Man är ju liksom ett vanedjur, man gillar sina rutiner, man
gillar när man inte behöver tänka så mycket när allt sitter i muskelminnet. Jag
hade en särskild runda som jag brukade cykla som barn. Den tog ganska exakt fem
minuter så jag hann med ganska många rundor varje dag speciellt på de där
lediga sommarlovsdagarna. Det var en bra runda, bara cykelvägar och jag kunde nästan
cykla den med slutna ögon. När jag for fram där på min lilla orangea cykel
brydde jag inte om någon eller något. Jag var fri, hade vinden i håret och
farten i kroppen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar