Morbida högtider.

Man aldrig få för många morbida högtider, tycker jag och åtminstone en av mina vänner (ja, en av dom som finns på riktigt, förresten finns dom andra på riktigt också, dom bara inte syns så bra...). Så vi bestämde oss för några år sedan att man borde fira Stockholms blodbad, i dagarna tre (7-9 november), precis så länge som blodbadet höll på.

Fast firandet har värit väldigt dåligt, faktiskt. Förra året var jag åtminstone i Stockholm och gjorde en vallfärd till gamla stan och slottet för att liksom få lite högtidskänsla, fast jag borde ha gjort nåt speciellt, typ bära runt på ett avhugget huvud på en en påle eller nåt sånt, eller gå utklädd till liemannen. Det kändes bra att iaf ha varit på plats, en gång i livet, vid rätt tidpunkt, jag kände mej som en riktigt pilgrim. I år hade jag planerat en massa, elelr ja, i fredags då jag blev påmind om det kom jag på massor, småkakor i form av avhuggna huvuden, kom jag längs med, fick t.o.m. med mamma på det tåget, så jag kanske bakar de i veckan istället, några dagar försent, visserligen. Jag funderade även på att göra pappersgirlanger i form av huvuden och såna där rader med kroppar utan huvuden som man har vid jul (fast det är tomtenissar då, med huvuden) och kanske även hinna med att göra lite pyssel med lera. Men av allt det där har det alltså inte blivit något av, nästa år däremot, shit, då ska jag böarja en vecka i förväg, minst.

Dessutom ska jag införa firandet av Ronnebys Blodbad, första söndagen i September så att man alltid får vara ledig då. Jag vet inte rikigt hur man ska fira på de båda firanderna dock, mer än att man bode fira Ronneby väldigt mycket mer eftersom det är så bortglömt. Man kanske skulle kunna anorda ett Blodsbadståg likt Luciatåget. Vi får fundera på hur vi ska fira det alltså, måste ju styra upp nåt till nästa år, åtminstone. Sedan finns det ju också en hel del andra blodbad som vore värda att fira också.