onsdag, december 09, 2009

Jag fick en invite till Voddler

Bara trist att jag har ett mobilt bredband och därför inte kan titta på nån film, får bli ett maraton vid jul.

Just nu håller vi på med slutspurten i skolan innan jul och det tar knäcken på mej, jag är två och en halv timme sen med min text till vår projektrapport och jag hoppas att jag inte blir halshuggen imorgon i skolan, om jag inte skriver klart den än. Men det är svårt när man bara ska skriva en del, man har ju inte hela dramaturgin och allt känns väldigt fragmentariskt, inget känns uppenbart och jag får ångest, inte bara över deadlinen.

Jag har påbörjat ett hemligt projekt, att vara hemligt kär i en kille i klassen, jag valde killen som de flesta tjejerna i klassen svärmar för, har jag fått reda på i efterhand, det ser jag dock nästan bara en fördel. Jag vill ju bara vara lite kär och ha nåt att rligt tänka på och bli peppad av, när allt annat känns tungt. Jag är dessutom inte alls hans typ, elelr jag vet inte vad som är hans typ, men jag kan tänka mej att det inte är jag, speciellt inte när han har ungefär 25 andra tjejer att välja på och då har jag inte ens räknat på hur många tjejer i året över oss som kan svärma för honom. Jag håller på att komma på nån låt som jag kan sitta och tråna vid, en signaturmelodi liksom, om ni har någon på lager så är det bara att hojta till! Tänk om han är sån som gillar Yellow Label-te, vad gör jag då? Hur tar jag reda på det, kan jag fråga rätt ut, eller hur får jag in det i en diskussion? Som en "fruktigt té"-människa är det viktigt för mej att veta.

Jag har också kommit på att jag är en självutnämnd avatgardeist som bara vill provocera och fucka up system. Men då måste jag först spela spelet och fucka up innifrån. Jag har också kommit fram till att alla våra känslor är konstruktioner, vi skapar själva vår lycka, sorg, kärlek osv. Jag har blivit kallat för tråkrealist och blivit anklagad för att inte vilja bli en bättre människa, eftersom det är det som alla strävar mot och jag har helt rationaliserat bort det ur mitt liv. Jag är den jag är och jag är det efter bästa förmåga.

Nu är jag snart tre timmar sen med mina texter... eller jag har faktiskt lämnat in ena delen, det är bara andra delen kvar, den om konflikt-människorna (såna som jag) som inte vill vara med i dialoger och byråkratiska processer och "runt bord-samtalen" som inte alls passar alla och som är en ganska värdelös metod för att skapa en jämlik dialog och lyssnande.

Inga kommentarer: