen är ikväll, dicobowling. Det är dyrt och jag är verkligen inte på humör, men det är kul att bowla och alla i gruppen är enligt de själva urusla på det, så det ska nog bli kul ändå. Och mat behöver man ändå inte äta varje dag, eller hur det nu var...

Dessutom är det grått, trist och typiskt Göreborgsväder, gör inte saken bättre. Inte heller att vi har haft en föreläsning i ekonomi hela dagen idag i skolan.

Det är snart val, har ni valt?

Det är ju val-tider nu och förr kunde jag bli väldigt engagerad, upprörd och superglad. I år känner jag mej mest trött och har väl i princip bestämt mej för att rösta på F!, mest för att rösta mot blockpolitiken. Jag gillar den inte alls, jag tycker den har gjort valrörelsen otroligt tråkig och intetsägande. Alla säger och tycker samma saker och alla är eniga. Innan Alliansen var det liksom fler olika röster och Fp gjorde alltid nåt semi-främlingsfientligt utspel precis i valspurten och visst blev man upprörd, men det hända iaf nåt. Nån vågade. Nu är alla tysta och Sd är det största missnöjepartiet. Kom igen, Sd liksom, när hände det, egentligen?

Jag tänker att jag kan lika gärna rösta på F! för det spelar ändå ingen roll vem som vinner, det blir samma politik ändå och kanske skulle det vara bra om Sd kom i riksdagen så alla väljare fick inse vilken politik de egentligen för. För jag vet att alla som kan tänka sig att rösta på Sd egentligen inte sympatiserar med dem, de har knappt läst deras valmanifest. De vill bara rösta på ett missnöjesparti, någon som står utanför de etablerade, någon som vågar säga vad de tycker, eller iaf de rumsrena åsikterna.

Valrörelsen 2010 är som tyst söndagsmorgon.

Femårsplaner

Jag har aldrig tyckt om människor som har femårsplaner, de verkar så tråkiga och inte alls öppna för andra möjligheter. Jag tänker att inte nån kan på allvar veta var eller vem den personen vill vara om fem år. Fast det finns ju målmedvetna människor som faktiskt vet och vars val enbart går ut på att uppfylla dessa mål. Jag tänker att de människorna måste välja bort en massa saker och möjligheter, jag tänker att deras liv på sätt och vis blir mycket fattigare i slutändan.

I två dagar har jag varit på skolutflykt. Vi hade en massa work shops där vi bland annat skulle göra en målbild för tre till fem år framåt i tiden. Så nu sitter jag här med en femårsplan och vet inte riktigt hur jag ska förhålla mej till den. På ett sätt livet färdigt nu, jag vet ju hur det kommer att bli, vad finns kvar att göra liksom?

En sån där dag.

Jag var tvungen att ta en liten pau i bloggandet nu i Augusti. Det har varit fullt upp med uppsats (som inteär klar), flytt (som till största delen är genomför, bara lite smågrejs som ska upp på väggarna och lite småplock jag glömde hos föräldrarna) och skolan som började (igår).

Idag skulle jag egentligen gå till skolan och vara med och fixa ett mingel för de som började nu i år, ja alltså hela min klass var värdar. Men jag mådde så himla kasst i dag på morgonen att jag mejlade min grupp och sa att jag var sjuk. Mådde illa, hade huvudvärk, var sjukt seg och allmänt frånvarande (glömde skölja ur schampoot ur håret efter jag hade duschat till exempel. Misstänker nån form av vätske och sömnbrist. jag dricker alldelese för lite vatten, det vet jag och jag är inte riktigt överrens med madrassen i sängen, just nu.

Imorgon är det dock heldag som gäller, med litteraturseminarium och gruppsamtal om konst och kultur. Så jag måste läsa klart boken som vi ska prata om, fixa lunchlåda och framförallt diska ikväll.

Funderar dock först på att ta en lite promenad, har ju varit inne hela dagen och sovit typ. Tänkte köpa en auburgine och steka den och en veg.schnitsel till lunch imorgon, eller om jag gör pannkakor. Det kanske är godare. Auburgine kan vänta till nästa vecka. Då kan jag ju fixa någon göd grönsallad till också!

100 ord 31 Juli 2010

De sista 100 orden. De borde vara speciella, betyda något. Vara vackra. Men när jag skriver dem känner jag bara en liten känsla av lättnad. Känslan av lättnaden man får när man faktiskt har lyckats slutför något, även om det är något så banalt som 3 100 ord på en blogg.

De betyder ju inget. Orden.

De är ju inte ens ord egentligen, bara ettor och nollor i en särskild ordning. Bara tankar i en särskild oordning. Bara minnen i ingen särskild ordning.

Detta är inget bokslut.

De sista 100 orden är lika svåra att skriva som alla de andra.

100 ord 30 Juli 2010

Jag var i stora staden idag, staden som brukade vara min. Jag åkte tåg idag, tågresan som brukade vara min vardag. Jag träffade min vän, vännen som betydde nästan allt för mig då. Det är konstigt vad många minnen man har som man trodde sig ha glömt bort.

Vi gick omkring i staden och pratade. Vi tog en fika på flykt från regnet. Vi promenerade utmed den stora sjön. Vi satt och väntade på tåget hem, precis som vi gjorde då.

Staden hade förändrats, men inte mycket. Tågresan gick snabbare, men inte mycket snabbare. Hennes hår var längre, mycket längre.

100 ord 29 Juli 2010

När jag går förbi mitt gamla högstadium kan jag inte låta att tänka på alla konstiga och pinsamma saker man upplevde där. Alla saker man gjorde själv. Och jag kan inte sluta skämmas, ibland undviker jag att gå förbi den över huvudtaget, bara för att slippa minnas vilket är lite svårt i ett sånt här litet samhälle.

Jag minns när jag skrev en massa lappar till en kille jag var kär i och lade i fel skåp, så en annan stackars kille fick en överraskning den morgonen. Jag minns alla fåniga ofta högljudda bråk mellan kompisar, allt drama, alla lappar.

100 ord 28 Juli 2010

Ju längre veckan går desto svårare är det att öppna ögonen när det är dags att dela ut tidningar. Som tur är går det mest per automatik nu, jag behöver inte tänka så mycket när jag cyklar runt. Tidningarna hamnar rätt ändå.

Mor har kokat räkbuljong i kväll och det luktar räka i hela huset. Jag har målat dörr för sista gången idag. Min fingrar har gröna fläckar.

Mitt vattenglas än halvtomt och jag är törstig.

Jag har nästan bara ätit socker idag.

Varför säger man att man ska gå till tandläkaren när man ändå bara får träffa en tandhygienst?

100 ord 27 Juli 2010

Jag har målat dörrar gröna idag. Jag tycker om att måla, jag glömmer alltsom oftast bort det. Det är allt arbete innan man kan börja måla som jag inte gillar. Det är som med sex, själva sexet är roligt men alla förberedelser innan är tråkiga, typ hitta nån, förföra denna någon etc.

I natt under tidningsrundan kändes det som en riktig höstnatt. Det var kallt och mörkt och jag kunde inte ens ha håret uppsatt för jag frös om nacken.

Jag har varit sugen på kräftor nu i flera dagar.

Och jag förstår inte hur mitt liv sitter ihop ibland.

100 ord 26 Juli 2010

Vi är fast i en bilkö och bilen når nästan kokpunkten. På med värmen till max, ner med fönstren och öppna takluckan ännu mer. Vinden utanför fläktar. Stäng av motorn, bara för att sätta på den direkt igen när kön rör sig en meter framåt. Fast bakom en husvagn, man ser inget. Far är stressad och muttrar om att vi inte kommer att komma hem förrän det blir kväll. Mamma upprepar sitt mantra i baksätet, ”om vi ändå inte kom till en avfart snart, om vi ändå inte kom till en avfart snart”. Hunden flåsar i baksätet. Bilkön står still.

100 ord 25 Juli 2010

Ibland undrar jag vad som hade hänt med mig och han om jag hade bott kvar i Stockholm lite längre. Om våra tisdagar hade blivit fler, om våra kvällar fyllda med ungspannkaka och Numbers hade blivit fler. Kanske hade det blivit något bra, kanske hade det blivit lika pissigt som med alla andra.

Jag vet inte varför jag tänker så mycket på allt som var då just nu. Kanske börjar jag bara bli gammal och nostalgisk, kanske betyder det något annat, något mer.

Det är när det inte betyder något som jag mår bäst, när det inte finns några förväntningar.

100 ord 24 Juli 2010

Det är en stor sorg för mig att vi egentligen delar något minne.

Vi minns inte hur jag satt på din säng och försökte läsa men kunde inte sluta titta på din rygg när du var vänd mot din dator. Vi minns inte våra promenader, hur din hand höll i min. Vi minns inte när jag gick över gården med resterna av blåbärspajen och vaniljsåsen till dig. Vi minns inte när du satt på min soffa och tittade på min rygg när jag var vänd mot min dator. Vi minns inte hur mycket jag tyckte om dig.

Vi minns inte.

100 ord 23 Juli 2010

Jag försöker bringa ordning i mitt rum, i mitt liv. Organiserar och lägger saker och minnen i olika högar. Kategoriserar i bra eller dåligt, spara eller slänga. Högarna växer och en del rasar som korthus.

Det är bara att börja om, bra eller dåligt, spara eller slänga.

jag inser hur mycket i mitt liv som är ofärdigt, outrett, hur många trassel och hur många saker och minnen jag har har laga. Jag har så många sprickor att täta. Och högarna bara växer, vingliga, tills de till slut rasar.

Det är bara att börja om, bra eller dåligt, spara eller slänga.

100 ord 22 Juli 2010

En kelsjuk katt kräver min uppmärksamhet. Han slänger sig över tangentbordet och över bokhögen vid datorn. Han spinner högt och överröstar ljudet från det öppna förnstret. Han kelar med allt han kommer åt och det blir katthår i mitt te. Har är bestämd och har ett mål, all uppmärksamhet på honom. All kärlek till honom.

