Bea bloggar så bra om hur svårt det är att vara social bland främlingar. Jag känner igen, jag har fortfarande svårt att vara social med klassen trots att jag har träffat dom nästa varje dag i nästan ett år nu. Och sen har vi ju det allra senaste exemplet, Ingreppsdagarna, jag skulle verkligen vilja lyssna på deras samtal, men jag kan bara inte gå dit.
Jag tror det handlar mycket om legitimitet, jag kan inte ge mej själv legitimitet att vara där och prata med folk. När man är två ger man liksom varandra rätt att vara och rätt att delta, när man är ensam måste man ge sig själv rätt om inte någon annan gör det, någon främling, men det är ju väldigt ovanligt.
Frågan är vad man ska göra åt problemet, att välja bort att göra saker hela tiden, är ju inte kul i längden och inte heller att gå på grejer men känna sig stressad att man knappt kan ha roligt ändå.
1 kommentar:
Öva öva öva är väl det som gäller hur jobbigt det än känns.
Skicka en kommentar