När jag först flyttade in i min lägenhet hyrde jag möblerat
i andra hand. Det var som att bo i en IKEA-katalog, allt gick i vitt, beige och
furu. Bristen på färg och det alltför opersonliga gjorde mig smått inredningsdeprimerad.
Det var så mycket jag saknade.
Jag tycker inte om att kasta bort saker, jag är en
nostalgiker med drag av samlarmani, eller om det är tvärtom. Mina saker har
alla en särskild historia, antingen min eller någon annans som jag har
fantiserat ihop och det är alltid hemskt när något går sönder, det känns nästan
som att något dör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar