Så här års

Jag sa till en vän för några veckor sedan att "det är så här års man antingen skaffar sig en partner eller en katt". Jag är väldigt sugen på en liten katt just nu. Det är inget fel med de jag har här, men ärligt talat de är lite gamla och grå.

Det är också så här års jag brukar ha hittat på något att göra med tiden, jobb eller studier, förutom i år då jag är helt sysslolös. Någonstans i mej har jag tänkt att det skulle vara löst nu, men icke då. Jag börjar klättra på väggarna och snart borde det väl ändå släppa? Ska inte prata mer om det nu. Men idag ska jag skicka iväg några fler ansökningar tänkte jag, vi får se hur det går.

Så här års börjar jag också alltid att fundera på vad jag ska pyssla ihop till julklappar. Har ännu inte kommit på något bra. Har ni tips får ni gärna dela med er!

jobbsöksträsket

Jag var en jobbintervju, eller vad man nu ska kalla det i Göteborg. Det var på ett ställe där de sysslar med teater, men gör andra sorter av konstprojekt också. Vi satt i en soffa i entrén, typ och samtidigt höll andra på att rigga till en slagverkskonsert som skulle hållas på kvällen så det sprang folk förbi hela tiden och bar instrument hit och dit. Samtidigt kom folk och avbröt vårt samtal och skulle fråga saker och låna nycklar och skulle lämna nycklar och det pågick andra konversationer runt omkring också, som jag såg hur de två jag pratade med ibland inte kunde låta bli att lyssna på. Ibland pratade med båda två, ibland den ena, ibland den andra och ibland fick jag bryta mitt i ett svar för att båda var upptagna på var sitt håll och så fick jag sitta och vänta innan jag kunde fortsätta. Såklart tappade jag den tråden hela tiden, såklart glömde jag bort vad frågan var, såklart kunde jag inte tänka klart och fullföljde inte en del resonemang. Vilket jag borde ha gjort, det var många väldigt viktiga saker som jag tappade bort.

Jag kände mej ganska misslyckad när jag gick därifrån, men jag tycker samtidigt att genomförandet från deras håll inte var så värst professionellt heller. Så det är ju svårt att veta hur de tycker att det gick. Grejen är att jag vet att skulle kunna göra ett bra jobb hos dem, men jag fick liksom inte fram det pga allt som hände runt omkring.

Jag har inte hört nåt från dem, men de har uppdaterat deras webb med två andra namn, jag antar att så mycket tydligare än så blir det inte. Och det känns inte heller så väldigt professionellt gjort, att uppdatera webben men inte höra av sig till andra sökande. Det är bara att önska dem lycka till och hoppas det går bra för dem!

Det är verkligen ett träsk, det här med att söka jobb, inte bara ska man hitta jobben, man ska även göra en bra intervju under vilka omständigheter och i alla möjliga situationer som helst och då har jag inte ens nämnt det jobbiga med att skriva ansökningarna. Någongång kommer väl även jag upp ur träsket, får vi hoppas, men just nu vill jag bara dra täcket över huvudet och dö lite.

Sommaren som var

Sommaren innehöll som väntat mycket sport, fotbolls EM, OS och Paralymics, var ju de största grejerna. Sommaren innehöll också en "spilla te på datorn"-incident (som ännu påverkar mitt tangentbord). Det var också en hel del målning, trädgårdsarbete och allt sånt som hör sommaren till och bärplockning såklart! Och så dog en anka. Jag hade tänkt åka till Skövde, men det blir inte av.

Det simmar runt en ensam kanadagås i dammen och har ett helt hjärtskärande läte när den försöker ropa tillbaka sin familj. Nästan hela gåsfamiljen utan två ungar drog tidigare i somras men en förälder kom tillbaka för några dagar sedan och fick bara med sig den ena ungen. Så nu är hen ensam kvar, vet inte om de kommer komma tillbaka en gång till eller om det kommer någon annan flock hen kan följa med. Jag kan visserligen känna igen i gåsen som stannade kvar, det är ju lite livet känns ibland överlag. Men jag skriker nog inte så mycket efter sällskap som gåsen gör.

På jobbfronten inget nytt och jag har massor av problem med min webbplats. Ibland hatar jag verkligen Internet!

Jag har varit förkyld i nästan två veckor nu, känner mej smått dränerad. Ska ta tag i mitt liv igen, imorgon eller så.

Over and out.

Att skriva jobbansökningar

Det är rätt konstigt men jag skjuter alltid på sånt så länge det går, imorgon t.ex. är det sista dagen att söka ett jobb jag tänkte skulle passa mej och har jag börjat skriva ansökan än? Svar: Såklart inte. Jag antar jag får göra det inatt eller så.

För övrigt delar jag ut tidningar även i år, synd att frångå en fin sommartradition, tänker jag. Inatt regnade det, så funderade jag faktiskt på vad exakt som är så fint med den, kom inte på nåt...

Insåg just att alla jobb jag har haft har jag fixat utan att skriva ansökningar och söka jobb på det sättet och att nästan alla ansökningar (förutom den allra första) jag har skrivit har inte lett någonstans. Det kanske inte är min grej? Eller så beror det på jobben jag söker.

Tänkt också lite på vad jag vill bli, jag skulle ju helt vilja jobba med utställningar och framförallt med teknikbaserad konst, men ärligt talat jag gillar alla typer av utställningar och tror att jag faktiskt skulle kunna jobba med vilka utställningar som helst iaf rent konceptuellt. Jag tänker liksom på utställningar som former och gestaltningar inte så mycket vad de består av (men det får man inte säga om man vill jobba med konstnärer eller på museum i övrigt). Eller så vill jag jobba med webb och layout och kommunicera med människor på det sättet, jag tänker också att jag skulle tycka det vore roligt att utveckla strukturer och arbetsrutiner för kommunikationen inom verksamheter. Jag har heller inget emot att samordna eller administrera saker och ting, som en klassisk kulturprojektledare alltså! En person jag pratade med tipsade även om att jag kunde arbeta med event, det hade jag aldrig tänkt på, men om man tröttnar på gamla vanliga konferenser och sånt skulle jag kunna "kurera" något nytt och annorlunda eller bara samordna allt.

Näe, om man skulle ta tag i den där ansökan nu... men först kanske lite te och godis?

Dags att skriva något igen.

Jag har påbörjat några inlägg den senaste tiden, men inget av dem har blivit färdiga, jag inte riktigt varför men jag har blivit ganska självkritisk på senare tiden. Det känns som jag saknar ett sammanhang t.ex. jobb eller skola och det har väl börjat ta ut sin rätt nu. Jag är fortfarande arbetslös och allt känns rätt segt just nu. Fast samtidigt ganska skönt att vara ledig när det sommar, det blir rätt mycket trädgårdsarbete utfört!

Jag tänker att det kommer att ordna sig, att jag snart får jobb eller åtminstone får komma på intervju, inte ens så långt har jag kommit än så länge, och jag får väl hålla ut tills dess!

Jag har varit här i småland ett tag nu och det är alltid skönt i början sen efter ett tag så börjar man springa på folk och platser som drar upp en massa minnen, både bra och dåliga. För trots att jag gör mitt bästa för att undvika människor i allmänhet och vaggerydsbor i synnerhet så träffar man ju på dom ändå någon gång. Det är oundvikligt.

Jag har förträngt det mesta av Vaggeryd så jag tänker inte så annars men så när jag är här och har varit här ett tag så dyker saker och ting upp. Jag ogillar det starkt, jag skulle vilja kunna slappna av och njuta när jag är här, men jag går liksom på tårna hela tiden.

Tur för mig att jag ska tillbaka till Göteborg ett tag, någon vecka eller två, ska bli skönt att få andas lite! Och tur att det är rätt mycket att göra "på landet" så jag behöver inte spendera all min tid här i V-ryd, fast jobbigt att det aldrig verkar ta slut, alltid något rum som ska röjas, något staket som ska fixas eller enbuske som ska sågas ned.

Jag var på konstmuseet idag, tyvärr var det lite omhängningar så bla den moderna-delen var stängd. Visserligen var de delarna jag gillar mest stängda men det gjorde inte så mycket, jag är nämligen ganska svältfödd på utställningar just nu, så nästan vad som helst går bra. Det har bara inte blivit av att jag har gått så mycket under hösten och fram tills nu och nu ska jag åka hem till småland ett tag så det lär inte bli så många utställningar den kommande tiden heller.

Men det är något fantastiskt med att gå ensam genom ett museum och bara titta. Jag gillar också ljudet av knarrande trägolv och föredrar museum med detta. Helst ska det inte vara något annat folk omkring, mer än en eller annan vakt, jag hatar när man måste ta hänsyn till andra eller ännu värre, när man tvingas lyssna på deras samtal om konsten. Å andra sidan har jag haft den bästa "dejten" på tekniska museet i Stockholm, så det där med folk beror kanske mest på vem det är.

Och så glömde jag gå till konsthallen...

Återkomsten?

Man skulle kunna säga att jag har haft en bloggpaus i 13 månader. Man skulle också kunna säga att jag inte har haft något att skriva på 13 månader. Vad man än säger så kände jag ändå att det var dags att blogga lite igen. Inte för att jag har något speciellt att säga utan mer för att jag har på senaste tiden börjat sakna bloggen, på ett helt platoniskt sätt såklart!

Men vad har då hänt under de här 13 månaderna? Jag har tillbringat den mesta tiden på Institutionen för Fysik på GU. Det har varit både upp och ner, mest ner kanske. Det är en av anledningarna till att jag inte har bloggat, jag vill inte blogga när jag är så frustrerad och okonstruktiv. Jag är ändå övertygad om att tiden på fysik har varit givande och att jag har lärt mig en massa som jag tids nog också kan uppskatta, när jag har fått lite mer distans och erfarenheter.

Nu är jag arbetslös och letar jobb men det dyker nog upp nåt snart, kanske. Tills dess försöker jag göra det bästa av situationen. Gick på filmfestivalen i år, det har jag varken haft tid eller råd med tidigare. Såg kanske inte så många filmer(många biljetter var slut när jag skulle köpa), det var dock några bra filmer och det var framförallt trevligt att varje dag gå på bio!

På lördag ska jag på teater igen...