Jag lyssnade på Hallå P3 idag och det handlade om integritet och internet, mycket handlade om bloggar, varför människor utlämnar sig själva över hela internet och sen klagar på övervakningskameror i tunnelbanan. För mej är det inte ens i närheten av att kunna jämföras, det jag bloggar om väljer jag själv, jag väljer vilka bilder jag lägger upp (och det finns faktiskt väldigt få bilder av mej på internet, mest för att inte gillar att vara med på kort) övervakningskameror är inte bara totalt utom min kontroll de är också alltsom oftast dolda, det är inte min blogg.
Och så började jag fundera över varför jag bloggar. Jag har skrivit dagbok sedan jag lärde mej att skriva typ, upp till jag började gymnasiet. Jag har alltid varit öppen med att jag skriver dagbok och de få vännerna jag hade när jag växte upp visste om det, i min dagbok samlade jag också dikter som vi ofta satt och läste för varandra. Vi läste dikterna inte dagboksidorna, jag litade fullt ut på mina vänner. När jag började gymnasiet märkte jag att många rykten som florerade om mej ochmin familj kom från min dagbok, min dagbok där jag dels skrev om det faktiskt hade hänt, det som kunde ha hänt och det som jag ville skulle hända. Mycket av dagboken var en slags mash-up mellan fiktion och verkligheten, vilket gjorde att rykterna blev helt absurda och det var så jag kunde känna igen dom. Det var alltså nån av mina vänner som läste min dagbok och sedan berättade det för folk. Jag får väl skylla mej själv, antar jag, jag borde ha haft två böcker, en med dikter och en dagbok. Men jag slutade iaf skriva dagbok då, tänkte att det var bäst så, men jag slutade inte tänka och fundera, jag bara inte skrev ner det.
Tills jag kom på det här med bloggar, har kan jag skriva ner sånt jag tänker på och sånt som har hänt och jag har kontrollen över vad jag skriver och jag skriver inte om allt för jag tror att bli ganska tråkigt att läsa och en del saker vill jag behålla för mej själv också. Så jag bloggar alltså för att jag tänker, eller tänker jag, alltså bloggar jag?
2 kommentarer:
Det kan ju vara en kombination fast ibland tror jag att man bloggar bara för att bevisa att man existerar, för världen, för vänner, för alla helt enkelt...
Hm, jag kan iofs tänka sig att man bloggar för att uppdatera folk vad som händer i livet, inte så mycket för att bevisa att jag finns, kanske mer för att vis att man fortfarande lever. :P
Skicka en kommentar