Han rullar runt och vill bli klappad på magen, han blundar och njuter och spinner. Han somnar nästan, men bara nästan. Så fort en fågel hörs utanför fönstret är han där och försöker tränga sig ut genom den öppna springan. Men fågeln utanför är säker.

100 ord 21 Juli 2010

Vi gick i fyran eller femman, och skulle på skolutflykt. Vi skulle paddla, tre och tre. Jag, Lisa och Zaritha skulle ha en kanadensare. Vi hade känt varandra från lekis och bodde på samma gata, men kom inte så bra överens. Vårt samarbete fungerade inte alls, vi hamnade på efterkälke och till slut fick vi inte paddla mer tillsammans. En kille fick byta med en av oss.

En enkel lösning tyckte lärarna.

Det är de enkla lösningarna jag minns mest. Det fanns aldrig tid för problemlösning, konflikthantering. Vi hade klarat det, vi hade bara behövt prata lite mer med varandra.

100 ord 20 Juli 2010

Vi satt på golvet i mina 21 kvadrat i Plutonen och åt rostat bröd med ost och plommonmarmelad och drack te. Du berättade om när du var liten och tävlade med din lillebror och hur upprörd du blev då när han fuskade genom att skiva upp osten medan brödet rostades. Jag tyckte du var söt då.

Jag tittade på dig och tänkte att jag nog för första gången var kär i någon, kär i dig. Det kändes bra och jag minns den där kvällen än.

Nu har vi båda nya liv långt ifrån varandra och vi känner knappt varandra längre.

100 ord 19 Juli 2010

Jag hade firade namnsdag idag, utan att veta om det själv ens. Namnsdagar är rätt meningslösa även om de infaller i den så kallade fruntimmersveckan. Men det regnade inget här i alla fall, så ni kan inte skylla på mig!

Jag bakade rabarbermuffins idag. Rekommenderas till alla som har tillgång till dessa gudagåvor (rabarber alltså). Jag älskar verkligen rabarber, nästan lika mycket som blåbär, som för övrigt är mogna nu. Jag planerar redan när jag kan åka ut till blåbärsskogen och plocka bär. Det kör ihop sig lite, men det är inget som inte lite tidsplanering kan ordna.

100 ord 18 Juli 2010

Äntligen är den galna veckan över! På onsdag börjar jag dela ut tidningar igen. Och i morgon ska min före detta hyresvärd ta ut sina grejer från min lägenhet, sen ska jag börja flytta in igen, fast på riktigt den här gången. Bort med hennes fula IKEA-möbler och in med mina!

Jag fick inte mentor genom kulturrådet och jag är lika glad för det. Jag hade ärligt talat inte orkat åka till Stockholm på en massa träffar och jag vet inte vad jag skulle ha mentorn till, har ju ingen plan. Jag tror jag måste ha en plan först.

100 ord 17 Juli 2010

Nu börjar det blir dags att sova, om jag ska vara ärlig har det varit det en bra stund nu. Men det är lördag och jag är vuxen nu och då får jag vara uppe hur länge jag vill. För visst tänker man lite bättre på natten, om man bara orkar, om man inte är för trött.

Jag envisas med att intala mig själv att jag tänker bättre på natten, vilket inte är sant. Jag är en morgonmänniska, men det känns mest kreativt att tänka på natten, mer konstnärligt. Fast jag vet att det inte stämmer, men jag envisas ändå.

100 ord 16 Juli 2010

Det är glapp i båda mina högtalare. Det fins vissa ställen på mitt golv där jag kan stampa till för att tillfälligt lösa glappen. Det är ungefär lika effektivt som att pilla på kablarna på stereon.

Jag har kommit halvvägs i 100 ord-projektet och det börjar tära på krafterna. Jag har en ambition att någon dag skriva en ordentlig text. 100 ord som verkligen säger något, om mig, om livet.

Kanske har jag för många tankar i mitt huvud just nu för att få ur mig 100 bra ord.

Kanske har jag för få tankar.

Kanske glappar det någonstans.

100 ord 15 Juli 2010

Varje gång det ösregnar blir det översvämning i fars tomt och i hans garage.

Varje gång ringer min far till kommunen och är arg. Varje gång frågar far upprört om det är meningen att allt vatten från gatan ska rinna ner i vår trädgård. Varje gång svarar de på kommunen, nej så ska det inte vara och att de ska titta på det, men inte idag.

Varje gång kommer kommunen några dagar senare då solen skiner, tittar i gatubrunnen och säger, ”det här ser ju bra ut” och åker iväg.

Sen upprepas sig hela proceduren igen nästa gång det ösregnar.

100 ord 14 Juli 2010

När jag var liten trodde jag att det spökade på övervåningen. När jag blev stor slutade jag tro på spöken och började tro på våldtäktsmän istället och de är ännu otäckare. För de finns inte på övervåningen utan överallt, kan slå till när som helst och är oftast någon man känner. Och jag känner många människor, många potentiella våldtäktsmän med andra ord, för att inte tala om hur många potentiella våldtäktskvinnor jag känner, nästan lika många.

När man tänker på hur farligt det är att bara känna människor så är det ju konstigt att man ens försöker vara trevlig ibland.

100 ord 13 Juli 2010

Har hänt idag:

Bror nedslagen under tidningsrunda fick åka till akuten. Resulterade i, hjärnskakning, spräckt läpp och trasiga glasögon.

Blev gå upp tidigt och hjälpa mor dela ut resten av min brors tidningar.

Jag har badat utomhus för första gången i år. Annars har jag överlevt med hjälp av utomhusduschen som far har köpt och som står i trädgården. Den och rånjärnet (älskar hemmagjorda glasstrutar) är sommarens bästa köp.

Tittat och lyssnat på sommarens första åskoväder.

Sov inte så bra i natt och har inte heller druckit något kaffe idag.

Börjat läsa en deckare (den andra någonsin), den är sådär.

100 ord 12 Juli 2010

Jag tror jag måste skriva lite om döden idag. Den blev så påtaglig idag, gjorde sig påmind och gjorde oss ärliga mot varandra. Vi sa vad vi egentligen tycker och tänker. Vi sa sådana saker vi bara tänker tyst för oss själva, tankar vi inte gärna talar om.

Och en av oss var tvungen att göra ett val, bestämma vad som skulle hända om det skulle gå fel. Det gick inte fel, inte idag men det är inte över än, det här var bara etapp ett.

Jag insåg att jag inte har några kläder som lämpar sig på en begravning.

100 ord 11 Juli 2010

Ibland känns det som att hela livet är en enda bortklipp filmscen ur en dålig amerikansk Romcom. Ingen komedi, ingen romantik, ingen drama, ingen thriller eller action, bara en enda lång nonsens med dåligt skådespel och ljussättning. För att inte tala om den totala avsaknaden av bra filmmusik, bara meningslöst dravel ackompanjerat av nonsens musik.

Ibland känns livet som manisk uppdatering av mejlkontot utan att ha fått ett enda nytt mejl, inte ens spam om billig Viagra.

Som en hicka som inte vill gå över. En näsblödning som inte vill sluta fast man har stoppat hela näsan full med fetvadd.

100 ord 10 Juli 2010

Det här med att bara skriva 100 ord gör något speciellt med mina tankar. Jag inser hur mycket babbel jag brukar fylla ut texterna med. Mina tankar blir kortare och ibland mer precisa och ibland inte alls. Just nu tror jag ändå att värmen mer än något annat påverkar mitt sätt att tänka. Allting tar längre tid att tänka ut. Jag känner mig begränsad, men på ett bra sätt, ett sätt som jag alltmer trivs med. Texterna får ett annat flyt, eller om det bara är inbillning. 100 ord är så lite egentligen, men rätt ord kan säga så mycket.

100 ord 9 Juli 2010

"Det finns likheter mellan Opies självporträtt och Della Grace fotografi, Jack´s back, inte enbart att båda fotograferna använder sig av ryggtavlan, men de är också medvetna om kropparnas okvinnlighet och gör en poäng av det. I bilden Jack´s back ser man en sjöman som är fotograferad rakt bakifrån och det är omöjligt att se om det är en man eller kvinna på bilden. Bilden Jack´s revield, förställer samma Jack men denna gång har modellen vridit sig mot kameran och man kan se hennes två kvinnobröst. Jack heter egentligen Jackie, en ung kvinna som Grace använde sig av i många bilder."

100 ord 8 Juli 2010

Jag är rädd för min klädkista. I stort sett alla kläder jag äger ligger i en stor klädkista och jag tänker att jag borde gå igenom den och rensa lite innan sommaren är slut. Och jag är skiträdd. Att öppna kistan är som att öppna Pandoras ask, en massa kaos och elände som väller upp helt ostoppbart. Jag känner mig alltid överrumplad och det jag ska ha ligger alltid underst. Det är konstigt, för jag har inte så stor rullians på de kläderna jag har på mig. I morgon ska jag stålsätta mig och gå igenom några lager, tror jag.

100 ord 7 Juli 2010

En kompis sa att när man lärde mej så lärde man inte känna en tjej, utan Sarha. Visserligen påpekade hon att jag inte var helt könlös, men att jag rörde mej tämligen fritt mellan tjej och killområdet. Jag har alltid känt mej så trängd i kvinnofacket, så mycket att jag nästan tar avstånd från det helt. Jag är kvinna rent kroppsligt, men jag har aldrig känt mej direkt som en sådan.

Mitt kön är ju bara vad jag är, inte vem är.

Jag är ett stort pussel och ingen bit representerar mej mer än någon annan och definitivt inte ensam.

100 ord 6 Juli 2010

Man räknar dagar, månader och år och tiden bara försvinner i ett ”ska bara... först”.

När jag och hunden var ute och sprang lite i skogen ikväll råkade en pinne träffa mig precis under ögat. Nu sitter jag här med ett ont öga och kommer troligtvis inte få nåt gjort ikväll.

Så försvinner ännu en dag.

Jag tror jag ska städa lite imorgon, kanske blir det en dominoeffekt. Jag brukar bli lite mer effektiva när jag har lite ordning omkring mig. Eller jag kanske inte nyser lika mycket om jag åtminstone gör något åt dammet.

Så försvinner ännu en dag.

100 ord 5 Juli 2010

Det är natt, det är varmt, det är svettigt, det är mörkt. Fönstret är öppet, allt är tyst, ingen trafik, inga människor, inga djur. Fläkten fläktar, fast inte tillräckligt. Internet underhåller, fast inte tillräckligt. Boken är utläst eller inte ens påbörjad, jag minns inte vilket. Svetten klibbar och lakanet trasslar ihop sig, täcket stryper mej och kudden är för hård, eller för mjuk, jag kan inte bestämma mej.

Sömnlöshet och tropiska nätter, det kunde bli så fint. Nätter fyllda med aktivitet. Nya projekt, slutförda projekt, påbörjade projekt. Men det blev just ingeting förutom salt svett, klibb och ljudet från bordsfläkten.

100 ord 4 Juli 2010

Måtte det bli lite regn snart så det blir många blåbär. Jag älskar blåbär, nästan allt med dom. Jag älskar att cykla ut i skogen och plocka dom, jag älskar att äta dom, jag älskar att baka med dom och att sylta.

Däremot gillar jag inte att rensa dom, därför använder jag inte sådan där bärplockare (jag pratar alltså om en sak nu, ingen människa) för det följer med en massa ris och löv när man repar. Istället plockar jag varje bär för hand, kärleksfullt och en del hamnar i glasslådan och andra i munnen.

Bara de inte torkar bort.

100 ord 3 Juli 2010

Problemet som jag ser det är att det är så himla svårt att skilja på killar som stalkar en och killar som bara vill ligga med en. De beter sig likadant. Fast jag har ett knep, läskiga stalkers är alltid skalliga, så har de hår är det större chans att de bara vill ligga. Problemet som jag ser det är att båda kategorierna är lika jobbiga och påfrestande att ha i sin närhet. Jag har inte så många i min närhet, varken stalkers eller killar som vill ligga och ändå tycker jag att de få jag har är väldigt påfrestande.

100 ord 2 Juli 2010

Värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja, värmebölja.

Värme som böljar, böljande värme. Tryckande värme, hjärnor som stannar, hjärtan som stannar. Impregnerat trägolv som blir varmt, varma stenar, gräs som torkar.

Eldningsförbud.

100 ord 1 Juli 2010

Mitt huvud har tystnat. Det skrämmer mig. Det brukar vara mycket ljud, många tankar, många drömmar, många saker jag skulle vilja säga men inte säger, saker jag skulle vilja göra men inte gör, många saker jag säger, många saker jag gör, infall, utfall, avfall.

Jag brukar få skrika för att göra mig hörd. Nu har allt tystnat och jag kan viska fram vad jag vill säga. Men jag vill skrika! Jag vill ha allt huller om buller. Jag vill ha skräp blandat med nytt. Jag vill ha kaoset och oljudet tillbaka.

Fast tystnaden är också ett ljud. Ett dovt muller.

En försmak

Jag hittade 100 words och blev inspirerad. Juli månad är 100 ord-månaden här på bloggen och här kommer en försmak, 100 midsommarord.

”Det här är ingen vanlig fluga!”
”Jo, det är det”, säger jag och fortsätter rita cirklar i sanden.
”Näe, det är en annan sorts fluga, en efterhängsen fluga!” svarar hon.
Hon ställer sig en bit ifrån filten och tänder en cigarett. Cirklarna runt filten blir fler och fler och större och större.
”Det var längesedan man byggde sandslott” fastslår hon när hon lägger sig ner på filten igen.
”Mm”, svarar jag som har slutat rita mönster. Med mjuka smekningar fyller jag igen sandgropar och slätar ut alla ojämnheter.

Efter en stund lägger jag mig ner och tänker på brasiliansk fotboll.

Frånvarande

Jag vet att jag är lite frånvarande för tillfället, det blir lätt så när man har lite för mycket att göra, för att faktiskt ta tag i saker och ting och faktiskt göra något och när man inte får sova så mycket som man faktiskt behöver.

Fast idag har jag varit lite duktig, jag har nämligen börjat kolla igenom mitt bohag och plocka ihop saker att ta med tillbaka till Göteborg. Jag vill göra en så liten flytt som möjligt så det får bli lite ompackning och sånt i sommar. Det är sjukt svettigt, så det få bli lite i taget, tror jag.

Första veckan avklarad

Första veckan med tidningsutdelning är avklarad och jag överlevde, både ösregn och fulla studenter. Två veckor kvar av denna omgång, sen blir det en lite resa till Göteborg, tror jag.

Jag har ännu inte fått något mejl, det här med att försöka ragga på internet har verkligen sina begränsningar. Kanske om jag spelar lite mer svårflörtad så får jag det resultatet jag vill ha.

Annars är det ju mest fotboll och regn just nu. Jag har inget emot det. Än har jag inget favoritlag fast jag gillar inte ösregn när jag delar ut tidningar.

Det där med att vara nonchalant på Internet.

Förr satt man och väntade på att telefonen skulle ringa, nu sitter man och kollar om det har trillat ner nåt nytt mejl. Förr var man nonchalant när man "råkade" träffas, nu googlar man nonchalant personen i fråga, kollar upp dom på facebook och twitter, också väldigt nonchalant, man liksom bara "råkar skriva i deras namn i sökformuläret" och vips! Där var dom. Fast han har inte twittrat sedan 12:e febuari, vad betyder det? Och inte kan man följa någon som bara har tre följare. Det är INTE noncharlant, gränsen går vid 100 följare nånting, tror jag.

Det mest frusterarnade är ju att hur man än gör på internet så är man inte noncharlant, allt kräver en väldigt aktiv synlig handling och aktiva handlingar som syns är inte noncharlanta. Man ska ju bara "råka göra saker", liksom. Men hur "råkar man bara göra saker" på nätet?

Nåväl, jag ska väl fortsätta noncharlant googla honom lite till ikväll...

helgtips

Imorgon gör Sagal debut som programledare i radio, lyssna då, om ni är vakna, jag sover nog...

Inte ett till blogginlägg om Ship to Gaza!

Tänker ni nu och det tänker jag med. Jag och Kirsten fastnade i skolan idag till 19.00 och missade manifestationen på Gustav Adolfstorg, eller kanske hade vi hunnit höra nåt tal, men efter att ha suttit i skolan och bråkat med både Garage Band och IMovie, sedan klockan nio i morses, gick iag jag raka vägen hem.

För ja, jag gick åtminostone hem. Väl hemma åt jag en fryspizza och nu väntar hasselnötsglass. Klart man måste fira att sista presentationen är imorgon eftermiddag och tänk på allt som kan gå fel imorgon förmiddag när vi ska exportera ut filmen och få den på lärardatorn, se till att ljudet låter bra (det är aslågt ljud av någon anledning) på Världskulturmuseet. Det är så mycket som kan gå fel som kommer att fel, så det är lika bra att ta ut segern i förskott och fira med glass direkt ur förpackningen redan ikväll!

Det där med att bevara äktenskapet.

Kommer ni ihåg den kampanjen, Bevara Äktenskapet? Som om det någonsin varit hotat. Jag minns hur jag satt på tunnelbanan och såg skylten med texten "bevara äktenskapet, mamma, pappa, barn" och visste inte hur jag skulle reagera. Paolo Roberto och Anna Maria Corazza Bildt får väl ändå anses som ansiktena utåt, iaf två av dem.

På aftonbladet.se kan jag nu läsa om tidningens QX:s inslag om drömbrölopp där bland annat Paolo Roberto är gift med Petter.

Jag hoppas att det är detta som kallas för evolution, att Herr Roberto har kommit på hur dum "Bevara äktenskaps"-kampanjen verkligen var. Varför äktenskap inte nödvändigtvis måste bestå av en mamma, en pappa och barn, att äktenskapet som instutition aldrig var/är eller kommer att bli hotat (tyvärr) oavsett vad vi lägger till för olika äktenskapskombinationer till begreppet.

Eller så har jag fel och egentligen handlar det om något annat, ingen har blivit upplyst eller kommit på nya tankar, folk vill bara synas, som vanligt.

Jag skrev på kontrakt på lägenheten igår, fick en brandvarnare och förutom brandvarnaren känns det väldigt mycket som Skövde 2001, just nu. Fast då fick jag skriva på kontraktet hemma och skicka in det. Idag ska jag städa, tänkte jag. Jag tänkte ta de få pinaler jag här och lägga de i en flyttkartong och ställa in den i gaderoben till hösten kommer och jag flyttar in på riktigt, igen. Och så ska jag diska. Och plugga Butler och redigera klart intervjuerna om Götaplatsen. På tisdag ska det vara klart och vi har nått materialslakt-stadiet.

Igår glömde jag laddaren till datorn i skolan, så jag fick åka tillbaka på kvällen, känns rätt konstigt när det är helt tomt i huset, fast väldigt skönt också, kanske skulle man försöka vara där mer på kvällarna nästan år, kanske får jag mer gjort då.

Och kanske om det inte regnar tar jag mej till slottsskogen klockan 14, idag och träffar folk.

MIn konstiga dag

När jag vaknade i morse och kollade mina mejl, sisådär 7.45 så g jag att det hade kommet ett mejl och en intervju kl. 9 på Götaplatsen. Jag fick panik och fick först inte tag på någon av mina gruppmedlemmar. Visste inte vad jag skulle göra, men tänkte att jag får väl ta mej dit och sedan om jag inte får tag på gruppmedlemmen med inspelningsutrustningen försöka boka om tiden. Grejen är att vi hade sovmorgon idag och började vid 10, så alla sov ju. Jag fick iaf tag på personen med utrustningen som såklart skulle bli sen men vi siktade på att hinna intervjua innan skolan började ändå. 8.50 kom jag till Götaplatsen 9.15 kom de vi skulle intervjua 9.25 kom utrustningen cyklande. Ganska snart insåg vi att en intervju inte skulle hinnas med, dessutom är spårvagnarna till Järntorget från Valand inställda, de fixar med spåren. Så vi fick boka om till imorgon.

Sen kommer jag hem och bestämmer mej för att ta ett bad, tappar upp vatten, tar av mej kläderna och då ringer det på dörren. Jag var naken, hade ingen lust att öppna, tittade i titthålet och såg att det var killen som bodde här innan mej, för ett år sedan. Han är på jakt efter post eftersom idioten, ja, han är faktiskt en sådan, för han har inte bytt folkbokföringsadress, utan han står fortfarande skriven här (kollade upp Internet). Jag öppnade iaf inte utan lade mej i badkaret. Men inte gick han hem inte, han ringde, knakcade och tittade genom brevinkastet i en halvtimme, tre kvart innan han gav upp, då hade jag varken tänt ljuset, på radion eller något annat som gjorde att det verkade som jag var hemma. Jag blev såklart lite rädd, han verkade vara helt psykotiskt och nu vil jag ju definitivt inte ha något med honom att göra, inte svara när han ringer heller. Kanske överdriver jag bara, men det känns faktiskt olustigt, samtidigt som jag är rädd att han ska komma tillbaka. Tänkte väl iaf säga nästa gång han ringer att det inte funkar med att han står skriven här. Vet inte vad jag ska göra, jag ska ju skriva på mitt kontrakt på lägenheten på Fredag, funderar på att säga något då. Men jag vet inte vad. Det kan ju vara så att han har varit här innan, när jag inte har varit hemma, han har ringt iaf och på sistone har jag inte svarat, jag sa att jag skulle ringa om det kom någon post till honom, vilket det inte har gjort.

Så nu sitter jag här och är rädd varje gång mina grannar kommer hem, för jag tror att det är han. Vad ska jag göra?

Jag har blivit med hem!

Det kräves en borgesman men nu jäklar har jag ett hem som bara är mitt och ingen annans! Jag får ta över lägenheten jag har hyrt i andra hand och skriver kontrakt på fredag. Lite surt att behöva betala hyra i sommar då jag inte ska vara här, men å andra sidan slipper jag leta boende i sommar.

Fast lite jobbigt att jag flyttade ut nästan alla grejer igår och gjorde flyttanmälan och allt... Nåväl, så kan det vara ibland. Nu vill jag bara ut och gå i solen och njuta!

Samtidskonst och Göteborg

Konsthallen i Göteborg ska stängas vis årskiftet och vara stängt fram till 2015 då konsthallen ska öppnas i en ny lokal på Backaplan. Det sista låter kanon, men jag förstår inte varför konsthallen måste stängas fram till dess, varför kan den inte vara öppen under tiden? Grejen är att Konstmuseet tydligen har "akuta problem", jag antar ekonomiska, och därför ska konsthallen stängas, och resurserna omfördelas på nåt sätt. Visst är det väldigt tacksamt att stänga den enda kommunala samtidskonst utställningslokalen i stan, jag menar det är ju ändå ingen som förstår sig på sån konst. Tacka vet jag gamal hederlig målarkonst från 1500-talet som föreställer exakt det som man ser när man tittar på tavlorna, det kan man bara inte spara in på, även om det är den biten som har problem. Dessutom har man ju byggt ett litet begangnat Parisehjul mitt i stan, det är ju samtida och kan säkert förstås som ett konstverk, i dumhet, om inte annat.

Alltså, jag är ironisk och faktiskt inte så bitter som jag låter. Jag tycker bara att det är synd att man så lätt i en stad kan bara stänga den enda kommunala konsthallen, den enda platsen där samtidskonsten ställs ut, utan att någon bryr sig nämnvärt. En kulturstad borde vara uppbyggd som ett ekosystem, men små och stora aktörer, innehålla all slags konst och kultur och låta allt dessa växa och utvecklas samtidigt.

Grejen är ju att det helt saknas en konstscen i Göteborg, det finns en musikscen, teaterscen, dansscen men ingen konstscen. Vilket är jättekonstigt för det finns ju en massa bra konstskolor, konstnärer, gallerier etc. Jag har en teori om att det kan bero på att folk är väldigt försiktiga av sig, man ställer ut samma slags konst på exakt samma slags sätt som man alltid har gjort, för det funkade ju då och då funkar det nu också. Man vågar inte exprimentera, man har inte så många visioner om förnyelse. Bevisa mej gärna fel! Jag har iaf fått intryck av andra städer, inklusive Skövde att man faktiskt vågar ta större risker än i Göteborg, om man gjorde det och skapade en konstscen skulle kanske en stängning av konsthallen skapa större ramaskri, det är ju giganstisk förlust för Göteborg och inte minst konstlivet där. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, för mej personligen finns det ingen framtid i Göteborg, så fort jag har fått ut det jag vill av staden drar jag, till en mindre stad eller till Stockholm och skapar något nytt, något eget. Och Göteborg kan sitta där med sitt hjul och sin eventstad som bygger på tillfälliga besökare och inte på långsiktighet, för någongång kommer besökarna också att vilja ha något mer än tillfälliga attraktioner och då sitter staden med skägget i brevlådan!

Förra inläggets rubrik var ren önskeskrivande.

Jag önskar att jag hade flytbeteende nu, att uppsatsen skrev sig själv och att det t.o.m. vore rolig att skriva, men det är mest flyktbeteenden nu för tiden. Jag har fått koll på den mesta litteraturen och teorierna nu ska det börjas produceras text, det säger bara stopp.

Nåväl, det kanske löser sig...

Flytbeteende

Istället för att skriva uppsats städar jag badrummet, vilket är ganska meningslöst eftersom jag ändå måste flyttstäda om några veckor. Fast om jag städar nu kanske det blir mindre att städa sen, så jag ska nog fortsätta med badrummet, jag har ju hela dagen på mej att skriva...

Jag frostar av mitt kylskåp också, insåg inte hur mycket is det är i frysfacket, det kommer att ta hela dagen och jag var och köpte ny mjölk idag, kanske inte det smartaste.

Imorgon ska vi ha författarsamtal med Stefan De Vylder, det ska nog bli bra det också.

Det där med att vara social

Bea bloggar så bra om hur svårt det är att vara social bland främlingar. Jag känner igen, jag har fortfarande svårt att vara social med klassen trots att jag har träffat dom nästa varje dag i nästan ett år nu. Och sen har vi ju det allra senaste exemplet, Ingreppsdagarna, jag skulle verkligen vilja lyssna på deras samtal, men jag kan bara inte gå dit.

Jag tror det handlar mycket om legitimitet, jag kan inte ge mej själv legitimitet att vara där och prata med folk. När man är två ger man liksom varandra rätt att vara och rätt att delta, när man är ensam måste man ge sig själv rätt om inte någon annan gör det, någon främling, men det är ju väldigt ovanligt.

Frågan är vad man ska göra åt problemet, att välja bort att göra saker hela tiden, är ju inte kul i längden och inte heller att gå på grejer men känna sig stressad att man knappt kan ha roligt ändå.

Det där med att springa åt alla håll samtidigt.

Just nu springer jag åt alla håll samtidigt. Jag läser alla böcker samtidigt och försöker göra klart alla skol- och restuppgifter samtidigt. Jag flyttpackar för att kunna flyttstäda, fast jag bor kvar samtidigt. Idag skulle jag vara kulturell och intellektuell, jag är rädd för interlektuella människor, samtidigt som jag helst av allt vill ligga med akademiker. Jag var på konsthallen och tittade på examensutställning, mycket plastpåsar och silkespapper var det, jag var inte imponerad. Missade ljudinstallationen i foajen helt. Jag gick till VKM för att titta på en utställning som var stängd, inte museet, bara utställningen. Jag gick förbi Ingreppstältet vid 17.00, fast jag vågade inte gå dit, de såg så familjära ut. Jag gillar inte sånt när jag är ensam, man blir så oanonym på såna möten. Jag tog vagnen hem och bakade bröd istället.

Nu sitter jag här och försöker få mej att sätta mej framför uppsatsen och arbeta med den en stund. Går sådär, jag har kommit på att jag fryser och nog hellre vill ta ett bad ikväll...

Bränt popcorn

Jag råkade bränna popcorn i micron för några kvällar sedan och det luktar fortfarande i lägenheten och i micron, förstås. Jag borde städa ur den, jag vet, diska och torka och grejja. Finns det inte nåt husmoderstips för städning av microvågsugnar?

I skolan håller vi på med ett projekt, "det glokala Göteborg", det är lite oklart exakt vad vi ska göra, mer än att titta närmare på plats där "det globala möter det lokala". Min grupp valde Götaplatsen, i mitt fall mest för arkitekturen. Jag vet inte om jag tycker att Götaplatsen är en plats där det globala möter det lokala, det känns mest bara som ett "waste-land", om jag ska vara ärlig. Men det ska nog gå bra, ska prata med lite folk och göra en lite minidokumentär i stillbildfilmsformat.

Annars går det alltför sakta framåt med uppsatsen, men framåt iaf och det får man väl vara glad för.

Snygg blogg igen!

Lite fix senare så ser bloggen inte så skev ut igen!

Inte smart Sarha!

Jag skulle bara ändra en liten pyttegrej och så är jag klantig, tänker inte rätt och hela layouten blir förstörd. Synden straffar sig själv och vissa straffar Blogger/Google med detsamma!

Nåväl, jag har ju hela livet på mej att fixa den...

Närmare sammanbrott än genombrott

Imorgon är April slut och min plan att bli klar med uppsatsen innan Maj kommer att dö en absolut död. Men det är okej, jag har inte fått koll på alla teorier än, men jag har iaf fått tag på alla, det är ett stort steg framåt, men jag är ändå närmare sammanbrott än genombrott.

Maj, kommer att bli jobbig, flytt, flyttstädning, uppsats, skola, hitta ny bostad till hösten (kommer säkert hitta nåt i sommar...). Jag kommer inte hinna leva, andas, men det är okej, det är ju bara en månad. Ett större problem är var jag ska sova första veckan i Juni...

Måndag igen

Veckan kickas off med ny kurs och en diskussion kring globalisering, EU och världssamfundet. Och Sagal har gjort lite studieuppehåll, fick ett gig på P3. Priset på en kopp kaffe har också ökat med 66% under de här sex veckorna, inte för att jag dricker jag kaffe i skolan, det skulle bara sluta i katastrof. Men inflationen är ändå påtaglig.

Annars är det lika kallt som vanligt och nu är det dags för lunch.

Vårpromenad

Jag tog en promenad neråt Eriksberg idag. Det var soligt och fint och man vet ju hur det är, en massa kärlekspar som går runt och strosar tillsammans. Ja, jag erkänner jag blir bitter. Igår berättade en klasskompis att hon har gått med en dejtingssajt efter att ha gått och blivit gammal och bitter i Stockholm.

Mitt problem är inte att jag vill ha nån pojkvän, jag sitter gärna hemma, ensam, lyssnar på P1 och äter nybakade bullar ensam. Mitt problem är att jag för varje kärlekspar jag ser förlorar lite hopp om mänskligheten. Och sen är de ju irriterande också. Idag var det en tjej som i detalj redogjorde om en resa till Oslo. Jag försökte "gå ifrån" dom men blev utsatt för hennes berättelse en bra stund innan jag lyckades skapa tillräckligt stort avstånd för att slippa höra.

Jag hatar våren, varför kan inte alla vara nedstämda på våren som jag?

Och förresten...

Om någon hör något om en ledig bostad i bra prisklass här i Göteborg till hösten som skulle passa en 30-nånting årig blivande kulturtant som lever på csn. Så får ni jättegärna höra av er! Bara så ni vet, hembakade blåbärsmuffins utgår som hittelön (om det blir ett bra bärår i år...)

Dyker ner bland teorierna.

Nu när min praktik är slut och världens tjockaste omvärldskurs står och stampar i farstun dyker jag ner i teoriernas underbara värld. Jag hittade en text om hur kärnfamiljsidealet växte fram i fransk 1700-tals konst igår. Den har funnit framför min näsa i flera år men som jag aldrig riktigt har läst förut men nu när jag läste den känns den som en av de där pusselbitarna som jag har saknat i min uppsats. Det känns riktigt bra faktiskt. Men det är sjukt mycket material som ska tryckas in i huvudet igen och helst ska uppsatsen bli klar innan April är slut (någongång måste jag ju bli av med den). Vilket kommer att bli svårt.

LIA (Lärande i arbetslivet=praktik)-rapport seminariet idag gick bra, jättebra. Vi var indelade i våra handledningsgrupper och jag gillar min så himla mycket! Så mycket att jag har lovat hembakade småkakor till nästa träff som är på tisdag. En till ursäkt att inte skriva uppsats, antar jag.

En liten text som jag ska läsa till kursstarten på måndag!

Det där med askmoln

Jag har aldrig känt mej så nära 1800-talet som nu. Jag har alltid haft en kärlek till Caspar David Friedrich målningar och det sublima. Trots att det nuvarnade askmolnet över Europa inte påverkar mej nämnvärt egentligen, känns det som något sublimt, något upphöjd, som att titta på av Fredrich tavlor. Ödesmäktat, på nåt sätt.


På 1800-talet målades det en hel del tavlor föreställande Vesuvius, J M W Turners The Eruption of Vesuvius, är en av de kändaste. Det ska bli intressant och se om det om några år kommer att komma en våg med vulkan och askmoln som motiv. Men det är nog svårt att kombinera sublimtet och samtidskonst, kanske kommer det några performance om inställda flyg och långa och dyra taxiresor istället. Kanske inte lika roligt, men ändå. Vulkanutbrott an vara en bra inspirationskälla och tänk på allt som inställda resor och möten kan leda till...

Min röst är inte vad den brukar vara och idag är sista dagen på praktiken då allt ska redovisas och överlämnas, vilket betyder att jag måste prata mer än jag någonsin gjort innan. Dessutom är spårvagnarna inte vad de brukar vara, eller jo, de brukar gå lite som de vill. Iaf har restiden nästan fördubblas den här veckan av nån anledning. Eller så är det bara för att jag har åkt spårvagn hela vägen, kanske går det ändå snabbare att gå en bit av vägen.

Anyway, chefen gjorde klart igår att mötet börjar kl. 9 prick idag, så jag får samla ihop min hals och dra mej, som jag brukar säga...

Tänk att det blev precis sådär jag skrev att det inte skulle bli!

Jodå, tänk vad bra man känner sig själv. Nu sitter jag och har väl kanske ägnat praktiken ungefär två timmar på två dagar. Bara att ägna kvällen åt skadekontroll.

Idag hade jag handledningsgrupp-träff på Botaniska trädgården här i stan, det var bara jag och handledningen där, antar att folk har fullt upp sista veckan. Det var trevligt, trots att hela handledningen (två timmar) så klart hamnade om mej och mina restpoäng, sjukt ångestladdat! Nu har jag ont i halsen, säkert bara för att struntade i vinterjackan och tog en tjock fleecetröja istället, men det var ändå 13 grader varmt, det borde räcka. Ska ta ett varmt bad och dricka varmt te och se om det blir bättre.

Ni får lite Cookies 'n beans som avslutning.

Det där med att jobba hemifrån

När man är student, så är det ingen skillnad var man är, i hemmet, i biblioteket, i matkön, på promenad osv man har lika dåligt samvete exakt hela tiden, förutom i föreläsningssalen då man är stressad och i tentamensalen då det dåliga samvetet är utbytt till ren dödsångest. Men när man jobbar, eller praktiserar som i mitt fall just nu, så spelar det roll var man är. Är man på jobbet så känner man sig produktiv och när man är hemma så känner man sig avslappnad, avklopplad, typ, i den bästa av världar. På måndag och tisdag ska jag jobba hemifrån, de håller ju på bygga om på min praktikplats, först skulle de gjuta nytt golv på måndag och tisdag men nu ska de nog bara låta extra mycket i två dagar. Så jag slipper gå dit, tanken på att jobba hemifrån känns som att helgen har blivit förlängd med två dagar, trots att jag har arbetsuppgifter att göra. Jag gillar känslan men är ändå orolig för att fall i gamla mönster och klämma in 16 arbetstimmar tisdagnatt...

Lite semster

Jag har på senaste tiden varit lite trött på de här sociala medierna, det började nästan direkt efter jag skaffade mej ett twitterkonto. Jag kan, om jag har tur få ihop en tweet per dag och kanske eventuellt uppdatera min facebookstatus med nåt meninglöst dravel också ungefär en gång om dagen. Sen är det tokstopp. Jag har t.o.m. tröttnat på webbplatser som ser ut som bloggar, som visst är det nya inom webbdesign, allt ska se ut som bloggar eller layout anno år 1998. Jag vet ärligt talat inte vad som är värst, 1998 var väl inget höjar webblayout år, med bra mycket roligare än blogglayouten, om ni frågar mej. Man tröttnar ju så fort på saker när precis allt ska se ut på exakt samma sätt.

Nåja, det är bara två veckor kvar på min praktik nu, jag kanske är trött på grund av den. Vi får se.

Jag funderar på att engarera mej i nåt eller iaf börja gå på öppna seminarium och föreläsningar, finns ju både på ABF och universtetet, eller borde finnas där iaf. Kanske behöver jag bara ha lite input, Göteborg blir väl inte bättre än man själv gör det till antar jag.

Så vad har hänt sen senast.

En av mina föräldrars katt dog, Nala, hon var nästan som min egna, vi delade rum, hon var den enda som ville gosa, vi delade säng, hon sov på min mage, hon gillade att titta på TV, hon gillade att leka, hon slogs jämt med Keso och nu är hon borta. It sucks. jag vill ju att hon ska vara där levande nästa gång jag kommer hem, jag räknar med att hon kommer vara det.

Jag var i Skövde, det var om vanligt.

Jag har börjat min praktik, där är det tyst, de säger inte så mycket, äter inte ens lunch ihop. De flesta äter lunch vid sina datorer, så också jag, det är inget kul att sitta ensam i köket och äta. Fast jag ahr ingen fast arbetsplats där, jag flyttar runt, det gör inget, det är bara fem veckor. Oregelbunda arbetstider, har varit en del kvällstid, det gör inget, då får jag börja efter lunch och som sagt vad är det ändå inget kul där på lunchen.

Jag började twittra idag.

Effektivitet

Det här är nästan ÄNNU konstigare. En timme senare och jag är klar med allt plugg, eller iaf allt jag kan göra ensam, vi behöver prata om affärsplanen och jag har mejlat om vem som ska vara min handledare samt skrivit lite på LIA-planen, det jag kan utan att veta vem min handledare ska vara eller vad jag ska göra under de kommande fem veckorna.

Så, vad ska jag göra nu? Diska?

Självdiciplin?

Det här ÄR konstigt, jag har sovmorgon idag men sitter ändå här framför datorn kvart i nio och gör mej färdig för att börja plugga (skriva klart vår affärsplan och LIA-planen dessutom måste jag mejla min LIA-plats och fråga om handledare, en sån där grej jag har glömt att göra...).

