Närmare sammanbrott än genombrott

Imorgon är April slut och min plan att bli klar med uppsatsen innan Maj kommer att dö en absolut död. Men det är okej, jag har inte fått koll på alla teorier än, men jag har iaf fått tag på alla, det är ett stort steg framåt, men jag är ändå närmare sammanbrott än genombrott.

Maj, kommer att bli jobbig, flytt, flyttstädning, uppsats, skola, hitta ny bostad till hösten (kommer säkert hitta nåt i sommar...). Jag kommer inte hinna leva, andas, men det är okej, det är ju bara en månad. Ett större problem är var jag ska sova första veckan i Juni...

Måndag igen

Veckan kickas off med ny kurs och en diskussion kring globalisering, EU och världssamfundet. Och Sagal har gjort lite studieuppehåll, fick ett gig på P3. Priset på en kopp kaffe har också ökat med 66% under de här sex veckorna, inte för att jag dricker jag kaffe i skolan, det skulle bara sluta i katastrof. Men inflationen är ändå påtaglig.

Annars är det lika kallt som vanligt och nu är det dags för lunch.

Vårpromenad

Jag tog en promenad neråt Eriksberg idag. Det var soligt och fint och man vet ju hur det är, en massa kärlekspar som går runt och strosar tillsammans. Ja, jag erkänner jag blir bitter. Igår berättade en klasskompis att hon har gått med en dejtingssajt efter att ha gått och blivit gammal och bitter i Stockholm.

Mitt problem är inte att jag vill ha nån pojkvän, jag sitter gärna hemma, ensam, lyssnar på P1 och äter nybakade bullar ensam. Mitt problem är att jag för varje kärlekspar jag ser förlorar lite hopp om mänskligheten. Och sen är de ju irriterande också. Idag var det en tjej som i detalj redogjorde om en resa till Oslo. Jag försökte "gå ifrån" dom men blev utsatt för hennes berättelse en bra stund innan jag lyckades skapa tillräckligt stort avstånd för att slippa höra.

Jag hatar våren, varför kan inte alla vara nedstämda på våren som jag?

Och förresten...

Om någon hör något om en ledig bostad i bra prisklass här i Göteborg till hösten som skulle passa en 30-nånting årig blivande kulturtant som lever på csn. Så får ni jättegärna höra av er! Bara så ni vet, hembakade blåbärsmuffins utgår som hittelön (om det blir ett bra bärår i år...)

Dyker ner bland teorierna.

Nu när min praktik är slut och världens tjockaste omvärldskurs står och stampar i farstun dyker jag ner i teoriernas underbara värld. Jag hittade en text om hur kärnfamiljsidealet växte fram i fransk 1700-tals konst igår. Den har funnit framför min näsa i flera år men som jag aldrig riktigt har läst förut men nu när jag läste den känns den som en av de där pusselbitarna som jag har saknat i min uppsats. Det känns riktigt bra faktiskt. Men det är sjukt mycket material som ska tryckas in i huvudet igen och helst ska uppsatsen bli klar innan April är slut (någongång måste jag ju bli av med den). Vilket kommer att bli svårt.

LIA (Lärande i arbetslivet=praktik)-rapport seminariet idag gick bra, jättebra. Vi var indelade i våra handledningsgrupper och jag gillar min så himla mycket! Så mycket att jag har lovat hembakade småkakor till nästa träff som är på tisdag. En till ursäkt att inte skriva uppsats, antar jag.

En liten text som jag ska läsa till kursstarten på måndag!

Det där med askmoln

Jag har aldrig känt mej så nära 1800-talet som nu. Jag har alltid haft en kärlek till Caspar David Friedrich målningar och det sublima. Trots att det nuvarnade askmolnet över Europa inte påverkar mej nämnvärt egentligen, känns det som något sublimt, något upphöjd, som att titta på av Fredrich tavlor. Ödesmäktat, på nåt sätt.


På 1800-talet målades det en hel del tavlor föreställande Vesuvius, J M W Turners The Eruption of Vesuvius, är en av de kändaste. Det ska bli intressant och se om det om några år kommer att komma en våg med vulkan och askmoln som motiv. Men det är nog svårt att kombinera sublimtet och samtidskonst, kanske kommer det några performance om inställda flyg och långa och dyra taxiresor istället. Kanske inte lika roligt, men ändå. Vulkanutbrott an vara en bra inspirationskälla och tänk på allt som inställda resor och möten kan leda till...

Min röst är inte vad den brukar vara och idag är sista dagen på praktiken då allt ska redovisas och överlämnas, vilket betyder att jag måste prata mer än jag någonsin gjort innan. Dessutom är spårvagnarna inte vad de brukar vara, eller jo, de brukar gå lite som de vill. Iaf har restiden nästan fördubblas den här veckan av nån anledning. Eller så är det bara för att jag har åkt spårvagn hela vägen, kanske går det ändå snabbare att gå en bit av vägen.

Anyway, chefen gjorde klart igår att mötet börjar kl. 9 prick idag, så jag får samla ihop min hals och dra mej, som jag brukar säga...

Tänk att det blev precis sådär jag skrev att det inte skulle bli!

Jodå, tänk vad bra man känner sig själv. Nu sitter jag och har väl kanske ägnat praktiken ungefär två timmar på två dagar. Bara att ägna kvällen åt skadekontroll.

Idag hade jag handledningsgrupp-träff på Botaniska trädgården här i stan, det var bara jag och handledningen där, antar att folk har fullt upp sista veckan. Det var trevligt, trots att hela handledningen (två timmar) så klart hamnade om mej och mina restpoäng, sjukt ångestladdat! Nu har jag ont i halsen, säkert bara för att struntade i vinterjackan och tog en tjock fleecetröja istället, men det var ändå 13 grader varmt, det borde räcka. Ska ta ett varmt bad och dricka varmt te och se om det blir bättre.

Ni får lite Cookies 'n beans som avslutning.

Det där med att jobba hemifrån

När man är student, så är det ingen skillnad var man är, i hemmet, i biblioteket, i matkön, på promenad osv man har lika dåligt samvete exakt hela tiden, förutom i föreläsningssalen då man är stressad och i tentamensalen då det dåliga samvetet är utbytt till ren dödsångest. Men när man jobbar, eller praktiserar som i mitt fall just nu, så spelar det roll var man är. Är man på jobbet så känner man sig produktiv och när man är hemma så känner man sig avslappnad, avklopplad, typ, i den bästa av världar. På måndag och tisdag ska jag jobba hemifrån, de håller ju på bygga om på min praktikplats, först skulle de gjuta nytt golv på måndag och tisdag men nu ska de nog bara låta extra mycket i två dagar. Så jag slipper gå dit, tanken på att jobba hemifrån känns som att helgen har blivit förlängd med två dagar, trots att jag har arbetsuppgifter att göra. Jag gillar känslan men är ändå orolig för att fall i gamla mönster och klämma in 16 arbetstimmar tisdagnatt...

Lite semster

Jag har på senaste tiden varit lite trött på de här sociala medierna, det började nästan direkt efter jag skaffade mej ett twitterkonto. Jag kan, om jag har tur få ihop en tweet per dag och kanske eventuellt uppdatera min facebookstatus med nåt meninglöst dravel också ungefär en gång om dagen. Sen är det tokstopp. Jag har t.o.m. tröttnat på webbplatser som ser ut som bloggar, som visst är det nya inom webbdesign, allt ska se ut som bloggar eller layout anno år 1998. Jag vet ärligt talat inte vad som är värst, 1998 var väl inget höjar webblayout år, med bra mycket roligare än blogglayouten, om ni frågar mej. Man tröttnar ju så fort på saker när precis allt ska se ut på exakt samma sätt.

Nåja, det är bara två veckor kvar på min praktik nu, jag kanske är trött på grund av den. Vi får se.

Jag funderar på att engarera mej i nåt eller iaf börja gå på öppna seminarium och föreläsningar, finns ju både på ABF och universtetet, eller borde finnas där iaf. Kanske behöver jag bara ha lite input, Göteborg blir väl inte bättre än man själv gör det till antar jag.