100 ord 31 jan

Jag håller mig på en armlängds avstånd, inte närmre och inte längre ifrån. Jag behöver avståndet för att kunna andas, men jag kan inte släppa helt riktigt än. Jag måste kunna sträcka ut armen och ta tag om jag måste, om jag faller. Jag har alltid haft så dålig balans, förstår du. Jag snubblar och trillar så lätt.

Man borde inte behöva stödhjul när man är vuxen och jag borde inte behöva dig längre. Det har ju gått flera år redan, ett halvt liv och mer än så. Du har gått vidare och jag är kvar på en armlängds avstånd.

Mobiltelefoner

Jag vet att det finns folk som tycker att det är otäckt när jag bloggar så här tidigt på morgonen, men nu är det så att jag har tråkigt och måste vänta till någon kommer hem så jag kan logga ut. För saken är ju den att m in mobiltelefon är stendöd, den dog igår och trots åtskilliga återupplivsförsök är den död. Jag tror att det är dags att dödförklara den "time of death, 4.48". Det var ett dygn sedan jag ringde det sista samtalet igår då jag loggade ut och sedan när jag vaknade på morgonen var den död. jag kände idag när jag vaknade att jag var ganska irriterad och irritationen växte under min tidningsrunda och jag vet inte när det hände, men jag tror att jag har gått och blivit beroende av mobiltelefon, jag som brukade hata den. Som tur är har jag redan beställt en ny, men det är lite leveranstid på den, köpte också en digitalkamera. Så jag hoppas jag får paket snart... fast det tar väl några veckor, säkert.