100 ord 31 jan

Jag håller mig på en armlängds avstånd, inte närmre och inte längre ifrån. Jag behöver avståndet för att kunna andas, men jag kan inte släppa helt riktigt än. Jag måste kunna sträcka ut armen och ta tag om jag måste, om jag faller. Jag har alltid haft så dålig balans, förstår du. Jag snubblar och trillar så lätt.

Man borde inte behöva stödhjul när man är vuxen och jag borde inte behöva dig längre. Det har ju gått flera år redan, ett halvt liv och mer än så. Du har gått vidare och jag är kvar på en armlängds avstånd.

100 ord 30 jan

Jag tänker ganska mycket på mat, jag är nästan jämt känslomässigt hungrig, om inte utsvulten. Ganska ofta kan jag också äta så mycket så jag mår fysiskt illa och jag vet att det kanske inte är ett helt sunt beteende. Så för att fylla min mentala hunger läser jag recept, i mängder och tänker på mat, drömmer om mat. Jag tittar i kokböcker och söker på Internet efter recept och smakar på dem i tanken.

En av de där maträtterna jag tänker och smakar på är smörgåstårta. Alla dessa smakkombinationer, den kladdiga fyllning, garneringen och brödet, de ger fantastiska nära-mat-upplevelser!

100 ord 29 jan

Det finns en stad vid ett berg, där det alltid blåser motvind. Staden består mest av uppförsbackar och inte så många nedförsbackar (det är lite konstigt). Det finns en dal med rhododendronbuskar och små dammar, en gammal trädgård som naturen har tagit över. I staden bor de bästa människorna och de sämsta, de smartaste och de enfaldigaste. Alla olika sortens människor bor där och i några år gjorde även jag det.

Mitt i staden finns ett torg med livets brunn, där träffades vi ibland, men mest träffades vi vid sockerbiten eller i skogen. Ibland saknar jag staden, men oftast inte.

100 ord 28 jan

Filmrecension: Birdman

Det första som slår mig är att Edvard Norton har gått och blivit snygg (om det inte beror på smink och ljussättning). Det andra som slår mig är vilket skönt tempo filmen har, alla scener flyter liksom in i varandra antingen genom kamerarörelsen eller genom karaktärernas egna rörelser. Filmen handlar om krocken mellan fin- och ful/populär-kultur, men också om åldrande och att göra upp med sitt förflutna, oavsett om det gäller sitt misslyckade föräldraskap eller om det gäller sitt livs filmroll. Vi har alla en Birdman inom oss, något vi måste göra upp med eller bli vän med.

100 ord 27 jan

Jag klarar mig på ganska lite pengar och jag kan fylla tiden med saker att göra. Men det där självklara sammanhanget har jag inte, det som man kan samtala om när man träffar nya bekantskaper. För det är ju oftast det folk frågar om, fast man helst inte prata om det. Jag hatar när folk kommer med goda råd, det är ju väldigt sällan något jag inte har tänkt på själv. Jag antar det är därför jag ratar Arbetsförmedlingen, jag vet inte riktigt vad de faktiskt kan hjälpa mig med, mer än den allra lägsta graden av ersättning.

100 ord 26 jan.

Det bästa ögonblicket är precis innan det börjar. När rummet är nedsläckt och man har glidit ner i den mjuka, sköna fåtöljen. Förväntningarna ligger i luften och man får nästan lite kväljningar av popcornlukten. Någon prasslar med godispapper och någon annan stänger av ljudet på sin telefon.

Jag tycker om att gå på bio, både med sällskap men mest ensam. Jag behöver inte dela min upplevelse med någon, de är bara mina. Just där och just då är filmen, historien, karaktärerna och faktiskt hela universum bara mitt och ingen annan spelar någon roll. Jag är ensam men ändå inte ensam.

100 ord 25 jan.

Solen skiner och jag halkar omkring. Snön som föll igår och slaskade på kvällen har fruset under natten. Det är glashalt på sina ställen men jag måste komma ut på morgonpromenad, annars vaknar min hjärna inte riktigt och jag blir galet otålig! Så jag halkar vidare samtidigt som jag skäller lite på mig själv för att jag glömde sätta på mig broddarna innan jag gick ut.

Jag kommer hem och tänker att jag borde tvätta fönstren, i solljuset ser de extra smutsiga ut. Det är nackdelen när det ljusnar, allt smuts kommer fram, allt det man vill glömma och gömma.

100 ord 24 jan

Det är i nedsläckta badrum, i badkar fyllda med lite för varmt vatten som man kan komma på de mest lysande idéerna och komma till de mest fantastiska insikter! Man ligger där i vattnet och upplever, uppfinner livet på nytt, i alla fall fram till dess då man drabbas av yrsel, börjar må illa och nästan svimmar, det är precis innan total kollaps som man tänker de klaraste tankarna.

Det är så vi lever mitt liv. Vi kollapsar, tänker klart och tar oss samman igen. Vi lyfter upp oss själva och går vidare till nästa kollaps och börjar om igen.

100 ord 23 jan.

Jag skriver en mening, eller en halv, ångrar mig och raderar. Jag önskar orden kom lättare till mig. Det borde inte vara så svårt, om jag bara visste vad jag ville säga till vem. Men allt blandas ihop i mitt huvud och alla ord blandas samman till osammanhängande meningar, halvfärdiga, ofullständiga och fyllda med syftningsfel.

Jag har alltid haft svårt att skriva, det har alltid varit en kamp att få ut orden ur huvudet i rätt ordning. En kamp som jag inte alltid vinner. Ofta vinner kaoset, men även kaoset innehåller ju en ordning, man får bara leta lite djupare…

100 ord 22 jan.

Morgondagen har alltid varit min favoritdag, den är ju så full av möjligheter och ambitioner! Jag tänker alltid att jag ska bli bättre på att ta hand om den och fylla den med stordåd och äventyr, inte låta några rädslor eller någon lathet eller bekvämlighet stoppa mig.

Snart ska jag sova och imorgon när jag vaknar är den här, den bästa dagen. Kanske är det imorgon det händer, kanske är det då allt vänder. Jag ska vara beredd och fånga den. Även om den skulle fly ifrån mig finns det ju alltid en annan morgondag att se fram emot!

Godnatt!

100 ord 21 jan.

Jag lämnade det vita vinterlandet bakom mig och hamnade i det gråa slasklandet. Miljön överensstämmer i alla fall med hur jag känner mig. Men vi går mot ljusare tider, under bilresan såg jag hur solen verkligen försökte skina igenom molntäcket och dess strålar lyckades nästan, men bara nästan, tränga sig igenom. Det är en fin metafor för livet just nu. Radion spelade låtar om att gå vidare och det kändes nästan som att hela universum försökte säga mig att jag är på rätt väg.

Det vänder snart, jag blir starkare utan allt det som trycker ner mig. Det vänder snart.

100 ord 20 jan.

Ibland när orden gnager i huvudet och hjärtat dunkar hårdare i bröstet känns det bra att göra något med händerna. Det är då dags för lite bakterapi, bullar, bröd, kakor, bakelser, tårtor… gamla välbeprövade recept blandas med nya experiment. Bakverken som produceras är istället för allt det där andra som stannar kvar på insidan, ett känslosubstitut som dessutom i bästa fall även är gott att äta! Vad mer kan man önska sig?

Förutom det uppenbara?

Imorgon blir det miljöombyte kanske kommer det att kännas annorlunda då. Ny luft i lungorna och nya tankar i huvudet. Jag vill komma vidare nu.

100 ord 19 jan.

Ibland hinner man inte säga allt det där man vill. Både orden och tiden sveps iväg som sandkorn med vågorna och försvinner ner i oceanen av tid. Man blir kvarlämnad med frustrationen och tystnaden. Det är så det känns just nu. Alltför sent har jag kommit på vad jag egentligen vill säga.

Men nu ska vi inte tänka mer på det, allt har sin tid och ibland, när man minst anar det vänder vågen och slänger tillbaka sånt som den har tagit med sig. Men jag väntar inte, jag måste vidare för min egen skull. Jag kan inte fastna här.

100 ord 18 jan

Man är ju liksom ett vanedjur, man gillar sina rutiner, man gillar när man inte behöver tänka så mycket när allt sitter i muskelminnet. Jag hade en särskild runda som jag brukade cykla som barn. Den tog ganska exakt fem minuter så jag hann med ganska många rundor varje dag speciellt på de där lediga sommarlovsdagarna. Det var en bra runda, bara cykelvägar och jag kunde nästan cykla den med slutna ögon. När jag for fram där på min lilla orangea cykel brydde jag inte om någon eller något. Jag var fri, hade vinden i håret och farten i kroppen!

100 ord.

Jag rensar ut i röran i min känslomässiga garderob.

Släpp och gå vidare, bryt ihop och kom igen.

Den här gången ska jag inte bli lurad tillbaka av någon. Den här gången ska jag stå emot. Den här gången är det för alltid.  Jag ska inte bli nostalgisk och jag ska inte se tillbaka. Jag har en strategi och en röd tråd att följa.

Framåt, uppåt, vidare!

Jag befriar mig från allt, lite mindre att bära på och lite lättare att andas för varje steg, varje minut och sekund som går! Jag behöver inga förklaringar och jag behöver inga ursäkter.