Jag har varit här i småland ett tag nu och det är alltid skönt i början sen efter ett tag så börjar man springa på folk och platser som drar upp en massa minnen, både bra och dåliga. För trots att jag gör mitt bästa för att undvika människor i allmänhet och vaggerydsbor i synnerhet så träffar man ju på dom ändå någon gång. Det är oundvikligt.
Jag har förträngt det mesta av Vaggeryd så jag tänker inte så annars men så när jag är här och har varit här ett tag så dyker saker och ting upp. Jag ogillar det starkt, jag skulle vilja kunna slappna av och njuta när jag är här, men jag går liksom på tårna hela tiden.
Tur för mig att jag ska tillbaka till Göteborg ett tag, någon vecka eller två, ska bli skönt att få andas lite! Och tur att det är rätt mycket att göra "på landet" så jag behöver inte spendera all min tid här i V-ryd, fast jobbigt att det aldrig verkar ta slut, alltid något rum som ska röjas, något staket som ska fixas eller enbuske som ska sågas ned.
1 kommentar:
Är det inte alltid så att man aldrig kan komma undan sina dåliga minnen? Jag brukar känna att det är lättare att glömma bort bra minnen medan dåliga minnen har en tendens att stanna kvar som om dom är täckta av kletigt klister och för alltid sitter fast i hjärnan på en!
Det är som med människor, om man fått för sig att någon är dålig så kvittar det helt hur bra den personen egentligen är eftersom man redan har en bild av henom som dålig. Vad jag vill mena med det är att det är lättare att minnas det dåliga...
Skicka en kommentar