Påvens jultal, fullt med kärlek och respekt... not.

Trots att jag som semi-protestantisk-kristen här i Sverige har ganska lite gemensamt med Påven och den katolska kyrkan i allmänhet så känns Påven ändå som julstämningens förstörare nr. ett. Som tur vet jag att det finns ganska många kristna runt om i världen och ganska många som inte håller med hen att världens behöver räddas från homosexualitet, det finns såna som inte läser bibeln på samma sätt som hen och det ger mej lite tröst. Ibland när jag berättar för folk att jag typ är kristen så får jag stå till svars för hela kristendomen, dess historia och alla olika läsningar av bibeln, det är svårt om inte omöjligt. Min bibel handlar om kärlek, tro pch hopp, om respekt, om att acceptera männsikor för vad de är. Att vara en god kristen handlar om att vara en god människa och för mej är man inte en god människa om man menar "att uppträdande bortom traditionella heterosexuella realtioner som ett sätt att förstöra Guds arbete". Vad det nu betyder egentligen. Att leva i celibat är ju inte heller en tradionell hetrosexuell relation, man måste ju vara två för att ha en relation.