Min röst är inte vad den brukar vara och idag är sista dagen på praktiken då allt ska redovisas och överlämnas, vilket betyder att jag måste prata mer än jag någonsin gjort innan. Dessutom är spårvagnarna inte vad de brukar vara, eller jo, de brukar gå lite som de vill. Iaf har restiden nästan fördubblas den här veckan av nån anledning. Eller så är det bara för att jag har åkt spårvagn hela vägen, kanske går det ändå snabbare att gå en bit av vägen.

Anyway, chefen gjorde klart igår att mötet börjar kl. 9 prick idag, så jag får samla ihop min hals och dra mej, som jag brukar säga...