Jag vet inte varför jag sitter här egentligen, men jag bara vaknade tidigt, gick upp bäddade ihop soffan och satte på tevatten och nu sitter jag här. Konstigt. Det kanske bara är en svacka som går över på en dag, men det mest oroväckande är att jag har börjat diska varje dag nu, eller åtminoste varrannan. Jag börjar bli rädd att jag håller på att utveckla någonslags självdiciplin. Vem vet, snart kanske jag bloggar varje dag igen också... Läskigt.

Det där med veckonummer och hårfärg

Jag vet aldrig vilken vecka det är och ibland vill man ju veta. Det enda jag vet är att sportlovet är vecka sju, om man bor i rätt del av landet alltså, för inte det stämmer ju överallt.

Jag dock att nästa vecka oavsett nummer är smockfylld med grejer, först kommer 8 Mars och det ska firas med lite cello, lite dans och lite konsthall. Sen kommer tisdag med veckans första inlämning. Det är då dags att lämna in grupparbetet, på torsdag blir det presentation av arbetet och på fredag ska LIA-planen in. Det räcker visst inte med att skaffa en plats, näe, man ska skriva om det både före och efter. Efter går väl an att skriva en rapport för då vet man ju vad man har gjort och så, men före. 1-2 sidor ska planen vara, inte så mycket, men jag vet ändå inte vad jag ska fylla den med och det är nästan svårast, när det inte är mycket text som ska skrivas men man har liksom bara några rader att komma med. Jag skulle kunna köra med ett mer poetiskt upplägg av texten som dikter med radbrytningar.

Nåväl, jag tror att jag ska börja med att fixa utväxten på mitt hår först, innan jag blir för trött och irriterad för det. Det krävs ju nämligen lite tålamod när man jobbar med hårfärg...

Kultur kontra lönsamhet

Igår var det några från Drivhuset här i stan och föreläste för oss i skolan, de pratade mycket om lönsamhet och att om en affärsidé inte var lönsam var den inget att satsa på. Problemet är väl bara att med den utgångspunkten är ingen fri konst något att satsa på eftersom den väldigt sällan är lönsam (har man tur kan man ha en heltidstjänst delad på fyra och gå plus minus noll med hjälp av en massa bidrag) dessutom är det en stenhård konkurrens från institutionerna som har en hel stadsbudget i ryggen. Hur ska man utveckla en verksamhet som inte är lönsam? Ska man ens utveckla en sådan? Den kan ju bli lönsam efter ett tag...

I skolan håller vi på att utveckla projektidéer, som vi antingen ska skriva en affärsidé om eller en projektbeskrivning. Min grupp har en idé om ett utställningsevent/mötesforum för fotografer, filmare, 3D-animatörer etc. En total förlustaffär, egentligen, oavsett hur höga inträdesavgifter eller hur mycket svartsprit vi säljer gå vi back, om vi inte får en massa bidrag och sponsring. Om vi skulle vara en verksamhet som verkligen satsade på att utveckla den här. Eller så gör vi bara med de resurser vi har, dvs. inga alls och resultatet blir därefter också. För hur ska man kunna göra proffesionella saker utan resurser? Och för att få resurser måste man i princip vara proffesionell, enligt svensk kulturpolitik. Det är nämligen ganska svårt för nyetablerade att få bidrag, speciellt verksamhetsbidrag, om man skulle vilja jobba mer långsiktigt. För man slåss med de aktörerna som har fått verksamhetsbidrag i 1000 år och som har blivit etablerade, semi-instutitioner.

Att hävda sig är svårt, speciellt om man fortfarande lever i villfarelsen om att man som konstnär ska ägna hela sin tid åt att vara kreativ. Och som kulturminister skjuter man sig i foten om man enbart lägger vikt vid bevarandet av kulturarvet och pratar om entreprenörskap inom den s.k. kultur/upplevelseindustrin. Framtidens kulturarv är nämligen inte nödvändigtvis lönsam, bör den ens vara lönsam?

Konstnären är död, länge leve konsten!

En liten paus hemma i Småland

Jag har tagit en liten paus från mitt liv här hemma i Småland iaf över helgen. Eller inte helt har jag inte pausat, har lovat att fila på min grupps affärsplan i helgen, frågan är om det kommer att hända och om det inte händer vad kommer då konsekvenserna bli? Frågan är också om dom har gjort det dom skulle göra i fredags, jag tror knappt det, men jag blir gärna positivt överraskad på måndag. Jag ska på möte ang en ev LIA-plats på måndag, hoppas det går bra.

Jag är så himla trött, kanske beror det på OS, kanske beror det på skolan, kanske beror det på min granne vars hemtjänst och ambulansåkande mitt i natten gör mej sömnlös, kanske beror det på vintern, kanske beror det på att det snart blir vår och jag tycker alltid det är lite jobbigt med vår. I vilket fall som helst är det skönt att ha en helg då man bara tittar på tv:n, sover, leker med katterna och går ut med hunden då och då. Jag borde göra det här oftare...

Snö

Det kom ju ner lite snö från himlen i helgen och för en kost stund kändes det som att hela Hisingen blev insnöad. Det kanske det blev också, det gick ju inga spårvagnar överhuvudtaget över Götaälvbron. Jag tillbringade helgen mest inomhus bakandes, resultatet blev en formfranska, brytbröd med vitlök, "citronpinnar", blåbärsgrottor (som jag råkade bränna), mörkakor rullade i rörsocker (lite påhittat), chokladmuffins, mardrömmar (drömmar med lakritssmak). Och jag är sugen på att baka mer!

Men nu är lunchen slut och det blir ännu mer bokslut och bokföring... suck...

I morgon ska jag fika med Kristina, på onsdagkväll ska jag och Sagal på vernissage, på torsdag ska jag hem till småland för att gå till tandläkaren på fredag och någongång ska jag också hitta en LIA-plats...

OSdygnsrytm

OSdygnsrytm är det nyaste ordet i Sarhas vokabulär, det bästa och mest användbara är trots allt deadlinesmöblering (ni vet den där möbleringen som uppstår när det närmar sig deadline och saker börjar flytta sig allt närmare där man sitter och arbetar, böcker, matporslin etc.). Grejen är att egenligen har jag inget obligatoriskt i skolan, men det är en massa föreläsningar om företagsekoomi och trots att jag inte har några direkt planer på att starta ett eget företag känns det ändå som nåt som man borde ha koll på. Så jag halvsover mej igenom lektioner om skatter, budgetar, företagsformer och resultatsberäkningar. Jag hoppas att tillräkligt fastnar så vi i gruppen kan få ihop vårt grupparbete kring vårt utställningskoncept.

Och så ska jag höra av mej till Borås konstmuseum ang. LIA-plats, jag fick ett tips från min handledare, dags att börja utnyttja sina kontakter kanske. Frågan är väl bara hur jag ska ha råd att pendla till borås varje dag eller om jag kan hitta nånstans att bo i borås under fem veckorna, att veckopendla känns rimligare, rent ekonomiskt.

Nu blir det mer OS, te och läsning, vem vet kanske blir det en till medalj ikväll...

Dagens låt

Jag funderade på att ta mej till Majorna och fika på semla (utan mandelmassa, så det är väl oklart huruvida det alls rör sig om semla eller något annat). Jag har hamnat i en total matkoma och jag är nästan en timme sen till semlekalaset så jag räknar med att semlorna är slut nu iaf. Lika bra det, då kan jag ligga kvar i soffan och halvsova hela dagen.

I ett försök att lätta lite på matkoman kommer här lite Gogol Bordello, hoppas det smakar.

Det där med att ta tag i sitt liv del II

När man väl tar tag i sitt liv så leder det bara till ännu mer kaos på min diskbänk. När jag var och köpte ketchup igår fick jag idén att fixa fika till nästa handledningsträff (den sista innan LIA:an och den här gången på filmfestivalens kontor och inte på Språkcaféet, så det kan ju vara trevligt att göra nåt extra dit). Ketchupinköpet resulterar alltså i stora bakplaner för nästa helg och jag som kanske hade velat åka till småland då. Nåväl, här ska det bakas, småkakor, muffins och kanske någon bulle. Jag tänker de fyra smakerna, choklad, laktrits, vanilj och den siste kan vara allt från kanel till mint till kokos.

Idag har jag tagit tag i disken, vilket har lett till anarki på diskbänken, fast jag vet att det blir bättre sen när jag har tagit tag i disk omgång nr. 2. Man måste diska i omgångar när man bor såhär litet, vilket iofs gör att man drar sig för om man råkar nudda vid något riskerar saker att ramla omkull och gå sönder.

Jag ska försöka få iväg nåt mejl om LIA idag och dammsuga, jag kan ta tag i mina uppsatser inatt när jag lyssnar på OS-sändingarna på radion.

Det där med att ta tag i sitt liv.

Jag är ledig från skolan idag och eftersom mina planer för att styra upp mitt liv förra helgen gick om stöpet gör jag ett nytt försök denna. Det jag ska styra upp är en c-uppsats i konstvetenskap, en c-uppsats i berättarteknik, en LIA-plats, halva veckans disk (jag hade ett allvarligt snack med mej själv i söndags om att sluta samla på mej en massa disk utan diska en gång varje dag istället, jag lydde snällt fram till tisdags), handla ketchup (för jag har glömt göra det i flera veckor nu och jag gillar ketchup) och slutligen verkligen fundera över vilken roll jag vill ha i det nya projektet i skolan, för jag hamnade i en konstig grupp och jag måste verkligen styra upp och vara hård om vi ska få ihop en affärsplan på fem veckor. Fast det är ju exakt samma roll som jag alltid får ha, jag är trött på att vara den uppstyrda som skriver rent protokoll och som känner så jäkla mycket ansvar att jag inte kan ha roligt. De här gången ska det bli annorlunda.

Så det är min helg, jag blev vjuden på en Grunge-fest ikävll, det ska komma en söt kille dit, det vet jag, men fest i sig kommer sannorlikt att bli mer eller mindre ett regelrätt fylleslag, så jag skippar den med största sannorlikhet. Den söta killen får va just nu.

Jag kan vara den enda människan som går igång på sånt här

Men faktum är att jag tycker att Cementa-fabriken är en av Skövdes absolut snyggaste byggnader! Jag menar hur kan man inte tycka om sånt här? Och jag gillar många av betongförorterna också, trots att jag tycker att Bredäng är en av Stockholms allra ledsnaste förort, men det berodde mest på att husen var/är i behov av renoveringar. De såg så ledsna och slitna ut. Fast de förorterna jag har varit i här i Göteborg har varit lite väl trista, jag menar, bara för att husen är av betong behöver ju inte maren vara täckt av det också! Nu har jag mest bara gått runt i Hjällbo, kanske är det mer grönt eller åtminstnone inte asfalt och betong överallt på marken i andra förorter här i stan. Någongång ska jag ta spårvagnen och inspektera andra delar än Hisingen.

Det jag skulle komma fram till är att jag faktiskt gillar det här också! Jag tycker det är rätt snyggt faktiskt, inte det minsta skrämmande och som sagt vad tycker jag inte att miljonprojekt måste vara en dålig grej. Det kanske rent av behövs fler såna byggnader i en stad som Göteborg? Byggnader som förenar nytta med estetik, för det var ju egentligen inget fel på själva idén med miljonprojekt, det kanske brast ibland i utörandet och ibland tog ivern över att bygga effektivt lite väl överhand och man glämde bort det gröna, det som får männsikor att känna sig levande. Fast jag tror att vi har kommit så långt att vi faktiskt kan balansera nyttan med effektiviteten, med estetiken nu. En stad är en stad och en landsbyggd är en landsbyggd och vi kan inte hålla på att mesa längre.

Jag ser fram emot en ny version av miljonprogrammet, miljonprogram 2.0, som handlar mer om att kombinera smart stadsplanering med funktionalitet och förtätning. Göra staden till stad och skippa att bygga runt motorvägarna, som man har gjort i t.ex. Stockholm och här i Göteborg. Miljonprogram 2.0 hoppas jag ska handla om att bygga ihop staden, läka såren som motorvägarna åsakar, de är ju rätt infekterade nuför tiden, med segregation och bilberoende.

Annars har jag mest bara fastnat i den här boken ikväll, men nu är det faktiskt snart dags att sova...

man vet...

Man vet att det inte händer mycket i ens liv när man bloggar långa inlägg om saker/ämnen man bloggade om dagen före. Jag ska styra upp min c-uppsats ikväll, iaf börja på det, den i konstvetenskap, den är ju nästan klar redan, borde inte var så svårt. Bara få en liten överblick på teorier och sånt, undra om nån som jag känner har Judith Butler-böcker att låna ut. Jag kommer säkert att behöva dem längre än ett bibliotekslån och jag brukar bara glömma lämna tillbaka böckerna hela tiden och att köpa dom har jag inte råd med.

Nåväl, först ett litet bad eller dusch sedan te och uppstyrning!

Det där med dogmer

Dagens låt är Döda dogmer av Kjell Höglund

Hets

Sagal hetsar mej och LIA:an nästa vår, god damn it, jag har ju inte ens fått tag på en till kort LIA:an nu i vår. Hon säger att min största utmaning är att hitta en LIA:plats där jag kan använda all min kunskap inom alla ämnen. Jag tror ju inte att det finns någon sådan, speciellt inte här i Göteborg, jag menar det finns knappt inte ens några utställningssammanhang som tänker lite nyskapande. Jag får ångest. Nya medier, utställningar, projektledare, konstvetenskap... Det är ganska svårt att få ihop det. Jag tycker det är jobbigt när folk hetsar så, jag tänker att saker och ting ordnar sig så småningom. Jag borde bara ha nån med koll att bolla idéer med, det är svårt att hitta någon på Kulturverkstan, de flesta där är inte alls inne på samma ämnen, de är mer renodlade, teater, film, musik, dans, aktivism etc.

Sagal hetsade mej ockå lite angående det här med killar. Hon tycler att jag borde ha en lite vårflört, det tycker jag med, men jag orkar inte lägga ner energi på det. Jag tänker att det kommer när det kommer, har jag tur är det en akademiker som använder ord som jag inte förstår men ändå får mej att känna mej smart och bekväm, en som inte stressar eller hetsar, en som inte har en massa förutbestämda åsikter om hur ett förhållande ska vara. En som tar dagen som den kommer. Tills jag hittar honom så nöjer jag mej med att youtuba rikskända akademiker istället och tråna framför datorn. Har jag tur hittar nån av dom hit till Hisingen nångång...

näe

Det var visst ikväll som melodifestivalen började.... Det känns som att det bara var några månader sedan den slutade, men men. Själv har jag en tvättastädadiska-morgon, har bara kommit till tvätta-delen än, men än är ju inte morgonen slut.

Annars har jag och Sagal planerat att dra till konstmuseet och gå på vernissage, få se hur det blir med det, glömde att prata om det igår, fast jag får väl slänga iväg ett sms senare och se.

Den här helgen ska jag styra upp mitt liv. Jorå, så att de...

Ett tag funderade jag på om jag skulle baka nåt i helgen, men jag tror att det är mest mitt flykt-beteende som spökar. Styra upp liv först, baka sen!

Vaddå?

Börjar melodifestivalen ikväll eller? Om sju dagar börjar OS...

Filmfestivalen del II

Jag dissade filmfestivalen ganska mycket i början av veckan och jag har inte ändrat mej ett dugg. Det stör mej varje dag när jag går till skolan i Lagerhuset att det där jävla tältet står precis utanför byggnaden och alla de där människorna som rör sig omkring det. Kanske är det bara så att jag hatar människor rent allmänt och filmmänniskor i synnerhet som gör den här tiden så jobbig.

Men det finns iaf en film som jag faktiskt vill se, mest beroende av mitt sjukliga intresse av RAF. (Apropå sjukliga intressen har jag kommit fram till att min kärlek till typsnittet Hobo, inte är direkt lämpligt såhär mellan människa och typsnitt, det är på ungeför samma nivå som mina känslor till operativsystemet Windows 98, och jag blir alltid kallad för nörd i skolan...) Men tillbaka till filmen, jag vill gärna se den, efter att festivalen är slut eller i min ensamhet och sen läser man sånt här och man vill bara se den ännu mer. Alltså det är ju galet intressanta människor om nu bara de där jobbiga filmmäniskorna kunde försvinna in sina grottor nångång så jag kan få titta på film ifred.

Så skönt med torsdag idag, redovisade mina layout-grejer, Det gick hyfsat, jag är ju egentligen inte så intresserad av layout alls. Typografi kan jag nörda in på, uppenbarligen, men grejen är ju att den inte ska synas för då är den dålig, vilket gör att man får väldigt lite cred för den. Och jag hade inte lagt ner så mycket tid på typografin den här gången, orkade bara fixa bra typsnitt och lite avstånd, inga avstavningar, som jag oftat stuntar i att ha överhuvudtaget med resultatet av fula hopp i högermarginalen. Har man tid och vill ha det perfekt så sitter man och går igenom texten och avstavar där det behövs för att slippa de flesta hoppen, men den här gången fick det vara både i rapporten och på DVD-omslaget.

Förresten, vill ni se rapporten så finns den att ladda ner här. Vi var tvungna att lägga upp den på nätet för det var strykande åtgången på blädderexen och vår folder under presentationen på stadsmuseet igår kväll.

Om man skulle göra lite té och läsa några kapitel ikväll. Jag borde egntligen diska, men jag har bara skola mellan 14-16 imorgon, så jag har ju hela förmiddagen på mej.

Mest orolig är jag att han som bodde här förra året ska ringa på ikväll också, har varit här flera gånger och undrat om det har kommit någon post till honom (han hade visst tappat bort sitt id- och bankkort och de hade skickat nytt till den här adressen) jag har sagt att jag hör av mej om det kommer något, det kommer liksom inte att komma nåt, eftersom hans namn inte står på dörren... Men han kommer hit ändå och jag börjar tröttna, jag funderar på om jag ska börja hantera honom på samma sätt som jag gör med hyresgästföreningen, helt enkelt inte öppna. Det är å andra sidan rätt svårt att låtsas som man inte är hemma här eftersom det är så lyhört så man måste vara rätt tyst. Annars funkar det ju också att låtsas duscha, då går de ganska snart när de hör vattnet. Tänk att det ska vara så svårt att inte bli störd när man bor i en lägenhet utan porttelefon i ett hus med bara porttelefon, det borde ju vara det enklaste som finns juh!

Störigt

Det är störigt med folk som inte gör det de ska men ändå kommer undan med det, jag antar att det är själva definitionen av KY-utbildning. Synd bara att jag inte fick det PM:et. Jag offrar helger och kvällar för att bli klar med mina uppgifter i tid medan andra inte bryr sig alls och försöker inte ens göra det man ska göra och det är ok, för de kan alltid prata för sig. Jag hatar det.

Det är störigt att det som är tänkt att man ska bli pepp av inte peppar en. Det är störigt att man inte blir pepp av någoting nuförtiden, inte ens ett fint snöfall.

2010 ett bra år?

Jag har ett projekt i år, ett bokprojekt, en bokcirkel för en, för mej. En skönlitterär bok i månaden, än så länge ligger jag i fas med tiden. Jag funderade på att utöka projektet till att även innefatta ett ligg i månaden, bara för att jag inte har legat med någon sedan oktober, eller om det var början av november...

Tycker att jag är lite värd att skämma bort mej själv, men Januari är ju redan körd och Februari har bara 28 dagar och det är osannorlikt att jag ens får iop ett ligg på den tiden, vilket göra tt jag isf ska få ihop tre ligg i mars, för att inte tala om månaderna jag kommer att vara i Vaggeryd i sommar.

