Jag tog en promenad neråt Eriksberg idag. Det var soligt och fint och man vet ju hur det är, en massa kärlekspar som går runt och strosar tillsammans. Ja, jag erkänner jag blir bitter. Igår berättade en klasskompis att hon har gått med en dejtingssajt efter att ha gått och blivit gammal och bitter i Stockholm.
Mitt problem är inte att jag vill ha nån pojkvän, jag sitter gärna hemma, ensam, lyssnar på P1 och äter nybakade bullar ensam. Mitt problem är att jag för varje kärlekspar jag ser förlorar lite hopp om mänskligheten. Och sen är de ju irriterande också. Idag var det en tjej som i detalj redogjorde om en resa till Oslo. Jag försökte "gå ifrån" dom men blev utsatt för hennes berättelse en bra stund innan jag lyckades skapa tillräckligt stort avstånd för att slippa höra.
Jag hatar våren, varför kan inte alla vara nedstämda på våren som jag?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar