Dagen började med en våg av ilska och slutade utan socker.

Jag kollade runt lite på bloggar och hamnade på CUF-Magnus blogg och gissa om jag blev arg. Alltså jag kan skratta lite och skaka på huvudet när jag läser hans blogg ibland, ibland håller jag med honom (väldigt sällan) och bland läser jag bara det han skriver utan att reflektera så mycket mer över det, det är liksom bara kul att läsa vad andra tycker. Men jag blir sällan arg, förutom idag då. Det började med att läste det här inlägget om bonusarna, och folk får väl tycka vad de vill. Personligen tycker jag att om man leder ett företag/bank/whatever som går back så är man inte värd någon bonus alls. Så här skriver Magnus,

För den miljon det kanske handlar om för toppchefen utslaget på alla kunder, blir en krona eller två per person. Det är helt irrelevant.

Som sagt vad, han får tycka vad han vill, men så läste jag det här inlägget om konstnären Anna Odell, och jag vet att han har svårt för hennes wallraffande, så här skriver han bland annat,

Däremot verkar man inte lägga någon vikt vid de stora kostnader hon utsatt dig och mig som skattebetalare för. Det som borde vara det stora fokuset egentligen.

Och det kan han väl få vara, jag däremot har svårt att uttala mej om ett konstverk jag inte har sett än, så jag håller tyst ett tag till. Grejen är ju att alla behöver inte gilla konst, alla behöver inte gilla kultur, en del tycker ju att bonusar är bra, det får dom tycka.Och det var här som jag blev arg. Helst skulle jag vilja kommentera inlägget med orden, "utslaget på alla skattebetalare, blir det inte ens en krona eller två per person." Jag tror nämligen inte att Stockholms stad går omkull för ett falsklarm, tvärtom jag tror de åker på många falsklarm hela tiden, falsklarm betydligt meningslösare än ett konstprojekt. Och jag tycker också att det är lika fel att ta pengar från sina kunder som från skattebetalarna.

Jag skulle så gärna vilja sitta ner och prata med Magnus om konst och kultur och sånt, för ärligt talat, lik den högermänniska han är så verkar kultur och konst och sånt komma rätt långt ner på dagordningen. Vi skulle kunna gå och titta på en konstutställning, fast jag kan tänka mej att han bara vill gå till Nationalmuseum eller Moderna, kanske skulle jag kunna få med honom till ett av de privata alternativen, å andra sidan brukar deras konst vara av den mer provocerade arten och jag tror inte han skulle uppskatta det. Kulturhuset i Stockholm kanske, de är lite mittemellan med ganska bra konst som inte provocerar och tråkiga utställningar.

Men grejen är att det var inte alls det här jag skulle blogga om idag, jag var i nämligen i matbutiken här i byn ikväll, lite för att skaffa bildbevis över det helt sjukt kassa chipsutbudet som jag har klagat på. Förutom dill, grill, lättsaltat och sourcream så hade pepper-chips smugit sig in, men ingen av de smakerna jag ville ha, så jag gick till tacos-hyllan istället och köpte tortillachips och salsadipp.

Det här vad som finns, jag blir deprimerad.

Vid kakhyllan möttes jag av denna skylt, jag vet inte om jag vill ha kakor utan socker, alltså är det inte socker som är meningen med kakor? Sen tittar man på den långa innehållslistan på kakorna utan socker och alla E-ämen och konstiga saker jag inte ens kan uttala och jag tappar helt lusten. Jag får baka egna istället, med både socker och fett i, det känns säkare.

Men ovanligt socker då?