I natt på radion pratades det om att ge och få komplimanger och beröm, jag höll inte med om allt som sades t.ex. tycker jag själv att det jobbigt när okända män ger mej komplimanger när jag är ute och går på stan eller i skogen eller var som helst. Jag vill liksom inte bara vara ett sött objekt utan ibland bara vara, vara ifred. Jag vill inte höra om mina vackra ögon, vackra kropp fina hår.. för grejen är att jag inte dum i huvudet, de har alla en baktanke med det de säger och jag tänker inte ligga med dem och även om de inte skulle ha en baktanke så har alla män med en baktanke som gett mej komplimanger förstört dem, komplimangerna alltså.
Idag hos tanklökaren (eller vem försöker jag lura, jag har inte träffat en tandläkare på flera år, jag tror jag var 16 år och kanske skulle få en tandställning och nu är jag 29 år...) tandhygenisten fick jag en komplimang, eller två, dels är jag en s.k. "välborstare" och dels har jag en "gullig visdomstand". Jag visste inte hur jag skulle bemöta dem, ingen av dem. Det blev ett taffligt "Eh, tack." Jag kanske skulle ha gjort nåt mer, sagt nåt mer jag vet inte, jag får alltid prestationsångest och idag fick jag se mina röntgenbilder sjukt uppförstorade på en dataskärm, de är skitfula på bild, ser smått vulgära ut och jag fick ångest över dem, men jag antar att de ska se ut så, för hon sa inget om dem, bara om tandstenen. Få se om jag ska laga hål jag ska iaf tillbaka och leka stenbrott.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar