onsdag, november 05, 2008

Min resa til Ronneby

Jag reste ju till Ronneby och nu kommer bilderna, som ni har väntat! :P Den första bilden glömde jag dock att ta, det är på Daniel som jag sprang in på biblioteket i Ronneby (där han jobbade för dagen) och sa hej. Sen sprang jag på honom en gång till på det gigantiskt stora torget och han berättade lite om kyrkan och munktrappan (som jag också glömde att ta kort på) och när kungen avrättade 300 personer på torget för att de ville vara danskar.

Ronneby torg och delar av munktrappan, det var alltså på det här torget som folk blev ett huvud kortare. Jag funderade på vad som skulle hända om vår kung fick för sig att hugga huvudet av folk, alltså jag skulle inte bli rädd för honom, de gamla kungarna var mer respekt ingivande.

Ronneby kyrka, den är visst gammal och ganska snygg.

Jag hade ju lite tid över när jag väntade på Micke, här är jag utanför kyrkan.

Sen var det dags för att fika, så här gad var Micke på kondiset när han fick kaffe och svart prinsesstårta. Micke frågade hur man färgar maripansen svart och svaret var att den kom redan färdigfärgad till konditoriet och att orange marsipan smakar lite apelsin. Svart marsipan är dock lika äcklig som vanlig.

Fredagskvällen kom och gick och på lördagen tog vi en prommenad i Kallinge, palnen var att på kvällen åka till en kyrkogård och titta på gravljusen, men vi kollade lite på kartan och hittade ingen så jag tog kort på Chili con carne istället.

Chili con carne.

Micke spelade dataspel.

Jag skrev en dikt på kylskåpet.

Micke spelade fortfarande dataspel.

Jag tog kort på fönster för att roa mej lite.

Köksfönstret.

Då började Micke laga mat.

Då blev jag så här glad och oskärpt.

Hemlagad pizza med julmust, mums!

Jag och Micke lärde känna varandra på riktigt när han var skådespelare i en film som jag regisserade som handlade om en tjej som gick ner till sin granne (Micke) och åt mat och tittade på honom när han dansande hela nätterna igenom och så handlade filmen om en telefonsvarare också. Det kändes lite likadant när jag satt och åt pizza och tittade på när Micke spelade gitarr, fast utan telefonsvararen.

Inga kommentarer: