lördag, augusti 05, 2006

sport på tv förstör min självdiciplin

Alltså, just som SimEM börjar ta slut (och de hääärliga simhoppen, mmm... mumma) så börjar nästa sportevenemang, FriidrottsEM. När ska jag har tid att ta mina ynkliga restpoäng som står i vägen mellan mej och ett lyckligare liv som Konstvetenskap C-student?

Varför kan jag då inte bara stänga av Tv:n och plugga lite, kanske ni frågar. Jo, det ska jag berätta, man vet ju aldrig när något spännande händer, när rekord slås eller en finsk stavhoppare river ner hela hoppställningen eller när någon snubblar, snavar, ramlar, råkar visa brösten (eller pungen för den delen) eller när nåt annat pinsamt och ångestladdat händer. Jag måste ju vara där, jag måste se det, jag måste ha koll på mångkampspoäng, tider, längder, höjder, deltagare, medaljligan osv. Det är en tvångstanke, ett neurotiskt tillstånd som styr mitt liv och som förstör mina föhoppningar om ett lyckligare, mindre ångestladat liv.

Socialstyrelsen vill inte att vi ska knarka och bli missbrukare, därför lanserar dom en "knark är bajs"kampanj, men kanske skulle den heta "sport på tv är bajs" istället?

5 kommentarer:

trasa sa...

Vad sägs om: "Bajs är knark"? Eller: "Knark är brunt"?

trasa sa...

Åh, åh, jag har en ny: "bajs r bajs!" Hä hä hä.

trasa sa...

Vad sägs om: "Bajs är precis som gödsel, bara att kossan har mer"?

Eklindh sa...

Hemskt vad stör dig på allt som är på TV då.
Du gillar ju ändå att titta på det.

sarha sa...

emil:men det är ju DET som är problemmet, dom borde varna för Sport på TV!

Trasa. Eller varför inte, "ibland så är inte heller bajs helt fel"