Inte ett till blogginlägg om Ship to Gaza!

Tänker ni nu och det tänker jag med. Jag och Kirsten fastnade i skolan idag till 19.00 och missade manifestationen på Gustav Adolfstorg, eller kanske hade vi hunnit höra nåt tal, men efter att ha suttit i skolan och bråkat med både Garage Band och IMovie, sedan klockan nio i morses, gick iag jag raka vägen hem.

För ja, jag gick åtminostone hem. Väl hemma åt jag en fryspizza och nu väntar hasselnötsglass. Klart man måste fira att sista presentationen är imorgon eftermiddag och tänk på allt som kan gå fel imorgon förmiddag när vi ska exportera ut filmen och få den på lärardatorn, se till att ljudet låter bra (det är aslågt ljud av någon anledning) på Världskulturmuseet. Det är så mycket som kan gå fel som kommer att fel, så det är lika bra att ta ut segern i förskott och fira med glass direkt ur förpackningen redan ikväll!

Det där med att bevara äktenskapet.

Kommer ni ihåg den kampanjen, Bevara Äktenskapet? Som om det någonsin varit hotat. Jag minns hur jag satt på tunnelbanan och såg skylten med texten "bevara äktenskapet, mamma, pappa, barn" och visste inte hur jag skulle reagera. Paolo Roberto och Anna Maria Corazza Bildt får väl ändå anses som ansiktena utåt, iaf två av dem.

På aftonbladet.se kan jag nu läsa om tidningens QX:s inslag om drömbrölopp där bland annat Paolo Roberto är gift med Petter.

Jag hoppas att det är detta som kallas för evolution, att Herr Roberto har kommit på hur dum "Bevara äktenskaps"-kampanjen verkligen var. Varför äktenskap inte nödvändigtvis måste bestå av en mamma, en pappa och barn, att äktenskapet som instutition aldrig var/är eller kommer att bli hotat (tyvärr) oavsett vad vi lägger till för olika äktenskapskombinationer till begreppet.

Eller så har jag fel och egentligen handlar det om något annat, ingen har blivit upplyst eller kommit på nya tankar, folk vill bara synas, som vanligt.

Jag skrev på kontrakt på lägenheten igår, fick en brandvarnare och förutom brandvarnaren känns det väldigt mycket som Skövde 2001, just nu. Fast då fick jag skriva på kontraktet hemma och skicka in det. Idag ska jag städa, tänkte jag. Jag tänkte ta de få pinaler jag här och lägga de i en flyttkartong och ställa in den i gaderoben till hösten kommer och jag flyttar in på riktigt, igen. Och så ska jag diska. Och plugga Butler och redigera klart intervjuerna om Götaplatsen. På tisdag ska det vara klart och vi har nått materialslakt-stadiet.

Igår glömde jag laddaren till datorn i skolan, så jag fick åka tillbaka på kvällen, känns rätt konstigt när det är helt tomt i huset, fast väldigt skönt också, kanske skulle man försöka vara där mer på kvällarna nästan år, kanske får jag mer gjort då.

Och kanske om det inte regnar tar jag mej till slottsskogen klockan 14, idag och träffar folk.

MIn konstiga dag

När jag vaknade i morse och kollade mina mejl, sisådär 7.45 så g jag att det hade kommet ett mejl och en intervju kl. 9 på Götaplatsen. Jag fick panik och fick först inte tag på någon av mina gruppmedlemmar. Visste inte vad jag skulle göra, men tänkte att jag får väl ta mej dit och sedan om jag inte får tag på gruppmedlemmen med inspelningsutrustningen försöka boka om tiden. Grejen är att vi hade sovmorgon idag och började vid 10, så alla sov ju. Jag fick iaf tag på personen med utrustningen som såklart skulle bli sen men vi siktade på att hinna intervjua innan skolan började ändå. 8.50 kom jag till Götaplatsen 9.15 kom de vi skulle intervjua 9.25 kom utrustningen cyklande. Ganska snart insåg vi att en intervju inte skulle hinnas med, dessutom är spårvagnarna till Järntorget från Valand inställda, de fixar med spåren. Så vi fick boka om till imorgon.

Sen kommer jag hem och bestämmer mej för att ta ett bad, tappar upp vatten, tar av mej kläderna och då ringer det på dörren. Jag var naken, hade ingen lust att öppna, tittade i titthålet och såg att det var killen som bodde här innan mej, för ett år sedan. Han är på jakt efter post eftersom idioten, ja, han är faktiskt en sådan, för han har inte bytt folkbokföringsadress, utan han står fortfarande skriven här (kollade upp Internet). Jag öppnade iaf inte utan lade mej i badkaret. Men inte gick han hem inte, han ringde, knakcade och tittade genom brevinkastet i en halvtimme, tre kvart innan han gav upp, då hade jag varken tänt ljuset, på radion eller något annat som gjorde att det verkade som jag var hemma. Jag blev såklart lite rädd, han verkade vara helt psykotiskt och nu vil jag ju definitivt inte ha något med honom att göra, inte svara när han ringer heller. Kanske överdriver jag bara, men det känns faktiskt olustigt, samtidigt som jag är rädd att han ska komma tillbaka. Tänkte väl iaf säga nästa gång han ringer att det inte funkar med att han står skriven här. Vet inte vad jag ska göra, jag ska ju skriva på mitt kontrakt på lägenheten på Fredag, funderar på att säga något då. Men jag vet inte vad. Det kan ju vara så att han har varit här innan, när jag inte har varit hemma, han har ringt iaf och på sistone har jag inte svarat, jag sa att jag skulle ringa om det kom någon post till honom, vilket det inte har gjort.

Så nu sitter jag här och är rädd varje gång mina grannar kommer hem, för jag tror att det är han. Vad ska jag göra?

Jag har blivit med hem!

Det kräves en borgesman men nu jäklar har jag ett hem som bara är mitt och ingen annans! Jag får ta över lägenheten jag har hyrt i andra hand och skriver kontrakt på fredag. Lite surt att behöva betala hyra i sommar då jag inte ska vara här, men å andra sidan slipper jag leta boende i sommar.

Fast lite jobbigt att jag flyttade ut nästan alla grejer igår och gjorde flyttanmälan och allt... Nåväl, så kan det vara ibland. Nu vill jag bara ut och gå i solen och njuta!

Samtidskonst och Göteborg

Konsthallen i Göteborg ska stängas vis årskiftet och vara stängt fram till 2015 då konsthallen ska öppnas i en ny lokal på Backaplan. Det sista låter kanon, men jag förstår inte varför konsthallen måste stängas fram till dess, varför kan den inte vara öppen under tiden? Grejen är att Konstmuseet tydligen har "akuta problem", jag antar ekonomiska, och därför ska konsthallen stängas, och resurserna omfördelas på nåt sätt. Visst är det väldigt tacksamt att stänga den enda kommunala samtidskonst utställningslokalen i stan, jag menar det är ju ändå ingen som förstår sig på sån konst. Tacka vet jag gamal hederlig målarkonst från 1500-talet som föreställer exakt det som man ser när man tittar på tavlorna, det kan man bara inte spara in på, även om det är den biten som har problem. Dessutom har man ju byggt ett litet begangnat Parisehjul mitt i stan, det är ju samtida och kan säkert förstås som ett konstverk, i dumhet, om inte annat.

Alltså, jag är ironisk och faktiskt inte så bitter som jag låter. Jag tycker bara att det är synd att man så lätt i en stad kan bara stänga den enda kommunala konsthallen, den enda platsen där samtidskonsten ställs ut, utan att någon bryr sig nämnvärt. En kulturstad borde vara uppbyggd som ett ekosystem, men små och stora aktörer, innehålla all slags konst och kultur och låta allt dessa växa och utvecklas samtidigt.

Grejen är ju att det helt saknas en konstscen i Göteborg, det finns en musikscen, teaterscen, dansscen men ingen konstscen. Vilket är jättekonstigt för det finns ju en massa bra konstskolor, konstnärer, gallerier etc. Jag har en teori om att det kan bero på att folk är väldigt försiktiga av sig, man ställer ut samma slags konst på exakt samma slags sätt som man alltid har gjort, för det funkade ju då och då funkar det nu också. Man vågar inte exprimentera, man har inte så många visioner om förnyelse. Bevisa mej gärna fel! Jag har iaf fått intryck av andra städer, inklusive Skövde att man faktiskt vågar ta större risker än i Göteborg, om man gjorde det och skapade en konstscen skulle kanske en stängning av konsthallen skapa större ramaskri, det är ju giganstisk förlust för Göteborg och inte minst konstlivet där. Jag har sagt det förr och jag säger det igen, för mej personligen finns det ingen framtid i Göteborg, så fort jag har fått ut det jag vill av staden drar jag, till en mindre stad eller till Stockholm och skapar något nytt, något eget. Och Göteborg kan sitta där med sitt hjul och sin eventstad som bygger på tillfälliga besökare och inte på långsiktighet, för någongång kommer besökarna också att vilja ha något mer än tillfälliga attraktioner och då sitter staden med skägget i brevlådan!

Förra inläggets rubrik var ren önskeskrivande.

Jag önskar att jag hade flytbeteende nu, att uppsatsen skrev sig själv och att det t.o.m. vore rolig att skriva, men det är mest flyktbeteenden nu för tiden. Jag har fått koll på den mesta litteraturen och teorierna nu ska det börjas produceras text, det säger bara stopp.

Nåväl, det kanske löser sig...

Flytbeteende

Istället för att skriva uppsats städar jag badrummet, vilket är ganska meningslöst eftersom jag ändå måste flyttstäda om några veckor. Fast om jag städar nu kanske det blir mindre att städa sen, så jag ska nog fortsätta med badrummet, jag har ju hela dagen på mej att skriva...

Jag frostar av mitt kylskåp också, insåg inte hur mycket is det är i frysfacket, det kommer att ta hela dagen och jag var och köpte ny mjölk idag, kanske inte det smartaste.

Imorgon ska vi ha författarsamtal med Stefan De Vylder, det ska nog bli bra det också.

Det där med att vara social

Bea bloggar så bra om hur svårt det är att vara social bland främlingar. Jag känner igen, jag har fortfarande svårt att vara social med klassen trots att jag har träffat dom nästa varje dag i nästan ett år nu. Och sen har vi ju det allra senaste exemplet, Ingreppsdagarna, jag skulle verkligen vilja lyssna på deras samtal, men jag kan bara inte gå dit.

Jag tror det handlar mycket om legitimitet, jag kan inte ge mej själv legitimitet att vara där och prata med folk. När man är två ger man liksom varandra rätt att vara och rätt att delta, när man är ensam måste man ge sig själv rätt om inte någon annan gör det, någon främling, men det är ju väldigt ovanligt.

Frågan är vad man ska göra åt problemet, att välja bort att göra saker hela tiden, är ju inte kul i längden och inte heller att gå på grejer men känna sig stressad att man knappt kan ha roligt ändå.

Det där med att springa åt alla håll samtidigt.

Just nu springer jag åt alla håll samtidigt. Jag läser alla böcker samtidigt och försöker göra klart alla skol- och restuppgifter samtidigt. Jag flyttpackar för att kunna flyttstäda, fast jag bor kvar samtidigt. Idag skulle jag vara kulturell och intellektuell, jag är rädd för interlektuella människor, samtidigt som jag helst av allt vill ligga med akademiker. Jag var på konsthallen och tittade på examensutställning, mycket plastpåsar och silkespapper var det, jag var inte imponerad. Missade ljudinstallationen i foajen helt. Jag gick till VKM för att titta på en utställning som var stängd, inte museet, bara utställningen. Jag gick förbi Ingreppstältet vid 17.00, fast jag vågade inte gå dit, de såg så familjära ut. Jag gillar inte sånt när jag är ensam, man blir så oanonym på såna möten. Jag tog vagnen hem och bakade bröd istället.

Nu sitter jag här och försöker få mej att sätta mej framför uppsatsen och arbeta med den en stund. Går sådär, jag har kommit på att jag fryser och nog hellre vill ta ett bad ikväll...

Bränt popcorn

Jag råkade bränna popcorn i micron för några kvällar sedan och det luktar fortfarande i lägenheten och i micron, förstås. Jag borde städa ur den, jag vet, diska och torka och grejja. Finns det inte nåt husmoderstips för städning av microvågsugnar?

I skolan håller vi på med ett projekt, "det glokala Göteborg", det är lite oklart exakt vad vi ska göra, mer än att titta närmare på plats där "det globala möter det lokala". Min grupp valde Götaplatsen, i mitt fall mest för arkitekturen. Jag vet inte om jag tycker att Götaplatsen är en plats där det globala möter det lokala, det känns mest bara som ett "waste-land", om jag ska vara ärlig. Men det ska nog gå bra, ska prata med lite folk och göra en lite minidokumentär i stillbildfilmsformat.

Annars går det alltför sakta framåt med uppsatsen, men framåt iaf och det får man väl vara glad för.

Snygg blogg igen!

Lite fix senare så ser bloggen inte så skev ut igen!

Inte smart Sarha!

Jag skulle bara ändra en liten pyttegrej och så är jag klantig, tänker inte rätt och hela layouten blir förstörd. Synden straffar sig själv och vissa straffar Blogger/Google med detsamma!

Nåväl, jag har ju hela livet på mej att fixa den...