Ett ögonblick

Förlåt, men inläggen kommer i sprida skurar nu, jag ska försöka bättra mej veckan som kommer. Dagens blogginlägg handlar om ett ögonblick.

Jag tänker på vilken skillnad ett ögonblick kan göra och jag tänker alla de där ögonblicken man tror ska göra skillnad men som inte gör det. Alla nyårsaftnar som man har lovat en massa saker för man tror att ett ögonblick då året blir nytt ska förändra något. Alla de där ögonblickarna då två ögon möts och som man tror ska förändra hela universum men inget händer. Inga fyrverkerier. Ingen jordbävning. Ingen regnbåge.

Men sen helt plötsligt så förändras allt i ett ögonblick och nästan alltid till det sämre, en olycka, en jordbävning, ett plötsligt skyfall. Ett telefonsamtal eller en dörrringning. Och man bara står där helt handfallen. Och livet bara fortsätter som om ingenting har hänt.

Sen tänker på alla ögonblick som bara kommer och går och som ingen lägger något märke till. Man sover, man äter, man läser, man borstar tänderna man är uppkopplad, man är nerkopplad, man är i skolan, man är på jobbet, man är på väg, man står i kö. Det blir hemskt många ögonblick när man tänker efter.

Din bästa vän

Okej, jag tog en liten paus över helgen men nu fortsätter vi med en ny del, min bästa vän.

Det var så väldigt längesedan jag hade en bästa vän, jag har många bästa vänner. De skiftar hela tiden och det går i vågor, ibland är någon mer nära än någon annan, beroende av vad jag behöver just då. Men det finns några som stannat kvar längre, några från Vaggeryd och Skövde och jag hoppas att jag har hittat några här i Göteborg också som stannar kvar. Men man vet ju aldrig vad som kommer att hända. Man tappar ju bort vänner hela tiden och hittar tillbaka till dem igen ibland.

Jag pratade med en fotograf för några veckor sedan om kreativitet och hon sa att hon inte tyckte om att umgås med så många människor för att hon tappade bort sig själv hela tiden. Jag känner såväl igen mej idet och tänker att den bästa vän man har, är nog ändå sig själv, jag är ju det viktigaste och värdefullaste jag har. Ibland är andra människor mest ett brus som stör, hur nära och kära de än må vara.

Min dag

Dagens ämne handlar om vad jag har gjort idag, vardagsrealism deluxe!

Som vanligt var jag mer död än levande när jag vaknade, snoozade två gånger, tänkte att jag måste försöka få upp min sänglampa och fixa förlängningssladd snart. Klättrade ner från min loftsäng och tände halllampan, ett bryskt uppvaknande. Jag stängde badrumsfönstret och svepte in mej i filtar istället för att klä på mej. Jag kissade, suckade när jag såg mej i speglen, åt lite frukost (yoghurt och sylt) klädde på mej samma kläder som jag hade på mej igår, packade ner min miserabla lunchlåda. Borstade tänderna. Klädde på mej ytterkläderna, tog på mej mina svarta kängor, ångrade mej och tog de lila istället. Gick till skolan och lyssnade på P1 på vägen dit.

Pratade lite med Patrick innan mitt rapportseminarium började. Försökte verka intresserad av det de andra sa, gick ganska bra, tröttnade ganska snart. På rasten pratade jag med Henrik om Twitter, han har liksom inte fattat nånting och jag orkar inte förklarar att ibland kan det vara mer intressant att läsa vad andra twittrar än att twittra själv. Varför kan man inte se Twitter som ett ställe att lära sig mer om andra, om världen man lever i, mer än en anslagstavla för sina egna åsikter?

Jag lyckades avstyra vår kursutvärdering efter lunch, så det blev en halvdag idag, jag behövde det. Gick förbi Bokia och köpte små Post it-lappar till mitt egengjorda schema. Prommenade hem och lyssnade på P1, fick ta kort på två turister utanför Operan. Kom hem, värmde lunchen, slängde den eftersom den inte alls var god, värmde lite vegetarisk kålpudding istället. Gjorde lite kaffe och åt upp de sista Ballerina kexen med mintchoklad.

Sen försvann eftermiddagen när jag satte mej framför datorn. Diskade i två omgångar. Sorterade papper, målade naglarna. Styrde upp mitt schema för nästa vecka med hjälp av Post it-lapparna. Packade väskan till biblioteksbesöket imorgon. Jag dammsög golvet, torkade av spisen och slasken ordentligt.

Lyssnar på några avsnitt av radioföljetongen, Utresningen.

Ska läsa lite innan jag lägger mej tidigt ikväll.

Vad är kärlek

Dagens ämne är min definition av kärlek.

Jag ska vara ärlig. Jag har ingen aning om vad kärlek är.

Jag var på ett filosofianförande för några veckor sedan där man just pratade om passionen dvs. kärleken utifrån litteraturen. Det var en fin kväll, men ämnet är väldigt stort och svårt att prata om. De mest intressanta kärleksskildringarna tycker jag är de som skrevs under 15 och 1600-talen, de som är så långt ifrån vår egen tid som man kan komma. De blir ofta alldeles för mycket och man skrattar åt dem till slut, men all denna lidelse, all hänförelse och skillanden på att underkasta sig någon och att bli underkastad.

Människor som väljer att underkasta sig någon av kärlek, är de modiga eller bara dumma i huvudet?

Jag tänker på min och Sagals kurs där vi i fyra veckor har gått runt och undersökt vår egen lust och pratat med andra om deras. Jag tänker att kärleken hör ihop med lusten (lusten som i att ha roligt alltså, inte lust som i att åtrå någon). Jag tror att man kan utveckla både sin lust och sin kärlek, jag tror att den bästa kärleken växer fram. Man måste nära både sin lust, kärlek, inspiration och allt som betyder något i livet. Frågan är bara hur man gör.

