lördag, november 21, 2009

Att inse sin egen skuld.

Flygplanet störtade inte, jag blev varken rånad eller magsjuk. Jag har varit väldigt trött, trött efter den intensiva veckan i Barelona trött efter dagar som har bestått av 11,5 timmars prat enbart om kulturpolitik. Nu känner jag att vill sluta prata och göra saker istället, jag känner mej helt dränerad på många olika sätt. Vanja Hermele var och höll i en föreläsning i Tisdags om jämställdhet, det fick mej att tänka. Jag insåg att även om jag har blivit drabbat av en orättvis struktur så är jag också en bärare av den, jag upprätthåller den själv, på olika sätt. Att säga att jag vill bli en filmare istället för regissör, att dela in folk i kategorier som alla bygger på makt. Man är bättre än kvinna, vit bättre än svart, ung bättre än gammal, vuxen bättre än barn, hetro bättre än hbt etc.

I min projektgrupp pratar vi mycket om att dela eller inte dela in folk i kategorier när det kommer till medborgarinflytande. Det brukar vara jag mot gruppen. Deras starkaste argumnet är att om man inte gör det så kommer bara vita, heterosexuella medelåldes män till tals. Ibland tänker jag att det kanske är värt att ta den risken bara för att komma bort från kategorierna. Sedan tänker jag att det inte är det. Jag har inget problem med att dela in folk i olika kategorier, men varför utgår vi alltid från deras maktposition, eller rättare sagt våran egna position, varför bygger allt på makt? Varför inte smak? Kunskap? Intressen? Det finns ju så mycket annat.

Jag är hemma i småland över helgen och har bestämt att jag inte ska tänka på nåting alls i helgen, går sådär, jag tänker rätt mycket på målgrupper och olika processer som pågår i mitt liv. Jag tror det händer lite för mycket just nu, jag orkar inte processa allt.

Inga kommentarer: