Jag lämnade det vita vinterlandet bakom mig och hamnade i det
gråa slasklandet. Miljön överensstämmer i alla fall med hur jag känner mig. Men
vi går mot ljusare tider, under bilresan såg jag hur solen verkligen försökte
skina igenom molntäcket och dess strålar lyckades nästan, men bara nästan,
tränga sig igenom. Det är en fin metafor för livet just nu. Radion spelade
låtar om att gå vidare och det kändes nästan som att hela universum försökte
säga mig att jag är på rätt väg.
Det vänder snart, jag blir starkare utan allt det som
trycker ner mig. Det vänder snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar