Just nu händer det en massa skit omkring och jag gör vad jag kan för att försöka separera mej ifrån det, det rör inte mej direkt, men ändå tar jag åt mej, ändå blir jag ledsen. Hela huset är som en berg och dalbana av känslor, allt från ilska, till sorg, till skam, till uppgivenhet. Jag vet inte vad man ska känna och göra men jag tror inte att något blir bättre av ilska, av att skrika och vara arg hela hela tiden. Alla har vi våra olika sätt att hantera en kris och tills den här krisen har lagt sig gömmer jag mej här i mitt egna lilla krypin, vi kommer att överleva det här också, vi kommer att ta oss över till andra sidan, det blåser bara lite hårt just nu, frågan är bara vad vi förlorar på vägen och vad är vi är beredda att ge upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar