Ett av mina bästa förhållande har jag med "serietidningen" Galago, dom är inte så mycket en tidning längre, men de var det när jag började prenumerera, och sen fick jag dåligt med pengar och slutade. Sen har jag ju flyttat och man kan ju trycka i företag man skulle vara intresserad av när man gör flyttanmälan, jag brukar trycka i Galago, utifall att jag råkar få pengar. Och så är det så trevligt när dom ringer, jag är lite kär i deras försäljare, de är så förbaskat trevliga och roliga.
Jag skulle gärna dejta dom, allihop, ta med dom hem och presentera dom för mamma och pappa, skaffa ett stooort hus där vi alla kunde tillsammans, jag och dom liksom, om dom skulle vilja det, förstås. Vi skulle kunna skaffa husdjur och barn, vi skulle kunna sitta uppe på kvällarna och diskutera undergroundserier från USA och dricka te, jag tror dom dricker mycket te på försäljnings avdelningen på Galago.
Fast problemet är att det känns som att jag får lite dåligt samvete för det känns som att jag aldrig kommer att få pengar så jag kan börja prenumerera på Galago igen och att jag bara lurar dom till att ringa mej hela tiden. Dom är ju snälla och hela tiden när jag säger att jag inte har pengar så säger dom med snäll röst "ja, jag förstår, vill du att jag ska ringa igen om några månader?" och jag säger självklart att jag vill det. För innert sinne vill jag vill inte att de ska sluta ringa och även om jag ville så vet jag inte hur man gör slut med en försäljnings avdelning. Alltså, jag är ju ingen slampa, jag är väldigt duktig på att säga nej när det gäller telefonabonnemang och konstiga hälsokost grejer, men just Galago är jag svag för. Galago har charmat sig in i mitt hjärta och nu har jag samvetskval, jag vet inte, borde jag bjuda ut nästa person som ringer därifrån på dejt? Dom ska ringa igen om några månader och jag brukar spela lite svår och inte svara direkt utan låta dom ringa några gånger innan jag svarar, jag vill ju inte att dom ska tro att jag bara sitter framför telefonen och väntar på att dom ska ringa, att jag är så ensam....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar