Osammanhängande tankar,
Ibland gör det så ont att andas. Hjärtat slår sig nästan ut
ur bröstkorgen och man undrar om man ska överleva. Men man överlever nästan
alltid, det är en tröstande tanke.
Ibland måste man bara ta en paus och andas lite. Fylla
lungorna med ny friskt luft och få ny energi. Sen kan man ta ett steg till,
framåt, lite snabbare.
Ibland är kroppen och själen så mycket starkare än man tror och
ibland så mycket svagare än man tror.
Jag ska försöka samla ihop mina tankar nu och kanske även samla
ihop mig själv, om jag kan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar