Jag har aldrig tyckt om människor som har femårsplaner, de verkar så tråkiga och inte alls öppna för andra möjligheter. Jag tänker att inte nån kan på allvar veta var eller vem den personen vill vara om fem år. Fast det finns ju målmedvetna människor som faktiskt vet och vars val enbart går ut på att uppfylla dessa mål. Jag tänker att de människorna måste välja bort en massa saker och möjligheter, jag tänker att deras liv på sätt och vis blir mycket fattigare i slutändan.
I två dagar har jag varit på skolutflykt. Vi hade en massa work shops där vi bland annat skulle göra en målbild för tre till fem år framåt i tiden. Så nu sitter jag här med en femårsplan och vet inte riktigt hur jag ska förhålla mej till den. På ett sätt livet färdigt nu, jag vet ju hur det kommer att bli, vad finns kvar att göra liksom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar