Jag klarar mig på ganska lite pengar och jag kan fylla tiden
med saker att göra. Men det där självklara sammanhanget har jag inte, det som
man kan samtala om när man träffar nya bekantskaper. För det är ju oftast det folk frågar om,
fast man helst inte prata om det. Jag hatar när folk kommer med goda råd, det är ju väldigt sällan något jag inte har tänkt på själv.
Jag antar det är därför jag ratar Arbetsförmedlingen, jag vet inte riktigt vad
de faktiskt kan hjälpa mig med, mer än den allra lägsta graden av ersättning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar