Det bästa ögonblicket är precis innan det börjar. När rummet
är nedsläckt och man har glidit ner i den mjuka, sköna fåtöljen.
Förväntningarna ligger i luften och man får nästan lite kväljningar av
popcornlukten. Någon prasslar med godispapper och någon annan stänger av ljudet
på sin telefon.
Jag tycker om att gå på bio, både med sällskap men mest
ensam. Jag behöver inte dela min upplevelse med någon, de är bara mina. Just
där och just då är filmen, historien, karaktärerna och faktiskt hela universum
bara mitt och ingen annan spelar någon roll. Jag är ensam men ändå inte
ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar