Jag var en jobbintervju, eller vad man nu ska kalla det i Göteborg. Det var på ett ställe där de sysslar med teater, men gör andra sorter av konstprojekt också. Vi satt i en soffa i entrén, typ och samtidigt höll andra på att rigga till en slagverkskonsert som skulle hållas på kvällen så det sprang folk förbi hela tiden och bar instrument hit och dit. Samtidigt kom folk och avbröt vårt samtal och skulle fråga saker och låna nycklar och skulle lämna nycklar och det pågick andra konversationer runt omkring också, som jag såg hur de två jag pratade med ibland inte kunde låta bli att lyssna på. Ibland pratade med båda två, ibland den ena, ibland den andra och ibland fick jag bryta mitt i ett svar för att båda var upptagna på var sitt håll och så fick jag sitta och vänta innan jag kunde fortsätta. Såklart tappade jag den tråden hela tiden, såklart glömde jag bort vad frågan var, såklart kunde jag inte tänka klart och fullföljde inte en del resonemang. Vilket jag borde ha gjort, det var många väldigt viktiga saker som jag tappade bort.
Jag kände mej ganska misslyckad när jag gick därifrån, men jag tycker samtidigt att genomförandet från deras håll inte var så värst professionellt heller. Så det är ju svårt att veta hur de tycker att det gick. Grejen är att jag vet att skulle kunna göra ett bra jobb hos dem, men jag fick liksom inte fram det pga allt som hände runt omkring.
Jag har inte hört nåt från dem, men de har uppdaterat deras webb med två andra namn, jag antar att så mycket tydligare än så blir det inte. Och det känns inte heller så väldigt professionellt gjort, att uppdatera webben men inte höra av sig till andra sökande. Det är bara att önska dem lycka till och hoppas det går bra för dem!
Det är verkligen ett träsk, det här med att söka jobb, inte bara ska man hitta jobben, man ska även göra en bra intervju under vilka omständigheter och i alla möjliga situationer som helst och då har jag inte ens nämnt det jobbiga med att skriva ansökningarna. Någongång kommer väl även jag upp ur träsket, får vi hoppas, men just nu vill jag bara dra täcket över huvudet och dö lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar