lunchskammen

Då sitter man här igen, ensam med sin lunchlåda och skammen över att vara fattig så man inte har råd att gå med de andra på deras "äta ute lunchar".  Egentligen brukar dom ha matlag här, dvs. en  person lagar till alla, men inte den här veckan. I Östersund behövde jag bara betala min mat en gång, sen blev man bjuden hit och dit, det var bra iaf. Jag var lite rädd att det skulle bli sjukt dyrt, men det klarade sig. Men jag kan leva med lunchskammen, det är okej, mitt bröd är gott och pålägget och gott, Gouda ost och kyckling köttbullar, så jag klagar inte.

Imorgonska jag gå till Tekniska Museét, inte ensam utan med en kille, som jag aldrig har träffat irl, bara pratat med på feminietik. Säger ni D-ordet dödar jag er, bara så ni vet. VI har aldrig pratat om det så, bara att det skulle vara trevligt att ta en fika, mest för att jag är så himla ensam hela tiden. Kanske att det har att göra med min lunchlåda och skam, jag kanske hade känt fler om jag inte hade lunchlåda utan pengar att äta ute varje dag.