A-barnen finns, i Kina

Jag står fast vid min ståndpunkt, alla barn är fula, elaka, manipulerande och allt igenom onda, det finns inga söta barn, det finns inga snälla barn, det finns bara olika grader i Helvetet. I Kina tycker man att den sjuåriga flickan Yang Peiyi med sitt knubbiga ansikte och sina ojämna tänder inte var tillräckligt snygg för TV och istället fick en sötare flicka, ett A-barn mima. Det där med image är viktigt, kanske framför allt för ett land som Kina.

Publiken måste förstå att det låg i nationens intresse. Vi kombinerade en perfekt röst med ett perfekt framträdande säger Chen Qigang. (ansvig för musiken under invigningen)

Och grejen är att jag har lite samma problem som Yang Peiyi, jag är också för ful för TV, därför sände jag desto mer studentradio än student-TV, i radio behöver man inte vara snygg, inte heller för att sjunga i bakgrunden, utanför bild, utanför arenan.

Annars är jag mest trött och har jag fått min mens för månaden, yippie, not. Ibland önskar jag att vore en kringgående abortion, många av dem må vara riktiga manslem men de slipper iaf mens.