Kanske ska jag satsa på kvalitet istället? Bara ha kvalitetsligg, bara ligga med smarta killar. Jag vill ligga med en smart kille, någon som man kan prata med efteråt om intressanta saker. Jag känner en som har haft ihop det med Jonas Hassen Khemiri, jag är galet avundsjuk, såklart. Nu tänker jag att just han är lite jobbig att ligga med, dels för att min bäddsoffa inte är så lång (om vi nu ska vara här), men också för att jag skulle få sjuk ångest av att inte hänga med i hans associationer, i hans prat. De får helt enkelt inte vara för smarta, jag vill helst vara smartast och helst ha sista ordet, men de kan ju vara någonstans i närheten.

Månadens bok är Räddaren i Nöden.

Filmfestivalen och sånt

En filmnörd som jag har alltid tänkt att "om jag bara bodde lite närmare Göteborg när det är filmfestival så skulle mitt liv vara komplett", nu bor jag här och jag hatar redan festivalen och dess besökare och den har knappt börjat. För egentligen så är det väl inte filmerna eller besökarna jag hatar, det är det där med att en massa pretto-människor samlas på ett och samma ställe för lite kollektiv navelskåderi. Jag orkar inte med det.

Och jag har inte råd att gå på några filmer heller, dessutom finns det ingen film som jag "bara måste se" och de som jag skulel vilja se, kan jag se på annat sätt utan pretto-människorna.

Jag brukar tycka att seminarierna är det roliga, men nu är jag både schemalagd i skolan och även om jag skulle haft tid att gå på nåt så är det inget seminarie som direkt lockar i år, trots ett roligt "sharing"-tema på festivalen. De kunde allt dra i några växlar till, vara lite provokativa och nytänkande. Nu känns det lite lamt, alltihop. Eller så är det jag som inte kan släppa tanken på alla pretto-människor och deras navelludd, som de gillar att undersöka och jämföra med andras.

Dagen ska annars ägnas åt typografi, precis som gårdagskvällen. Det ska även fixas lite med bilder i photoshop, sen hoppas jag att jag ska bli klar med layout-uppgiften idag, det skulle vara så skönt att bli flera dagar i förrväg och slippa tänka på det nåt mer.

Utställning

jag och Sagal var på konsthallen idag och tittade på utställningen med Sharon Hayes och Andrea Geyer. Den var liten, men bra. Det är alltid lite svårt med ljud och videoinstallationer i små lokaler, men ljudet störde bara övriga delar lite grann. Sedan fikade vi på caféet vid Hasselbladsmuseét. Lite synd bara att både Sagal och jag inte kom iväg till klockan elva som vi hade bestämt, utan det blev närmare tolv, så vi hann inte fika så länge. Men den 6:e har de vernissage i konstmuseét, vi ska försöka gå dit då och jag ska köpa ett årskort då.

Ikväll ska jag göra klart layout-upgifterna till skolan, så långt jag kan, har ingen bild än till rapporten, men det är ju rätt mycket att pilla med ändå. DVD-omslaget är dock nästan helt klart, ska bara på en oskärpamask på bilderna och ett efternamn till en medverkande ska hittas.

Sen ska jag mejla om en LIA-plats och kolla var man kan få tag på billig kurslitteratur till nästa kurs i skolan...

Kreativitet

Jag sitter här och försöker vara kreativ och äter morötter, går sådär. Själva ätandet går fintfint men jag ska göra ett DVD-omslag och det blir inte så snyggt, skulle inte sälja många ex. Å andra sidan än ju filmen i sig ingen höjdare heller, så på sätt och vis så matchar ju omslaget filmen.

Snart är det lunch, fast jag är inte hungrig, har ju ätit en massa morötter. Fast jag har bara med mej lite soppa och det värmer ju lite iaf. För här i skolan är det kallt! Och på vägen hit höll jag på att trilla omkull flera gånger. Skulle vara just snyggt, ramla och falla på datorn i ryggsäcken.

Att slåss mot en blogger-kod

Jag har försökt få till en sån där "Läs mer"-länk på bloggen, i helgen, eller jag tänkte att det kunde vara bra när man skriver lååååååånga inlägg.

Nu har jag fått till nåt som liknar en sådan, i slutet på varenda inlägg, helt bortom all kontroll, Hjälp!

Svaret

Jag hoppades faktiskt på att inte få någon fråga, jag hade planerat att lägga upp bilder på mitt lilla café och jag såg fram emot att redovisa matsedeln, vad som håll på att kokas, vad som kan kokas och vad som serveras men säg den lycka som varar för evigt.

Svaret på frågan vad skillnaden mellan röd och blå är att en röd penna är helt värdelös att använda på en whiteboard, blå penna går däremot alldeles utmärkt! Det är skillnaden.

Nu ska jag återvända ner i layoutuppgifterna som ska vara klar typ nästa vecka eller nåt.

Jag fick inte så mycket gjort idag heller, orkade gå å handlade iaf och koka soppa. Baka får jag göra imorgon, som tur är har vi eget arbete i skolan så jag får ytterligare en dag på mej att kry på mej lite.

Imorgon fyller jag år, suck... Tur att jag inte behöver gå till skolan så jag slipper träffa nåt folk. Kladdkakan och glassen är redan inköpt och påbörjad på, får väl se till att äta upp hela imorgon, eller nåt.

En trend

Det finns en trend bland mina vänner att ha en frågestund på bloggen. Jag tänker att det inte finns nåt som jag skulle kunna ge ett intressant svar på, eller ens något som ni undrar över. Men jag har gått och blivit förkyld och har tråkigt. Så jag tänkte hänga på trenden och ha en frågestund också, ni får fråga vad som helst, så svarar jag på Måndagkväll, typ. Får jag inga frågor kommer jag att istället skriva en detaljerad beskivning av inredning och meny på mitt café i Café world på Facebook. Skriv ev. frågor i kommentatorsfältet nedan.

Jag hade tänkt vara duktig och baka och städa idag, men nu när jag bara går runt och nyser, hostar och snorar och dessutom har jätteont i halsen, känns inte det så aktuellt, blir väl mest att jag flyttar runt några pappershögar och så.

Dessutom om Indesign dum mot mej och jag borde ta tag i hela bildproblematiken... för att inte tala om DVD-omslaget jag ska göra också...

Snacka om att inte se sitt eget ansvar

Timo Räisänen verkar ju vara en klok man, men när jag läser vad han säger i den här artikel angående P3guld-galans gubbträsk, blir jag lite besviken på honom. Problemet med P3Guld-galan är ju inte själva galan, det började ju redan vid nomineringen, redan vid uttagandet av juryn i de olika kategorierna, redan vid bokandet av uppträdande på galan. Och i slutändan/början redan vid skivutgivningen.

Varför inte vara lite mer självkritisk? Argumentet att "Män tar ju mer plats överallt" är inte ett bra argument eftersom det är väl just det som gör att en gala som P3Guld faktiskt skulle kunna göra en skillnad inom musiken. Genom att t.ex. lyfta fram fler tjejer, om inte i vinsterna/nomineringarna så iaf i live-akterna.

Det handlar heller inte om att ta ifrån någon vinnare någon ära, de som vann var alla värdiga vinnare.

Men det handlar om att ifrågasätta ett maktsystem som blev så tydligt just på denna musikgala Det maktsystemet har du, Timo, lika stort ansvar som jag att försöka ändra på, genom att vara självkritisk, genom att ifrågasätta.

Var vill jag vara och vem vill jag vara?

Vi hade en föreläsning med en grafisk formgivare i veckan, hon sa bland annat citatet ovan. Ett bra citat som man kan fundera på då och då. Var vill jag vara och vem vill jag vara...

Jag har lite ont i magen för att jag fyller år på måndag, inte för att jag ska fira, men man blir så påmind på födelsedagen om att man kanske inte är där man vill vara eller den man vill vara. Eller snarare, man är inte där eller den som andra tycker man ska vara, när man har kommit upp i en viss ålder. Man ska ju ha jobb, familj (eller åtminstone i ett långvarigt, seriöst förhållande), körkort etc.

Och jag har ingenting av allt det där.

Jag känner mej väldigt tonårig just nu, fast tonårig på ett bra sätt, inte pubertal eller hormonell eller så. Bara förvirrad som en tonåring, ombytlig som en tonåring, drömmande som en tonåring.

Dagens roligaste

Jag såg att någon hade översatt hela min blogg med Google translate och tänkte att det här måste jag kolla upp! Jag har inte skrattat så mycket på jättelänge! Läste upp några blogginlägg för Sagal i skolan igår skrattade så det nästan blev pinsamt. Jag skriver på slarvig svenska som blir ännu roligare på google translate-engelska!

Ett exempel:

I was going to buy hair today, though I wonder if I will take this to do something about growths tonight, probably not.

Att brottsprovocera eller inte.

Den här artikeln var lite intressant, rubriken handlar om brottsprovokation i samband med s.k. grooming, medan frågan om brottsprovokation rör egentligen problemet med svartsprit och i andra hand langning till mindreåriga. Jag undrar om moderatkvinnan verkligen har hört med polisförbundet vad de tycker i frågan ang. grooming, eller om hon bara lägger ord i munnen på de.

För jag kan se många problem med brottsprovokation, över huvudtaget och framförallt med nätbrott. Tekniken gör det ju svårt att veta vem som egentligen sitter bakom dataskärmen, å andra sidna ser inte Moderatkvinnan ut som någon som har läst in sig på ämnet Internet heller. För det är ju inte lika uppenbart vad folk vill och gör på nåtet som det är att sälja sprit till 12-åringar på en parkeringsplats. Men hur ska polisen få tag på kids att skicka ut på brottsprokation? Vad ska de locka med? Vilken tonåring vill sammarbeta med polisen egentligen och vad säger facket om barnarbete?