Mitt huvud har tystnat. Det skrämmer mig. Det brukar vara mycket ljud, många tankar, många drömmar, många saker jag skulle vilja säga men inte säger, saker jag skulle vilja göra men inte gör, många saker jag säger, många saker jag gör, infall, utfall, avfall.
Jag brukar få skrika för att göra mig hörd. Nu har allt tystnat och jag kan viska fram vad jag vill säga. Men jag vill skrika! Jag vill ha allt huller om buller. Jag vill ha skräp blandat med nytt. Jag vill ha kaoset och oljudet tillbaka.
Fast tystnaden är också ett ljud. Ett dovt muller.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar