Jag är rätt bekväm av mej, jag gillar inte att knyta skorna varje gång jag tar på mej dom t.ex. oxh jag förstår inte varför man städar på ställen där ingen ser. När jag var i Skövde och plockade svamp med Emil och Mia i veckan tänkte jag på det när jag åkte hem.
Ibland tänker jag att jag lika gärna kunde flytta till skövde, bli tillsammans med Emil (som om han skulle vilja ha mej, nu liksom...), skaffa barn och villa och leva så tills jag dör. Det vore kanske trevligt och väldigt bekvämt. Sen blev jag lite skraj för jag tänkte på mej och Emil och hur vi funkar tillsammans. För så här funkar vi när vi träffades alltså, vi träffades typ en gång i veckan och så hade vi trevligt, kanske åt något, sen sa någon nåt t.ex. "public service" eller "fackförbund" och sen började vi bråka och så bråkade vi ett tag och sen blev vi sams, inte för att vi kom överrens elelr ens förstod hur den andre kunde tycka såsom den tyckte, vi kom fram till en tyst övernskommelse att den andre var dum i huvudet och sen kunde vi ha tråksex, innan vi somnade. Tänk vilka skadade barn vi skulle få, stackarna, säger jag bara. Stackars dom om de blir politisk aktiva, vilken sida de än väljer kommer den ena föräldern ta avstånd från dem.
Det kanske inte skulle vara så himla bekvämt liv ändå, det där med Emil, fast alltså jag vill ju inte ha några barn och om Emil vill ha det kan han ju skaffa det på annat håll, tänker jag, han kommer väl ändå att ha en eller två manliga älskare vid sidan om, så några barn hit eller dit, spelar roll liksom. Och om han får ha folk vid sidan om så får ju jag också ha det, hm, jag kanske borde prata med Emil om det här, frågan är bara hur jag ska lägga upp idén för honom. Jag får finlura på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar