Inlägget idag handlar om allt det där som jag tror på.
Jag tror på människan.
Vilken klyscha, vi börjar om.
Jag tror på mej själv.
Men det är ju också en klyscha. När jag tänker efter är allt jag tror på egentligen klyschor. En smått deprimerande tanke att allt man tror på kan kokas ner till meningslösheter. För det är ju det som klyschor är, meningslösa. Jag vill ju gärna tro att det jag tror på faktiskt ska betyda någonting, men så fort som man sätter ord på det, förlorar det sitt värde och blir just inget mer än tomma tankar och luftslott.
Jag tror att det kanske är dags för mej att ta mej ur den här dimman av likgiltighet jag känner inför mej själv och allt och alla andra omkring mej, som jag har fastnat i. Jag tror att inte riktigt än har listat ut hur än. Jag tror att kommer att lösa sig snart, mycket snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar