ibland är det nästan värre att diskutera feminism med tjejer än med killar, speciellt om tjejerna i fråga verkar vara helt fångna i deras egen värld och tankar, eller om de är liberaler. Det handlar ju om att se strukturer i samhället t.ex. maktstrukturer och när tjejerna använder samma argument som antifeminster, samma obstinata vägran att se bortom individen i ett större perspektiv, då blir jag bara trött.
När man enbart lägger allt ansvar på individen lägger man ju också all skuld på individen, det är upp till kvinnan i ett osunt förhållande att stå upp mot sin förtryckare, trots att det i en del fall kan leda till ond bråd död. Det är upp till tjejen på en ojämnställd arbetsplats att ändra på det, riva ner bilderna på de halvnakna tjejerna på väggarna. Det är precis sånt tänk som gör att tjejer skuldbelägger sig själva, tänker mindre om sig själva, anser sig själva vara värda mindre, mindre duktiga, underlägsna.
Det är därför man inte talar om sina svagheter, sina problem. Jag gjorde inte det när jag pluggade i Skövde och fick mitt självförtroende helt krossat, inte visste jag att andra tjejer i klassen upplevde liknande saker, liknande tankar. Hade jag vetat det hade man ju kunnat göra något åt strukturerna där, men man tror ju bara att det en själv och det är ju det som är patriarkatet vassaste vapen. jag tycker att vi tjejer åtminstone kan sluta att använda det vapnet på varandra, vi borde stötta varandra, det räcker ju med att bli attackerad från ett håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar