Den nya världsbaken och carnegie-kraschen.

Jag läste på aftonbladet.se om thenewworldbank och Carnegie-soppan. Det är en intressant läsning, framför allt eftersom jag praktiserade ju där och sysslade just med världsbanken. Jag tycker kanske att den där Martin är lite för hård i sin text, eller vad man nu ska säga. På honom låter det ju nästan som att hela Jämtland ska gå omkull p.g.a. en konsthall, ett konstigt byggprojekt, en ny världsbank och en finansman (med kanske lite läskigt mycket inflytande i bygden). Jag tycker nog att han underskattar Jämtland och Östersund, jag tror att de klarar sig, trots att det är landsbyggd och inte Stockholm (ironi) och är det inte lite överdrivit att förstatliga Färgfabriken? Vad skulle det hjälpa och vad är problemet med Färgfabriken, förutom att Framtidens kultur är nerlagt? Man får skilja på Färgfabriken och de projekt som Färgfabriken håller på med, t. ex. the new worldbank.

Och sen läser jag Herr Sandqvists blogg från världens centrum, Östersund och vad han tänker. Han hade visst blivit utsatt för Ronnie tror jag minsann, och visst kan jag hålla med om att thenewworldbank är ett ganska flummigt projekt och kanske lite för "liberalt" för min smak. Jag är faktiskt lite kluven till det är man bistånd människa till människa, blir ju så lätt att allt bara handlar om mikrolån och sen är det inte så mycket mer med det.

Avgörande för The New World Bank är och kommer alltid att vara "KAPITAL OCH KONTANTER", och så i större utsträckning än någon verkligt existerande, seriös institution. Utan någon rik filantrops gillande finns ingen ny världsbank. Det, tillsammans med styrelsens sammansättning (flummiga konstnärer, uttråkade IT-företagare och av någon outgrundlig anledning den respektable diplomaten Pierre Schori), borgar för ett totalt haveri. Den nya Världsbanken har inga utsikter att göra något mer än en hemsida och en serie semesterliknande gettogethers med ett gäng "nytänkande" konstintresserade.

Så skriver Sandqvist i sin blogg angående idéen om en världsbank utan kapital och här tycker jag nog att han är lite väl hård. För grejen är ju den att det finns många bra idéer runt om i världen hos människor som skulle göra underverk i ett biståndssammanhang, men det finns ingen kanal för dessa. Det finns ingen kontaktyta mellan de som har idéerna och de som behöver dem och det är där som den nya världsbanken ska/skulle komma in, den skulle vara den ytan, utan något vinstsyfte. Jag minns att vi pratade lite om just den "nya valutan", det "nya kapitalet" och vad det egentligen kommer att vara, för jag tror att nångång kommer pengarna att förlora sitt värde. Det kanske bara är en naivdröm, att man börjar värdera andra saker högre. Men det blir nog inte i samband med the new worldbank, men det kanske är en början iaf? Att tänka på bistånd på ett nytt sätt, att inte tänka på bistånd som bistånd, rent av?

Vad vill jag säga med det här, jag vet faktiskt inte, kanske att jag inte alls håller med han i Aftonbladet när han skriver att,

"förtroendekapitalet för Åmans idé om att kulturen ska tjänstgöra som idéspruta för näringslivet har spekulerats bort i den där gigantiska glasbubblan, ritad av Gert Wingårdh."

Jag tror att det är en livsviktig idé, inte bara för kulturen utan också för näringslivet, frågan är väl bara hur man förverkligar denna idé.