100 ord 17 feb

Det är ungefär femtio nyanser av grått utanför fönstret och det känns inte lockande att gå ut på promenad. Jag har varit uppe sedan ottan men har ännu inte varit ute idag.

Jag får alltid dåligt samvete om jag sitter inne en hel dag, som att jag bryter någon slags social kod. Det är rätt konstigt men kanske också en bra grej, för det är ju bra att komma upp ur fåtöljen och röra på sig och när solen lyser är ju D-vitaminer nyttigt att få i sig. Men idag är det bara grått och regnigt och allt känns trist.

100 ord 15 feb

När jag gick på min korta kvällspromenad i motvind och precis när solen gick ner för dagen satte jag en diagnos på mig själv. Jag lider av akut upplevelsebrist. Det är främst upplevelser av den högre graden jag saknar, de upplevelser som sker på olika mentala plan och med flera olika sinnen, som t.ex. gå på utställning och klappa mjuka, håriga djur.

Jag måste åtgärda detta genast eftersom jag saknar rutiner och känner mig bara trött och oinspirerad nuförtiden. Så ikväll ska jag ta ett varmt skumbad och göra en lista på roliga saker som jag ska göra nästa vecka.

100 ord 14 feb

Nästan hela mitt liv har jag varit i krig med mig själv och jag inser att jag håller på att förlora. Jag bedriver psykologisk krigföring mot mig själv. Jag intalar mig själv att jag inte duger, att jag inte är bra nog, att jag inte kan, inte är värd något. Och jag har börjat lyssna och tro att det är sant, jag håller på att förlora kriget.

Men det är alltid mörkast för gryningen och jag har sett tillräckligt många Hollywoodfilmer för att veta att det ser alltid ut som att hjälten förlorar allt precis innan hen reser sig igen.

100 ord 12 feb.

Jag tänker på alla de där lögnerna vi intalar oss själva och varandra hela tiden för att klara av att leva. Jag intalar mig en massa lögner bara för att kunna ta mig upp ur sängen på morgonen, att golvet inte är så kallt, att kylskåpet inte alls är tomt och att jag har god frukost som väntar på mig, att det kommer att vända idag.

Vi säger av gammal vana att allt är bra om någon frågar, även om det kanske inte alltid är sant. För vem vill egentligen veta hela sanningen och vem vill egentligen berätta hela sanningen?

100 ord 11 feb.

Osammanhängande tankar,

Ibland gör det så ont att andas. Hjärtat slår sig nästan ut ur bröstkorgen och man undrar om man ska överleva. Men man överlever nästan alltid, det är en tröstande tanke.

 Ibland måste man bara ta en paus och andas lite. Fylla lungorna med ny friskt luft och få ny energi. Sen kan man ta ett steg till, framåt, lite snabbare.

 Ibland är kroppen och själen så mycket starkare än man tror och ibland så mycket svagare än man tror.

Jag ska försöka samla ihop mina tankar nu och kanske även samla ihop mig själv, om jag kan.

100 ord 6 feb.

Jag drömde att jag fick ett jobb inatt, det var en vacker dröm och jag trodde nästan att det var sant när jag vaknade.

Jag gick på morgonpromenad och handlade grönkål och mjölk på Willy:s. Det var långa köer till de fåtal kassorna som var öppna, ett gäng pensionärer, en tonåring med inte tillräckligt mycket pengar och så jag.

Jag avkalkade min kaffebryggare och vattenkokare och ättikslukten har fyllt lägenheten hela dagen.

Jag gick på eftermiddagspromenad och tvättade fönstren när jag kom hem. Det är en billig form av terapi, ett sätt att få inte mer solljus i sitt liv.

100 ord 5 feb.

Ett minne: ”Hedvig Hårfager”

Han var den vackraste varelsen jag aldrig har vågat titta på. Mina vänner tyckte han hade en stor nästa, därav smeknamnet Hedvig och så hade han långt hår, Hårfager. Egentligen hette han Lars och jag var besatt av honom hela gymnasietiden.

Hur många olika sätt finns det att inte se på någon? Jag utvecklade otaliga strategier för att inte se, att stjäla ögonkast när ingen annan ser.

En gång såg jag honom, jag var inte förberedd på att inte se. Han stod plötsligt precis framför mig. Jag greps av panik och tvärvände.

Han såg mig aldrig.

100 ord 4 feb.

Kommer ni ihåg när livet var enkelt? Äsch, vad pratar jag om, livet har ju aldrig varit enkelt. När man var barn var man tvungen att anpassa sig och tvinga sig in i normer även om de skavde och gjorde ont. Men alternativet var värre, gjorde ännu ondare.

Och även om det förändrades med åren, man lärde sig att leva med sig själv som man är och fick vänner så småningom, så blev andra saker mer komplicerade och svåra. Man fick lära sig jonglera med så många känslor och människor och nästan alltid tappar man bort sig själv bland jongleringsbollarna.

100 ord 3 feb.

Man börjar med ett ord och sen ett till och ett till och ett till. Plötsligt har man en helhet, en mening och man sätter dit en punkt. Meningar blir till stycken som blir till kapitlen. Orden staplas på varandra och en historia berättas enligt Språkrådets skrivregler.

En relevant fråga i sammanhanget som ofta brottas med är om briljanta ord värda lika mycket som relevanta ord. Måste orden alltid passa med varandra, ibland är ju friktionen mellan orden så mycket mer spännande och fyllt med innehåll än det jämna flödet av ord. Friktionerna blir till sprängstoft som exploderar på pappret.

100 ord 2 feb

När jag fick ta över hyreskontraktet på min lägenhet på Hisingen sa folk att jag då, med lite tur och några lägenhetsbyten emellan kunde få en lägenhet på andra sidan älven. Jag förstod inte varför jag inte skulle bo på Hisingen, och ingen sa varför inte heller. Jag har alltid bott i ”fel del av stan”. När jag bodde i Vårberg kunde mina kollegor på konsthallen inte förstå att jag kunde bo i det området.

Det är ju så farligt därute, så osäkert, så fult. Fast jag känner mig otryggare mitt i stan, i centrum. Och fulhet är ju subjektivt.

100 ord 1 feb

När jag först flyttade in i min lägenhet hyrde jag möblerat i andra hand. Det var som att bo i en IKEA-katalog, allt gick i vitt, beige och furu. Bristen på färg och det alltför opersonliga gjorde mig smått inredningsdeprimerad. Det var så mycket jag saknade.

Jag tycker inte om att kasta bort saker, jag är en nostalgiker med drag av samlarmani, eller om det är tvärtom. Mina saker har alla en särskild historia, antingen min eller någon annans som jag har fantiserat ihop och det är alltid hemskt när något går sönder, det känns nästan som att något dör.