100 ord 14 feb

Nästan hela mitt liv har jag varit i krig med mig själv och jag inser att jag håller på att förlora. Jag bedriver psykologisk krigföring mot mig själv. Jag intalar mig själv att jag inte duger, att jag inte är bra nog, att jag inte kan, inte är värd något. Och jag har börjat lyssna och tro att det är sant, jag håller på att förlora kriget.

Men det är alltid mörkast för gryningen och jag har sett tillräckligt många Hollywoodfilmer för att veta att det ser alltid ut som att hjälten förlorar allt precis innan hen reser sig igen.

Jag ville se en film idag

Så jag laddade ner en som jag har varit nyfiken på sedan Oscarsnomineringarna blev offentliga förra månaden, "Waltz with Bashir". Jag visste ju att det inte rörde sig om en komedi eller något lättsmält, tvärtom. Det är en animerad dokumentär av en israelitisk filmare och f.d. soldat och handlar om kriget i Libanon i början av 80-talet.

Jag blev så berörd av filmen och grät som ett litet barn, såklart. Jag vet att chanserna att den vinner någon Oscars är ganska små, för på ett plan så anses den väl inom vissa grupper vara alldelese politisk för att vinna en sådan. Men den är absolut sevärd, till och med värd att betala för och titta på bio och i dessa tider säger det ganska mycket. :)

En sak som stör mej dock är när jag läser kommentarer på youtube, eller varför inte på svd.se, är den helt störda och helt onyanserade "antisemitism-argumenten", alltså allt som överhuvudtaget ifrågasätter Israel är antisemitism, det spelar liksom ingen roll om vad det är. Äter man inte Sharon-frukt så är det också ett tecken på antisemitism, typ. Helt stört. För grejen är att den här filmen skulle lika gärna kunna ha utspelat sig i Rwanda, Kosovo eller på andra ställen där det har förekomit masakrar och folk har stått bervid och tittat på. Det handlar egentligen inte om varken Israel eller Libanon, det handlar om moral, krigets påverkan på männsikor och vilket ansvar har man egentligen när man ser att fel begås och oskyldiga drabbas.

En viss känsla av obehag

Idag när jag vaknade första gången hade jag en viss känsla av obehag, jag tror att jag drömde någon dröm om någon/några jag inte vill drömma såna drömmar om. Jag trodde jag hade kommit över det, men det var kanske bara en eftersläntrare i natt. Större oro har jag i så fall för jag har en känsla av att Carl Bildt också var med i drömmen, jag hoppas att jag inte snuskade mej med honom också, då måste jag nästan gå med i Vänsterpartiet, överkompensation, kallas det.

Och sen tänkte jag skriva några rader och Ryssland och Georgien, det är så lätt för en del människor att välja sida, antingen är man för eller emot. Men är inte båda länderna lika goda kålsupare? De enda som är oskyldiga är civilbefolkningen, ryssar, georgier och annat folk. Det där med att inte se några gråzoner är typiskt politiskt enögd, naivt på ett inte helt gulligt sätt och ganska tröttsamt. Å andra sidan är velande politiker också jäkligt tröttsamt...

Och en annan sak som jag har småtröttnat på är FRA. FRA, FRA, hela FRA känns fortfarande väldigt mycket som ett 50-tals koncept, likt husmödrarna och jag ser ett mönster i den sittande regeringen, de gillar 50-talet helt enkelt. De tar retrokänsla till en helt ny nivå, fast jag gillar nog 50-tals möblerna bättre än 50-tals politiken, men alla är vi ju olika.

Det är verkligen inte Ok att starta krig under OS, framför allt inte under invigningen, det är som att mörda jultomten framför alla barn. Att Ryssland inte bara startar krig utan dopar sig också gör ju inte att det landet får bättre cred...

Min separationsångest har redan börjat, OS är ju som ett helt underbart förhållande med en helt underbart människa som man vet bara kommer att vara i några veckor, jag tänker att jag inte borde fästa mej för mycket vid det, eftersom jag vet hur tomt det blir sen när allt är över, fast det är ju svårt att låta bli. Ett förhållande som iofs innebär inte mycket sömn och jag som blir så grinig när jag inte får sova eller är hungrig, så förhållande kanske inte är helt underbart ändå? Äsch, nu blev det ju jobbigt igen...