Ibland undrar jag vad som hade hänt med mig och han om jag hade bott kvar i Stockholm lite längre. Om våra tisdagar hade blivit fler, om våra kvällar fyllda med ungspannkaka och Numbers hade blivit fler. Kanske hade det blivit något bra, kanske hade det blivit lika pissigt som med alla andra.
Jag vet inte varför jag tänker så mycket på allt som var då just nu. Kanske börjar jag bara bli gammal och nostalgisk, kanske betyder det något annat, något mer.
Det är när det inte betyder något som jag mår bäst, när det inte finns några förväntningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar