Filmrecension: Birdman
Det första som slår mig är att Edvard Norton har gått och
blivit snygg (om det inte beror på smink och ljussättning). Det andra som slår
mig är vilket skönt tempo filmen har, alla scener flyter liksom in i varandra antingen
genom kamerarörelsen eller genom karaktärernas egna rörelser. Filmen handlar om
krocken mellan fin- och ful/populär-kultur, men också om åldrande och att göra
upp med sitt förflutna, oavsett om det gäller sitt misslyckade föräldraskap
eller om det gäller sitt livs filmroll. Vi har alla en Birdman inom oss, något
vi måste göra upp med eller bli vän med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar