Dagens ämne är min definition av kärlek.
Jag ska vara ärlig. Jag har ingen aning om vad kärlek är.
Jag var på ett filosofianförande för några veckor sedan där man just pratade om passionen dvs. kärleken utifrån litteraturen. Det var en fin kväll, men ämnet är väldigt stort och svårt att prata om. De mest intressanta kärleksskildringarna tycker jag är de som skrevs under 15 och 1600-talen, de som är så långt ifrån vår egen tid som man kan komma. De blir ofta alldeles för mycket och man skrattar åt dem till slut, men all denna lidelse, all hänförelse och skillanden på att underkasta sig någon och att bli underkastad.
Människor som väljer att underkasta sig någon av kärlek, är de modiga eller bara dumma i huvudet?
Jag tänker på min och Sagals kurs där vi i fyra veckor har gått runt och undersökt vår egen lust och pratat med andra om deras. Jag tänker att kärleken hör ihop med lusten (lusten som i att ha roligt alltså, inte lust som i att åtrå någon). Jag tror att man kan utveckla både sin lust och sin kärlek, jag tror att den bästa kärleken växer fram. Man måste nära både sin lust, kärlek, inspiration och allt som betyder något i livet. Frågan är bara hur man gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar