torsdag, september 10, 2009

Kulturpoltik del 1.

Det står i de kulturpolitiska målen från 1974 att kulturpolitiken skall motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet, jag tänker på detta när jag läser om CDA som är nära en konkurs. Det skrivs i artikeln att att bara tio procent av CDA:s verksamhet är finansierad genom statliga medel och att det kan vara detta som gör att kulturrådet inte längre tycker att CDA håller på med kultur. Så fort som några andra pengar än statliga bidrag blandas in i kultur så blir den ifrågasatt, detta även av en regering som vilar på en ideologisk grund som hyllar kapitalet. När den nya kulturutredningen kom var det vissa områden som var förbjudna områden, t.ex. frågan kring huruvida kultursponsring ska vara avdragsgill, som idrottssponsring är eller arbetsmarknadsfrågor som rör t.ex. konstnärer. Inte så konstigt att kulturutredning inte gav så mycket, mer än en ommöblering, några av de viktigaste frågorna fick de ju inte ta upp i den.

Grejen är väl att statliga kulturpengar inte är finare än andra pengar och att jag verkligen inte vill se en kultur som är helt marknadsanpassad och jag tycker det är synd att alla konstnärer nuförtiden måste bli egna företagare för att kunna leva på sin konst. men hur löser man såna problem så länge som kulturpolitiken tvingas sitta i sitt hörn skild från allt annat? Jag är övertygad om att kulturpolitiken i sig har ett jätteansvar att sluta med sitt navelskåderi och interagera med andra.

5 kommentarer:

Martin sa...

Det känns ju som att de kulturpolitiska målen är väldigt mycket 70-tal, den röda vågen och allt det där. Samtidigt så är de väldigt pretentiösa i sin formulering, ungefär som att en konstnär som vill tjäna pengar på sin konst är sämre än en som bara vill lida fram sin konst.Iofs så tror jag inte att någon som behöver snabba stålar tar och målar en tavla...

Det jag kan tycka och som de antagligen tänkte på är att finansiärerna skulle ha för stor inverkan på produkten. Men det är ju också den realitet vi lever i. Detta till trots så tror jag faktiskt att detta kan vara positivt för kulturområdet. För vad som än händer så är det bra att dessa frågor kommer ut i ljuset och blir kvar i sitt lilla hörn...

Sen angående konstnärer som lever på sin konst. Har det inte alltid varit så att dom är egna företagare? Jag har svårt att tro att en konstnär blir konstnär för att kunna ge massorna sin konst, visst det finns kanske konstnärliga drivkrafter men på det stora hela så handlar det ju om att överleva och sälja sin konst. Vilket egentligen gör motiveringen "kulturpolitiken skall motverka kommersialismens negativa verkningar inom kulturområdet" ännu mer tänkvärd, man blir ju lite fundersam över vem det var som skrev formuleringen...

Sarha sa...

Jamen, nu är det ju just de _negativa_ verkningarna av kommersialismen som ska motverka, inte kommersialismens verkningar i sig, vilket många verkar ha missat...

Martin sa...

Nu kan ju de negativa verkningarna vara vad som helst, det handlar ju väldigt mycket om hur du tolkar vad som är negativt eller inte...

Eller kanske ännu viktigare är hur de som skrev de kulturpolitiska målen tolkar det hela...

Sarha sa...

Jo precis, men å andra sidan så har jag inte hört några som helst argument för varken det ena eller det andra heller...

Martin sa...

Förvisso är det så. Det gör ju att själva tolkningen av de kulturpolitiska målen blir väldigt godtycklig och antagligen skiljer sig från gång till gång...