Vad jag har ätit idag (igår)

Jag han inte blogga något igår så jag skriver två inlägg idag istället.

Jag åt inte så mat igår överhuvudtaget. Knappt ingen frukost, en sen lunch bestående av ugnsrostade grönsaker och lite skivad paprika till och lite yoghurt och sylt när jag kom hem sent på kvällen. Däremellan åt jag ett antal chokladbollar medan jag och Sagal skrev en utvärderingsrapport i skolan.

Jag är mest bekymrad över min frukost just nu, jag äter ingen och blir såklart jättetrött innan lunch. Det är intressant hur mycket man får kämpa med vissa saker och hur lätt det är att tappa goda vanor. En missad frukost och sen är det nästan kört. Och det är jobbigt att frukosten är just dagens första mål och antingen så är jag för trött eller för stressad för att få i mej nåt. Idag var det trötthet, igår var det ren lathet.

Och så har min all min frukt tagit slut, men jag tänkte gå å köpa ny idag.

Imorgon tar vi nya tag...

Mina föräldrar.

Dag 3, Mina föräldrar.

Min mor (Birgitta) och far (Alf) har varit gifta sedan urminnes tider, eller iaf sedan 1969. Allt var egentligen en enda stort misstag, min far ville inte ha min mor, men hon blev gravid med min bror och de gifte sig och skaffade hus och flera barn och på den vägen är det. Ibland undrar jag om de någonsin verkligen har älskat varandra eller en tyckt om varandra eller bara vant sig vid varandra. Mina föräldrar har mest bråkat så länge jag kan minnas och bråkar än, nästan ännu mer nu när båda är pensionärer och är lediga hela dagarna.

Jag vill aldrig gifta mej, kanske för att jag har sett alla svackor ett gift par går igenom på nära håll, kanske för att jag vet att det krävs så mycket jobb och energi för att dela ett helt liv med någonannan att jag känner att det inte är någon idé.

Trots allt gillar jag att hänga med mina föräldrar, jag har märkt att vi har en rätt avslappnad relation till varandra som inte många av de jag umgås med har till sina. Inte avslappnad på det sätt att vi kan prata om vad som helst, det kan vi verkligen inte, mina föräldrar är ganska troende och får enbart träffa en reviderad version av Sarha. men den är avslappand på det viset att jag gärna hittar på saker med dem, jag skäms inte för dom på något sätt. Dessutom har vi stått varandra riktigt nära, vi har kunnat prata om saker och ting, hur jobbiga de än har varit. Men de senaste åren har det ändrats, jag vet att de inte talar om allt för mig längre och ibland känns det skönt, men oftast känns det bara jobbigt. Om vi inte kan prata med varandra längre, vad finns då kvar? Men jag vet inte heller om jag vill veta allt...

Jag vet att jag aldrig vill förlora dem iaf och jag vet att det är det enda som med säkerhet kommer att hända.

Min första kärlek

Jag fortsätter upplägget från igår och temat för dag 2 är: min första kärlek.

Och redan på dag två stöter jag på patrull. Alltså kärlek, finns inte den alltid där? Jag skulle kunna skriva om Snobben, den döv/blinda pudel som farfar lämnade efter sig när han dog, något år innan jag föddes och som jag älskade mest av allt i hela världen under mina första år. Jag skulle kunna skriva om hur jag grät en hel natt när mina föräldrar var tvungna att avliva den, första och sista gången jag har gråtit mej själv till sömns som jag kan minnas. Jag skulle kunna skriva om alla katter som vi har haft som husdjur och hur ledsen jag har varit när de har dött och först då insett hur mycket de faktiskt har betytt för mig. Hur jag har insett att min egen lycka står i direkt förbindelse med de djur jag har i min närhet. Hur mycket jag älskar och har älskat de djur som har blivit en del av min familj. Jag har insett att jag sörjer djuren mer än människor runt om kring mig som jag har förlorat.

Jag skulle kunna skriva om paniken som jag kan känna ibland när jag tänker på att mina föräldrar någongång kommer att dö, det måste vara kärlek om något.

Jag skulle kunna skriva om alla pojknamn jag har kluddrat ner i diverse anteckningsblock och skolböcker under min skoltid. Men det handlade aldrig om kärlek. Jag skulle kunna blogga om att jag aldrig har sagt till någon att jag älskar den. Kanske har jag aldrig upplevt någon kärlek, kanske har jag aldrig varit kär på riktigt.

Eller kanske skulle jag blogga om The Pinks, min första skiva, att jag fortfarande kan gå runt och sjunga på deras låtar. Att jag i detta nu var tvungen att starta upp Spotify för att kolla om dom finns där. Det gör dom, min dag är räddad!

Presntera dig själv.

Jag fick ett tips på fejjan av Sofie på ett slags bloggupplägg. Jag tänkte att jag kunde prova det, kanske kommer jag ur min bloggtorka. Dag 1, ska man presentera sig själv. Here we go!

Ni vet ju redan det mesta om mej, men jag försöker ändå. Jag heter Sarha, bor i Göteborg och hävdar fortfarande efter ett år att jag är nyinflyttad. Jag hittar inte så bra, men visar gärna folk vägen, trots att det kanske inte alltid blir åt rätt håll, men det vet ju inte dom, då hade de ju inte frågat efter vägen i första hand. En del människor säger att jag tänker för mycket, jag tänker då ganska mycket på om man verkligen kan tänka för mycket. Jag har fortfarande inte kommit fram till något svar på den frågan. Jag äter alldeles för mycket socker. Jag stavar fel ganska ofta och min meningsbyggnad är under all kritik.

Jag återkommer imorgon.