Keso har blivit rädd för åskan

När åskan slog ner i grannhuset låg keso i vår hammock och skyddade sig för regnet. Och vi kom inte på att han var kvarglömd ute förrän det hade regnat ett tag och åskat ett tag och precis när åskan slog ner med dunder och brak skulle jag gå ut och hämta honom. Såklart blev han ju rädd och flög upp ur hammocken och sprang så långt repet räckte under en bil, där jag fick dra ut honom. Nu har det åskat i två dagar och stackarn är helt förstörd, han springer runt och morrar när det dundrar och gömmer sig, som han gör när han träffar barn. Det känns ändå bra att vi är rädda för ungefär samma saker, eller jag är ju rädd för lite mer grejer, typ, insekter, höjder och sånt, men åska och barn där är vi på samma blad, jag och Keso. Och så morrar jag inte lika mycket som han heller...