Visar inlägg med etikett jämställdhet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jämställdhet. Visa alla inlägg

fredag, januari 22, 2010

Snacka om att inte se sitt eget ansvar

Timo Räisänen verkar ju vara en klok man, men när jag läser vad han säger i den här artikel angående P3guld-galans gubbträsk, blir jag lite besviken på honom. Problemet med P3Guld-galan är ju inte själva galan, det började ju redan vid nomineringen, redan vid uttagandet av juryn i de olika kategorierna, redan vid bokandet av uppträdande på galan. Och i slutändan/början redan vid skivutgivningen.

Varför inte vara lite mer självkritisk? Argumentet att "Män tar ju mer plats överallt" är inte ett bra argument eftersom det är väl just det som gör att en gala som P3Guld faktiskt skulle kunna göra en skillnad inom musiken. Genom att t.ex. lyfta fram fler tjejer, om inte i vinsterna/nomineringarna så iaf i live-akterna.

Det handlar heller inte om att ta ifrån någon vinnare någon ära, de som vann var alla värdiga vinnare.

Men det handlar om att ifrågasätta ett maktsystem som blev så tydligt just på denna musikgala Det maktsystemet har du, Timo, lika stort ansvar som jag att försöka ändra på, genom att vara självkritisk, genom att ifrågasätta.

torsdag, september 17, 2009

Förklaringen

Jag undrade ju för ett tag sedan var alla kvinnor fanns i Timbro, nu har jag fått svaret. De är hemmafruar! Känns bra att veta, det vore ju hemskt tråkigt om männen på Timbro bara skulle umgås med andra män och behöva ta hand om sig själva som vuxna människor. Jag menar 50-talet var ju ett härligt årtionde, med det kalla kriget, hotet om kärnvapenkrig, Koreakriget, Elvis Presley etc. Visst får folk välja själva hur det vill leva, men endel borde ju få bo i inhägnade områden nånstans långt bort, ett 1950-tals läger, långt bort från oss som är barn av vår tid och lever på 2000-talet.

Uppdatering: Jag glömde ju länken, här är den...

måndag, januari 26, 2009

Film och sånt.

Filmproduktion och jämställdhet har aldrig gått hand i hand, tyvärr. Det är lite synd, för kvinnor går ju också på bio och ibland skulle det vara trevligt att se världen ur någon annans synvinkel än en trött, bitter medelålders man. Varför inte en trött, bitter medelålders kvinna? Fast jag tror inte att ökat filmstöd till kvinnliga filmmänniskor är hela svaret, många försvinner redan på utbildingsnivån, för just det, det är ju mest trötta, bittra medelålders män som har hand om utbildningarna många är bittra för att de själva inte blev filmare (jag vet, jag har träffat på några stycken av dem...).

Nu säger jag inte att trötta, bittra medelålders män inte kan undervisa i film, inte alls, många jättebra, men kanske att det också skulle behövas lite kvinnor. Och kanske att man borde se varför så många tjejer försvinner så snabbt. Kanske beror det inte enbart på barnafödande utan på olika outtalade uppfattningar och tendenser, som mer eller mindre går ut på att tjejer inte kan göra film. Personligen tror jag att det finns minst lika många tjejer som killar som har intressanta berättelser att göra film av och att de skulle vara minst lika duktiga på att producera film som killarna, det gäller bara inte att skrämma bort dem eller förstöra deras självförtroende med plumpa och nedlåtande kommentarer.

onsdag, september 17, 2008

Dagens fånigaste

Dagens fånigaste rubrik kommer från Metro, "Svenska män latast i Europa... men vi är i alla fall jämställda", visar stor undersökning".

bland 12 000 män i 15 europeiska länder uppger bara sex av tio svenskar att det viktigaste för dem är att försörja familjen – den lägsta siffran i hela Europa.

Så att det är alltså lathet att mannens primära uppgift är att försörja familjen och därmed också att kvinnans primära uppgift är att ta hand om familjen. Jag trodde det var självklart att man delade lika, men jag kanske bara är galen och hysterisk. Lite mer resultat från undersökningen,

78 procent av de svenska männen instämde i påståendet ”En man kan uppfostra ett barn lika bra som en kvinna” – en av de högsta siffrorna i Europa.

62 procentav de svenska männen instämde i påståendet ”Det är viktigare för fäder att ge känslomässigt stöd än ekonomiskt stöd” – den högsta siffran i Europa.


63 procent av svenska män instämde i påståendet ”Det viktigaste för mig är att försörja min familj” – den lägsta siffran i Europa.

35 procent av de svenska männen instämde i påståendet ”På semestern vill jag bara äta, dricka och ligga i solen” – den högsta siffran i Europa.

35 procent av dem instämde i påståendet ”Att vara vältränad är en prioritet för mig” – den lägsta siffran i Europa.

Om jag måste välja mellan en fet jämställd man och en vältränad ojämställd man, väljer jag det första alternativet vilken dag som helst, sån är jag.

tisdag, juli 15, 2008

extra inlägg

Jag vet att jag har lovordat Andreas Bertilsson tidigare, men grejen är ju att det är musikvideor och musik som denna som räddar mej igenom såna här sega dagar när man känner sig mer död än levande.

Fast ju nu är det Diana Jones låten "Pretty girl" som räddar mej från total vansinne,

Don't want to drink my drinks for free
don't want to feel your eyes on me
and be the reason for some fight
don't want to be a pretty girl tonight

Och här är en länk om Försäkringskassan och dialekterna som jag skrev om igår (så ni inte tror att jag ljuger :P)

DN skriver om filmavtalet, det är visst dags för ett nytt sådant, vet inte vad jag ska säga, som både kultur- och film-människa, det är så himla komplext alltihop både kultur och film behöver ju ha pengar och visst är det lite konstigt att Dramaten får mer pengar än hela filmindustrin. Å andra sidan vet jag att företag är mera intresserade av att få med sina produkter i filmer än att sponsra Dramaten (fast Dramaten har nog inte svårast inom kultursektorn att få sponsring, de är ju ganska etablerade) fast jag som filmälskare hatar produktplacering åtminstone dålig sådan (t.ex. Bond-filmerna). Och så var det där med den illegala nedladdningen jag tror inte att det där den som urholkar filmindustrin här i Sverige, det är nog människorna bakom filmerna.

För mitt största problem med filmindustrin och som gör mej bitter och inte vill vara en del av den är den totala mansdominansen i den och om inget händer snart kommer den bara att bli värre och värre. jag vill göra mina filmer på mitt sätt utan att hela tiden behöva bevisa att jag kan, trots att jag är tjej. Jag vill inte att mina idéer ska bedömas utifrån mitt kön utan hur bra de är och jag vill inte höra något om att jag inte rent fysiskt klarar av att regissera film eller att det med en kvinnlig filmregissör inte blir samma kreativa (läs erotiska) stämning mellan regissör och skådespelare under filminspelningen. Nä, det kanske det inte blir men är vi där för att ligga med varandra eller spela in film? Och jag kan väl ligga med de manliga skådespelarna också, trots att jag är tjej, eller kanske just därför.

Titta, nu blev jag bitter igen, det är precis på grund av detta som jag lade mina filmdrömmar på hyllan efter Skövde-tiden, jag vill inte vara en sån här bitter person och folket som jag träffar på inom filmen gör mej sådan.